De senaste två decennierna har andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard - det vi tidigare kallade för relativ fattigdom - ökat kraftigt.

De stödformer som spelar störst roll för att lyfta dessa familjer är de behovsprövade bidragen, som bostadsbidraget och underhållsstödet. Trots det har deras andel av den ekonomiska familjepolitiken minskat stadigt. Det märks.

Kort sagt växer fler barn upp i fattigdom och statens kompenserande roll urholkas.

För att vända utvecklingen krävs, för att använda ett väl känt politiskt begrepp, att vi vänder på varenda sten.

Därför lämnade utredningen om bostadsbidrag och underhållsstöd den 18 januari förslag om ett helt nytt boende- och familjestöd (Bofast). Men också reformförslag som utan dröjsmål kan genomföras i dagens system.

Idag baserar sig bostadsbidraget på uppskattade framtida inkomster. Som konsekvens av det blir en tredjedel av alla som beviljats bostadsbidrag återbetalningsskyldiga - trots att många gör allt rätt.

Av dessa hamnar två tredjedelar i skuld, och flera hamnar hos Kronofogden.

Särskilt drabbar detta studenter, den som har fått arbete efter att ha varit utan eller den som har inkomster som varierar över tid - exempelvis genom timanställning.

Utredningen föreslår att bidraget i stället ska basera sig på korrekta historiska månadsuppgifter. På så sätt minskar skuldsättningen med 90 procent.

Dessutom skulle de som idag inte vågar ansöka om bostadsbidrag, av rädsla för att bli återbetalningsskyldiga, kunna få det stöd de har rätt till.

Men det räcker inte. För att bryta trenden att fler barn växer upp i fattigdom måste vi ta rejäla omtag av de behovsprövade bidragen.

För det första: Slopa dagens underhållsstöd och ersätt det med en statlig underhållsreglering.

Att inte se till föräldrars samlade ekonomi för att försörja sina barn är både omodernt och kontraproduktivt.

Det är inte rimligt att staten täcker upp för frånlevande föräldrar med god ekonomi. Lika lite som det är rimligt att staten ersätter föräldrar som själva har förutsättningar att försörja sina barn.

För det andra: Ersätt dagens bostadsbidrag med ett bostads- och familjestöd med tre renodlade delar - stöd till bostad, stöd till familj och stöd till särlevande.

På så sätt tydliggörs bidragets olika delar, samtidigt som det underlättar för politiken att satsa på den eller de delar där den vill göra skillnad.

För det tredje: Avskaffa flerbarnstillägget för det andra och tredje barnet. Den fördelningspolitiska profilen på dessa bidrag är liten, eller direkt dålig.

På så sätt finansieras både införande av månadsuppgifter och en rejäl förstärkning av de behovsprövade bidragen i Bofast.

Att lyfta barn ur fattigdom är den bästa investering ett samhälle kan göra. En familjepolitik med en tydlig fördelningsprofil borde därför fortsatt vara en paradgren för Socialdemokraterna.

Trenden där fler barn lever i hushåll med låg ekonomisk standard kan brytas. För det krävs reformer som omfördelar resurser till de som behöver dem bäst.

Åsa Karlsson Björkmarker är socialdemokrat och regeringens särskilda utredare kring bostadsbidrag och underhållsstöd.

Share