Det finns ingen “quick fix” på killproblemet
DEBATT Tro det eller ej, vita heterosexuella cis-män som älskar våld, kött och bensin är faktiskt i minoritet i Sverige, skriver Zeth Gogman.
Jag vill verkligen inte att dumheter jag gjorde när jag var ung ska definiera mig för resten av livet.
Men artiklar, bl.a. här i Rörelsen, och vänstermedias allmänna inställning till problemet att unga killar i Sverige röstar på Sverigedemokraterna, testar mitt bättre vetande.
Jag har aldrig försökt dölja att jag har jobbat åt SD en gång i tiden, vilket jag intervjuades om i tidskriften Expo för snart sex år sen. Det handlade om deras interna strider, när de skulle göra sig av med sitt dåvarande ungdomsförbund.
Den historien har varit jobbig att kommentera – inte för att jag skäms för att jag tycker att jag var korkad när jag var 19 år gammal (det gör jag) – utan för att svårt att säga så mycket mer utan att det blir väldigt personligt och privat.
Man kan väl konstatera att det är en dålig start på vuxenlivet att bli förälskad i en sverigedemokrat. Ibland tänker jag att det hade varit en bättre ”redemption story” om jag hade varit en våldsam nazist.
En livstidsvegetarian som även då kallade sig feminist passar inte in i det narrativ om ”unga killar som inte får vara män” som skulle rösta på SD av den anledningen.
Det var inte så. Det var bara normalt att flyta in och ut ur ett sånt sammanhang. Tyvärr.
Allt för många gånger tycker jag att frågan blir nåt i stil med: ”Varför röstar de på SD?” Jag skulle vilja vända på frågan: ”Varför inte?” Varför ska de ställa sig utanför normen?
Jag vet varför jag inte gillar SD: för att de har en affärsidé som går ut på att peka ut ”Den Andre” som orsaken till alla problem.
Det kan vara jag, eller du, nån vi älskar, en vacker dag.
Men det var inte självklart från början att jag skulle ställa mig utanför tidsandan, och det är det inte för nån annan heller.
Jag tror inte på att anpassa sig i förhoppning om att de som gillar SD:s budskap ska vilja rösta på en sämre kopia. Jag tror mer på att locka folk som ser hur det går med världen när högern styr, och som räds den utvecklingen.
Att erbjuda en antites, snarare än att ta efter.
För mig finns ingen ”quick fix” på ”killproblemet”. Det har helt enkelt att göra med attityder som alltid funnits här.
Många pratar om att väljare inte gynnas av SD-regeringens politik. Nej, men de gynnas förmodligen i sin direkta närmiljö och har ingen anledning att göra nåt annat.
Så länge jag har varit politiskt medveten har främlingsfientlighet varit en genväg till pengar och status. Att sättas i centrum av debatten via media och bli intressant.
Jag är för ung för att minnas skinnskallarna. Men jag minns neokonservatismens tidevarv, som jag växte upp i.
När jag satt som ordförande för KDU Söderort i Stockholm i början av 10-talet ingick boken Civilisationernas kamp i förbundets studiecirklar om ideologi.
USA hade besegrat kommunismen liksom en gång nazismen. Nu var det istället “civilisationer” som kämpade mot varandra.
För mig är SD:s framgångar mest en fortsättning på det.
Detta snömos, att Jacob Wallenberg och jag skulle tillhöra samma “civilisation” som står för frihet, känns bisarrt idag. Det är mindre relevant i mitt liv än kostnader för hyra, mat och mediciner, där SD-regeringen bedriver medveten klasspolitik.
Men det var inte nåt som stack ut, och det gör väl det ännu mindre idag. Om man inte har anledning att fundera över nåt korkat så gör man inte det.
Vi behöver inte vinna slaget om de ”unga killarna” – ett begrepp som verkar så snävt att det inte ens skulle ha omfattat mig när jag jobbade för ett fascistiskt parti.
Tro det eller ej, vita heterosexuella cis-män som älskar våld, kött och bensin är faktiskt i minoritet i Sverige.
Arbetarrörelsen behöver inte anpassa sig för att övertyga de som ser oss som civilisationens dödgrävare – och förlora alla som är oroliga över utvecklingen på vägen.
På senaste dörrknackningen konstaterade en kamrat att vi går bäst hem hos invandrare och akademikerkvinnor.
Vad fint. Ett bättre sällskap än sådana samhällsbärare kan jag inte tänka mig.
Zeth Gogman är socialdemokrat från Tyresö.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Ja. Vi (vuxna) (i Sverige) är omoget icke-förlåtande vad gäller de yngstas val. Som om vi människor inte utvecklas.