Amanda Runsiö: Här blir inga barn gjorda
FEMINISTISK TAKEOVER Makarna Myrdal hade skämts över dagens socialdemokrati.
Under dagarna kring internationella kvinnodagen gör Rörelsen och Jämställdhetsinstitutet en gemensam satsning på feministiska reformer och hur vi bygger ett jämställt samhälle. Läs, gilla, dela och mobilisera för en feministisk framtid!
Barnafödandet minskar drastiskt i Sverige.
Forskarna kopplar utvecklingen till en attitydförändring bland 90-talisterna. Vi millennials verkar ha en mer dyster syn på framtiden och lida av psykisk ohälsa i större utsträckning.
Dessutom är vi mer individualistiska i våra värderingar. Vi har högre förväntningar än tidigare generationer. Att rekordmånga kvinnor arbetar heltid i Sverige är fantastiskt, men det innebär att den totala arbetstiden för hushållen samtidigt har ökat.
Attityder uppstår sällan ur ett vakuum. Kan det vara så att politiken har misslyckats med att bygga den moderna välfärdsstat som krävs för att nya generationer ska kunna (och framförallt vilja) kombinera arbetsliv med familjeliv?
På 1930-talet såg makarna Myrdal en befolkningskris komma. Det mötte Socialdemokraterna med ett folkhemsbygge som pågick under 30 års tid. Genom utbyggd välfärdsstat, barnbidrag, bostadsbyggande och världens mest generösa föräldraförsäkring så blev Sverige ett föregångsland.
Idag har reformtakten helt stannat av. Det är svårt att komma på någon större välfärdsreform från en S-ledd regering sedan maxtaxan i förskolan år 2001. När vi nu, hundra år senare, återigen har en illavarslande befolkningsprognos så lyser framtidsprojekten med sin frånvaro.
Svenskar arbetar mer än i de flesta jämförbara länder. Dagens arbetsmarknad är dessutom djupt ojämlik. Medan kontorsarbetande kan vobba, flexa och ta möten digitalt så kan det stora flertalet inte arbeta hemifrån alls.
Att gå ner i arbetstid ses idag som en kvinnofälla som man bör undvika för att inte drabbas av sänkt pension. Det gör det svårt för två heltidsarbetande föräldrar med helt vanliga jobb att få ihop vardagen.
Kanske säger det något om läget att de som skaffar flest barn idag är höginkomsttagare. De som har råd med en nanny.
Nya utmaningar ställer nya krav på politiken. Passivitet är inte ett alternativ. Vi vet en sak: löser vi inte ekvationen nu så kommer konsekvenserna bli förödande om 40 år. Smällen kommer att komma lagom till att alla millennials, där färre valt att skaffa barn, behöver äldreomsorg och sjukvård.
Att korta arbetstiden skulle kunna vara ett svar. Det skulle skapa mer tid till familj och fritid.
Det skulle förenkla livspussel och minska stress, inte minst för dem som utför sitt arbete på plats. Det skulle också kunna vara en del av lösningen för att säkra kompetensförsörjningen i välfärden. Med bättre villkor vill fler arbeta inom vård och omsorg.
Många på arbetsgivarsidan försöker hävda att det skulle vara för kostsamt, men uppenbarligen har flera av våra grannländer lycka sänka arbetstiden utan ekonomisk kollaps.
Arbetstidsförkortning är en reform som skulle göra stor skillnad. Men den behöver kombineras med mer. Kan man exempelvis göra förskolan avgiftsfri? Kan man skapa system för bostadsköer som stärker barnfamiljers möjligheter? Borde inte barnbidraget utökas?
Livspusslet måste ha plats för annat än jobb och barn, så som träning och ett rikt socialt liv.
Om vi inte skapar ett samhällsklimat där det blir möjligt kommer sannolikt utvecklingen med färre barn att fortsätta. Fler kommer välja bort barnafödande. Resultatet blir en demografisk kris då allt färre ska försörja allt fler.
Och det är ju trots allt i samhällets intresse att vi blir fler. Om höga kostnader kopplade till familjelivet innebär en avskräckning bör staten spela en roll i att lindra denna.
Det är dags för vår generation socialdemokrater att inleda det jobb som makarna Myrdal engång gjorde. Vi behöver formulera framtidens stora välfärdsprogram.
Kommer det vara gratis?
Nej. Men socialdemokratin kan inte avskräckas av blotta tanken på att förändring kostar. Vi behöver påminna Sverige om reformismens förmåga att göra saker bättre för det stora flertalet.
Det är dags att kavla upp ärmarna. Här blir inga barn gjorda.
Amanda Runsiö är studieledare i Aspuddens S-förening och tidigare ordförande för Avantgarde S-kvinnor. Amanda arbetar som borgarrådssekreterare i Stockholms stad.
Jämställdhetsinstitutet granskar svensk jämställdhet. Anmäl dig till Jämställdhetsinstitutets nyhetsbrev genom att klicka här.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
”Attityder uppstår sällan ur ett vakuum. Kan det vara så att politiken har misslyckats med att bygga den moderna välfärdsstat som krävs för att nya generationer ska kunna (och framförallt vilja) kombinera arbetsliv med familjeliv?” Svar ja.
Men även infoflödet över befolkningen. Generellt hamrande negativt. Förutom miljö- o klimatfrågor blir den ekonomiska osäkerheten allt mer påtaglig. Den legitima men hårda (ibland män hatande) feministiska debatten får den yngre generationen (både pojkar och flickor) att fundera över livet i tidigare åldrar idag än bland de som var barn under decennierna efter andra världskriget. Dessutom är allt fler ungdomar barn till skilda föräldrar.
Men allt detta är ett kvitto på en misslyckad politik och allt friare marknad. Vi bör påminna oss om att Socialdemokrati inte är ett liberalt parti. Det är ett socialistiskt parti, med allt vad det innebär. Vi dras allt mer åt höger o då är utfallet inget konstigt. Som man bäddar får man sova.
Huvet på spiken! Tack Amanda! Jag har själv funderat på att skriva något liknande.😊 Jag skulle då även lägga till fler månader i föräldraförsäkringen i reformpaketet.