Återvandringsupproret visar vägen mot ett annat samhälle
DEBATT Vi är så mycket mer än ekonomiska varelser, skriver Kjell Dennhag och Jens Rundberg.
Marknaden vill att vi ska vara egennyttiga, eller rättare sagt, den lever utifrån axiomet att människan är egennyttig. Det är en slags kärna i marknadsliberalismen. Den ser människan som en varelse som hela tiden försöker maximera sin nytta för sig själv.
Denna ekonomiska människa tänker på sig själv och ingår främst, eller nästan bara, i ett inneslutet system där bara den egna nyttan existerar.
Denna mycket trånga syn på människan ligger till grund för nationalekonomin. Den ligger till grund för aktiemarknaden och vinstmaximeringsprincipen. I denna akvarieliknande, inneslutna föreställning om egennyttan tas beslut som påverkar hela världen.
Den uppmärksamme uppfattar nu genast att det är något som fattas. Typ hela livet. För alla vet att vi är så mycket mer, eller något helt annat som människor.
Och även om vi under stora delar av mänsklighetens historia bytt saker med varandra under marknadsliknande förhållanden, så innebär det inte att den egennyttiga människosynen som nu dominerar västvärlden är den som tjänar oss bäst.
Det som fattas är helheten. Nationalekonomin och nyliberalismen klarar inte av att se helheten, kan inte omfatta den, förstår den inte, vågar inte närma sig den. För det skulle kräva att den måste sluta med business as usual och överge den heliga vinstmaximeringsprincipen.
Vi människor kan i princip vara på alla möjliga vis men vi är i grunden sociala varelser. Det som styr vad som blir norm är det som håller oss samman och som omvänt känns skamfullt eller tabubelagt att gå emot.
Men poängen är att vi alla tjänar på att ha det bra tillsammans, och att det som stödjer att vi har det bra tillsammans, och hjälper varandra, skapar en djup kulturell hållning som tjänar alla.
Ett tydligt exempel som belyser detta är det som händer i Sverige just nu. Den blåbruna regeringen vill pådyvla Sveriges kommuner att ivrigt informera sina medborgare av utländsk bakgrund att återvända till sina ursprungsländer.
Men kommunerna vill något annat, och många talar i debatten om ett pågående “återvandringsuppror”. Det som framträder är att vårt land bärs av en djup kulturell hållning som säger att vi vill hålla ihop, se varandra som värdefulla människor oavsett var vi kommer ifrån, och försvara att mångfald är bra och berikande.
Att vi vill skapa samhällen som bygger på likvärdighet och inkluderande, inte exkluderande. Att vi behöver varandra.
Alltså något helt annat än “Den ekonomiska människans” snäva perspektiv. I verkligheten inser vi att vi är utlämnade till varandra. Att vi behöver varandra för att överleva.
Denna djupt svenska kulturella hållning signalerar att vi tycker att jämlikhet är bra. Att vi svenskar generellt bär en solidarisk människosyn.
Det signalerar också att vi som folk är beredda att omfamna och hantera en klimatomställning som kommer att kräva att vi går utanför våra respektive bekvämlighetszoner.
För visst kommer det att bli förändringar när vi överger business as usual och vinstmaximering som ledstjärna. Det kommer att innebära att vi går från ett fokus på materiella värden till ett fokus på immateriella, från konsumtion till relation, från expansion till reduktion, från ensamhet till gemensamhet.
Från en nationell ekonomi präglad av marknadsliberalism till en ekonomi präglad av solidarisk planering. Lik den som styrde England under andra världskriget, eller den som lades fram av rapporten ”Bortom BNP-tillväxt: Scenarier för hållbart samhällsbyggande” från bland andra KTH.
Det kommer att krävas arbete, men det är den väg som är möjlig för allas vår överlevnad.
Jens Rundberg är aktiv i bland annat klimat- och fredsrörelsen i Umeå, även i studiecirklar med Reformisterna i Umeå.
Kjell Dennhag är aktiv i klimatrörelsen, kommer ur rörelsesammanhang och har jobbat många år i Umeå med undervisning i hållbar utveckling i grundskolan.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Solidaritet är den stora pay-offen i all ekonomi.