A-kassan är inte en individuell försäkring
DEBATT Därför är regeringens försämring från 1 oktober så farlig, varnar Arvid Vikman Rindevall.
Det är de första decennierna av Sveriges industrialisering. Fabriker växer upp, men jobben är färre än de som söker dem.
Varje morgon samlas arbetare utanför grindarna, ovetande om de ska få arbeta eller inte. Arbetsgivarna väljer och vrakar. Den som inte blir insläppt får kanske inte råd med mat för dagen.
Det är arbetsgivarnas villkor som gäller. Och det enda sättet att öka sina chanser var att bjuda under någon annan: längre dagar, lägre lön, sämre villkor.
Ur den verkligheten växte arbetarrörelsen fram. Arbetarna satte sig runt bordet och gav varandra ett löfte:
“Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.”
Men löftet krävde också en trygghet för den som stod över ett jobb för dagen. På bordet ställdes en mugg. Alla la en slant. Den som höll löftet och stod emot trycket att gå in för lägre lön fick ta sin dagskassa ur muggen.
Där föddes a-kassan.
Det var aldrig en individuell försäkring. Det var ett kollektivt skydd.
En mur mot lönedumpning. En garanti för att löftet skulle gälla också när marknaden försökte spela ut arbetare mot varandra.
A-kassan blev ett verktyg för att hålla uppe allas löner och villkor, dag efter dag, år efter år.
Och det är fortfarande precis det den är. Oavsett om du själv någonsin behöver den eller inte, så skyddar den dig.
För utan a-kassan skulle pressen på löntagare öka. Den som är arbetslös skulle tvingas acceptera lägre lön och sämre villkor, och det skulle dra ned nivån för alla andra.
Därför är regeringens försämring av a-kassan från den 1 oktober så farlig. Ersättningen ska nu trappas ned mycket snabbare. Den som blir arbetslös får kortare tid på sig innan inkomsten rasar.
Det är inte bara en press på individen. Det är ett angrepp på hela löntagarkollektivet. Ett steg tillbaka mot den tid då den som bjöd under mest fick jobbet och de andra stod kvar utanför fabriksporten.
Och det är väl precis det regeringen vill: tvinga ner lönerna genom att pressa arbetslösa till att acceptera sämre villkor.
Vi får aldrig glömma varför vi byggde a-kassan. Den är inte ett bidrag till några få, utan ett skydd för alla. Ett skydd för det fackliga löftet. Ett skydd för löntagarnas styrka.
Därför måste vi slåss för a-kassan. För att ingen ska behöva stå ensam utanför fabriken. För att ingen ska lämnas utanför sjukhuset när bemanningen skärs ned. För att ingen ska hållas kvar utanför arbetsmarknaden när viljan att arbeta finns.
Jag upplever att vi ibland förs med i linjen om att a-kassan framför allt är viktig för den enskilde. Och det är den. För den som blir arbetslös är den helt avgörande att inte med kort varsel behöva ställa om hela sitt liv.
Men vi måste komma ihåg grunden: A-kassan är i första hand ett skydd för kollektivet. Den håller ihop löftet om att vi inte konkurrerar med varandra genom lägre löner och sämre villkor.
Om vi glömmer det, kommer vi inte heller att försvara den som just det.
Det är nu, under vår vakt, som försämringar sker. Vi måste vara garanten för en återuppbyggnad när vi tar tillbaka regeringsmakten om ett år.
Arvid Vikman Rindevall är ordförande (S) för Arbetsmarknadsnämnden i Stockholms stad.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Lysande. Nedtrappning i a-kassan är en attack mot hela arbetar- och medelklassen.