Afghanistans förtryckta förtjänar samma respekt som kurderna
DEBATT Erkänn hazarerna som förtryckt folk, skriver Karin Fridell Anter.
Av de afghanska medborgare som sökt asyl i Sverige tillhör många – kanske majoriteten – folkgruppen hazarer.
De har en kollektiv historia av utsatthet och förföljelse, och många av dem har levt som flyktingar i Iran eller Pakistan innan de flydde vidare hit. De har också en egen kultur som skiljer sig från den dominerande kulturen i Afghanistan.
Sedan 2015 lever tusentals hazarer i Sverige. Afghanistan betyder ”afghanernas land”, och ordet ”afghan” är i grunden en synonym för ”pashtun”, alltså den dominerande folkgruppen i landet.
I Sverige kallar vi ofta alla från Afghanistan för ”afghaner”, med hänvisning till medborgarskapet. Men det riskerar att leda till tankefel.
Hazarernas medborgarskap i den afghanska staten är en följd av pashtunsk ockupation och i hög grad villkorat. De har sin egen kultur, de talar ett persiskt språk och till skillnad från den sunnimuslimska majoritetsbefolkningen är de flesta av dem shiamuslimer.
I slutet av 1800-talet utsattes hazarerna för ett storskaligt folkmord och under större delen av 1900-talet har Afghanistans konstitution förnekat dem fullständiga medborgerliga rättigheter.
Hazarerna har sedan länge haft begränsad tillgång till utbildning, arbete, politiskt inflytande och säkerhet, och en mängd terrordåd har riktats specifikt mot hazariska samlingsplatser och utbildningsinstitutioner.
Under talibanregimen finns återigen tecken på ett begynnande folkmord, något som har uppmärksammats av bland andra Australiens parlament och Amnesty International.
Sedan staten Afghanistan bildades 1747 har alla dess ledare varit pashtuner. En hazarisk sammanfattning av pashtunernas syn på landets övriga folkgrupper är ”tadzjikerna till Tadzjikistan, uzbekerna till Uzbekistan och hazarerna till goristan (begravningsplatsen)”.
Fördrivning, förföljelse och etniskt riktade mord har fått miljontals hazarer att fly till grannländerna Iran och Pakistan, där de lever utan rättigheter och under stark press.
De senaste åren har flera miljoner utvisats tillbaka till Afghanistan, där de inte är välkomna och hamnar i flyktingläger utan reella möjligheter att försörja sig.
En stor del av de afghanska medborgare som sökt asyl i Sverige är hazarer. Och här blir de – ofta mot sin vilja – kallade för ”afghaner”.
Ett språkbruk som identifierar en förtyckt folkgrupp med deras förtryckare, och som döljer och legitimerar att de utvisas till systematiskt etniskt förtryck.
Själva orden gör utvisningarna mera godtagbara.
Hazarerna är en förtryckt minoritet i Afghanistan och Iran, precis som kurderna i Turkiet och Iran eller uigurerna i Kina.
Genom att kalla kurder för kurder visar vi dem respekt och gör deras särställning tydlig. De är inte turkar eller perser. Vi förstår också att uigurerna inte är kineser, även om deras hemland är en del av Kina.
Det är dags att vi visar hazarerna samma respekt!
Alltså: Låt oss tala om hazarer från Afghanistan, Iran och Pakistan i stället för klumpa ihop dem under felbenämningen ”afghaner”.
Det skulle vara första steget mot att förstå vad det innebär att utvisa hazarer till Afghanistan.
Karin Fridell Anter är aktiv inom asylrättsrörelsen och ordförande för Stöttepelaren – stödförening för ensamkommande barn och ungdomar.
Foto: Jan Kwarnmark.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Bra Karin att du lyfter detta