De senaste dagarna har det duggat tätt med besked om den nya regeringens klimat- och miljöpolitik.

Mest uppmärksamhet har beslutet att slå ihop Miljödepartementet med Näringsdepartementet fått. Det finns både konflikter och synergier i miljö-, klimat- och näringspolitiken. Jag är inte säker på att man löser dem sämre för att man samlar dem under ett departement.

Jag kan konstatera att även under tidigare regeringar har miljön fått stryka på foten till förmån för andra intressen. Utfallet kommer att bero på hur man organiserar och prioriterar de olika frågorna inom departementet.

Det är upp till bevis för den nya regeringen och inte minst klimat- och miljöministern att kunna balansera och sambereda dessa frågor. Det kommer an på oss i opposition att granska noggrant.

Jag är däremot oroad över innehållet i den politik som presenterats:

• Regeringen slopar satsningarna på järnvägens stambanor.

• De sänker reduktionsplikten.

• Bromma flygplats ska bli kvar.

Och de skrotar det nya avståndsbaserade reseavdraget och höjer ersättningen för bensindrivna bilar. Det betyder att stockholmare som kör korta sträckor där det finns kollektivtrafik får lika mycket i bidrag som boende i glesbygd som behöver köra mycket längre sträckor.

Sammantaget är det en politik som kommer att höja utsläppen markant. Det säljs in som en politik som ska fungera för vanligt folk men ger mest tillbaka till de som har råd att äga och köra bil i storstäderna.

Regeringen säger nej till blocköverskridande energisamtal, samtidigt som de försämrar förutsättningarna för investeringar i vindkraft och förbättrar dem enormt för kärnkraft. Utan en realistisk plan för vad som är genomförbart eller önskvärt för tredje generationens kärnkraft.

Kärnkraft är och kommer vara en del av energimixen över tid, men dess betydelse för elektrifieringen har överdrivits gravt av högerpartierna. Dessutom är den otroligt mycket dyrare än alternativen.

Vi behöver bygga ut alla energislag. Med den snedvridna energipolitiken kan vi i stället få minskad utbyggnad av elproduktionen de kommande åren.

I veckan har Ulf Kristersson (M) konstaterat att svenskt skogsbruk är hållbart och sker med den största omsorg om den biologiska mångfalden. Det är att ignorera vetenskapen om att avverkningen och utsläppen från skogen ökat och den biologiska mångfalden minskat de två senaste decennierna. Vi behöver konstruktiva lösningar och satsningar i skogspolitiken, inte svepande avfärdanden.

Vi har ännu inte fått några besked om högkostnadsskyddet för höga elpriser som var utlovat till 1 november. I valrörelsen föreslog högerpartierna en modell som skulle ge ersättning efter hur mycket el man förbrukar, inte faktiska behov.

Det vill säga samma princip som deras reseavdrag – statens pengar skulle slösas på höginkomsttagare i stället för att riktas till de verkligen behöver det, som boende i småhus i södra Sverige med små marginaler eller fattigpensionärer. Vi i S-föreningen Reformisterna har själva tagit fram ett förslag på ett riktat stöd och kommer granska regeringens förslag när det kommer.

Det kommer att krävas kraftfulla alternativa åtgärder för att kunna kompensera för de ökade utsläppen från denna klimatpolitik och göra den rättvis. Energimyndighetens prognoser visar att det inte är möjligt att nå transportsektorns klimatmål 2030 med enbart elektrifiering om man sänker reduktionsplikten.

Satsningar på laddinfrastruktur och koldioxidinfångning är självklart välkommet och behövdes sedan innan. Nu kommer det att krävas mycket mer än så för att klara klimatmålen.

Slutligen. Jag är verkligen glad att klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) tydligt säger att vi ska nå klimatmålen. Det är det minsta vi ska begära. Men nu är det upp till bevis hur.

Pourmokhtari uppmanade i SVT:s Aktuellt till att se till klimatpolitiken i sin helhet och det håller jag med om. Tyvärr är summan av den politik som hittills presenterats ökade utsläpp, mindre incitament till att ställa om och mer bidrag till de som redan har alternativ.

Jag kommer att granska den nya regeringens budget noga för att förstå hur de ska få ihop sin klimat-, miljö-, närings- och energipolitik och vilka effekter den kommer att få för folks ekonomi, klimatet, jobben och företagen.

Annie Ross är styrelseledamot i S-föreningen Reformisterna.