I början av april släppte FN:s klimatpanel den rapport som kallats deras ”sista varning” till världens ledare.

IPCC:s rapporter tar sju år att sammanställa. Eftersom våra utsläpp måste vända nedåt senast år 2025 för att kunna uppnå Parisavtalets mål, kommer det inte hinna komma någon mer rapport innan tiden för att agera hunnit passera.

Många forskare menar också att det årtalet är rejält tilltaget - det förutsätter stora mängder framtida minusutsläpp. Den vetskap världens politiker har nu, är den de har att agera på för att nå klimatmålen. Det finns inte längre någon respit. 

Det har gjorts en del framsteg inom klimatpolitiken den senaste tiden. EU har tagit beslut om att införa klimattullar för att klimatskadliga importerade produkter inte ska kunna konkurrera med låga priser. Och nyligen lade en enig miljömålsberedning äntligen fram förslaget till riksdagen om att inkludera konsumtionsbaserade utsläpp i Sveriges klimatmål, vilket vi skulle bli först i världen med.

Båda reformerna var beslut vi ställde oss bakom på Socialdemokraternas kongress i november och som många klimatsossar kämpat för.

Samtidigt har kriget i Ukraina lett till avsteg från den överenskomna klimatpolitiken i riksdagen. Regeringen föreslår att sänka skatten på fossila drivmedel och pausa reduktionsplikten. Alla som äger en bil ska få 1 000 kronor. 

I februari gav regeringen också grönt ljus att gå vidare med planerna att öppna en gruva i Kallak. Trots tvivelaktig samhälls- och klimatnytta men på bekostnad av samers rättigheter och miljörörelsens förtroende för Socialdemokraterna.

Klimatpolitiken tar ett steg framåt och två steg bakåt. Trots vissa progressiva beslut så finns fortfarande ingen tydlig plan för hur Sverige ska nå sina nuvarande klimatmål, än mindre hur takten skulle kunna öka ytterligare. Orden om rättvis omställning och en kraftfull grön återstart efter pandemin återstår att fylla med praktiskt innehåll.

Ställda inför en pandemi och ett krig så har våra politiker agerat snabbt och kraftfullt. Regeringen spenderade 600 miljarder kronor under pandemin för att skydda befolkningen. För försvaret finns nu ett tvåprocentsmål.

Det är befogat och rätt. Men inför klimatkrisen tvekas det fortfarande. 

När Klimatpolitiska rådet överlämnade sin årliga rapport till Annika Strandhäll i mars underströk ledamöterna, liksom de gjort tidigare år, att regeringens politik fortfarande inte räcker för att nå klimatmålen. Rådet lyfte åter förra årets rekommendation att regeringen bör förändra det finanspolitiska ramverket för att kunna låna och investera tillräckligt i klimatomställningen. Det finanspolitiska ramverket håller tillbaka klimatomställningen.

Ledamöterna noterade att Magdalena Andersson aviserat en tidigare översyn av ramverket efter beslut på Socialdemokraternas kongress i november. De uppmanade regeringen och alla andra partier att enas om att skyndsamt göra en sådan översyn.

Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har redan välkomnat förslaget, och dessutom presenterat egna storskaliga investeringsplaner för klimatomställningen.

Annons:

Så vad behöver regeringen och vår partiledning göra?

Om vi ska nå våra klimatmål måste regeringen nu lyfta fram den politik som vi kom överens om på kongressen:

• Genomför en tidigarelagd översyn av det finanspolitiska ramverket, som möjliggör finansieringen av klimatomställningen.

• Presentera en sammanhållen reform- och investeringsplan för en rättvis klimatomställning. Förslagsvis med inspiration från Reformisternas plan En grön ny giv för Sverige.

• Fortsätt utveckla de statliga aktörernas finansiella verktyg. Klimatpolitiska rådet lyfte också åter behovet av en lösning motsvarande en statlig investeringsbank. 

• Utöka budgeten för den nationella infrastrukturplan som presenteras i juni genom mer lånefinansiering, och prioritera om medel till klimatnyttiga investeringar i infrastruktur som får ned utsläppen från transportsektorn. I det nuvarande förslaget

  skulle utsläppen från vägtrafiken minska med 0,1 procent till år 2040. Det är oacceptabelt. På kongressen tog vi beslut om att all infrastrukturplanering ska följa klimatmålen.

Lyckligtvis finns det redan en rödgrön samsyn i dessa frågor. Med satsningar på infrastruktur på landsbygd, miljöteknik och ersättning till hållbart skogs- och jordbruk borde även Centerpartiet kunna vinnas över för en majoritet i dessa förslag.

Det finns fortfarande en framkomlig väg fram till klimatmålen. Det är dags för partiledningen att skrida till verket och beta av våra kongressbeslut.

Annie Ross är styrelseledamot i Reformisterna och medförfattare till rapporten ”En grön ny giv för Sverige”.