Arbetslösheten är Kristerssons dystra facit
DEBATT Ett regeringsskifte är nödvändigt för att Sverige åter ska få en aktiv arbetsmarknadspolitik, skriver Robert Björkenwall.
Usel ekonomisk tillväxt, rekordhög arbetslöshet och usla opinionssiffror är regeringen Ulf Kristerssons facit, knappa tio månader för nästa riksdagsval. Opinionen ger dem nu icke godkänt.
Som vi redan vet har Ulf Kristerssons regering och hans tre svaga, liberala arbetsmarknadsministrar (Pehrson, Persson och Britz) har misslyckats totalt med löftet att ta kampen mot arbetslösheten och att upprätthålla arbetslinjen. Något som de lovade när de knappt vann valet 2022.
Därför behövs i Sverige nu ett rejält omtag i arbetsmarknadspolitiken och ett maktskifte i september 2026.
Tidöregeringen gör just inget alls för att bättre rusta de nu rekordmånga (100 000 fler) arbetslösa att bättre matcha kraven för att få ett ledigt jobb. Trots att det kräver rejäla satsningar på olika bristyrkesutbildningar, olika andra kompetenshöjande åtgärder och även bättre språkutbildning (SFI).
Nu sittande regering har gjort motsatsen och skurit ner alla sådana åtgärder. Detta har skett samtidigt som stödet i a-kassan för långtidsarbetslösa skurits ner.
Fakta visar att regeringen har misslyckats med sitt vallöfte efter sina nu tre år vid makten:
Arbetsförmedlingen har visat att det bara under 2023 var 96 000 jobb som inte kom till stånd p.g.a. rekryteringssvårigheter, och att drygt 20 procent av privata arbetsgivare fick tacka nej till order de inte kunde ta.
Enligt SCB saknas det totalt ca 70 000 personer inom olika yrken och branscher.
Svenskt Näringsliv uppger att 7 av 10 företag har rekryteringsproblem, särskilt inom bygg och industri. Med lägre ekonomisk tillväxt som följd.
Konjunkturinstitutet konstaterar att ca 25 procent av byggföretagen anger att arbetskraftsbrist begränsar produktionen inom bygg och anläggning.
Dessa fakta och realiteter räcker för att konstatera att Tidöregeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik starkt bidragit till att Sverige tillhör EU:s bottenskikt med sin rekordhöga arbetslöshet.
Ett misslyckande ska kallas just ett misslyckande, inget mindre.
Men en annan och bättre väg är en politik med en kraftfullt återupprättad arbetslinje. Det är både möjlig och nödvändigt. Men då krävs att Sverige 2026 får en ny och bättre regering.
Den här regeringen nu har gjort sitt och måste bort!
Robert Björkenwall är frilansjournalist och utredare.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Främsta problemet med "svensk arbetsmarknadspolitik" är inte att den är varken aktiv eller passiv. Felet är att själva begreppet "arbetsmarknad" reducerar arbetet och arbetslivet till en marknad som begränsar människan, hennes tid och hennes liv till handelsvara.
Att ändra den saken har från första början varit vårt partis primära syfte. Ännu nästan 140 år senare har vi inte uppnått målet att höja livet och arbetslivet till ett egenvärde, höjt över kapital och kapitalism. Är det inte dags snart? Dags för systemskifte?