Att sälja skolbyggnader är som att kissa i byxorna
KRÖNIKA Samhällsfastigheter är den andra skolmarknaden, skriver Karin Engdahl.
Jag roade mig under semestern med att läsa boken De gränslösa – En bok om politikers skolaffärer av Marcus Larsson och Åsa Plesner.
Skulle jag ha gjort det? Nej, för jag blev så vansinnigt arg och sur.
Ja, för jag blev så vansinnigt arg och fick energi till att vilja agera.
Vissa saker är jobbiga att ha kunskap om, men nödvändiga för att kunna göra skillnad.
Att vi har ett skolsystem där kapitalstarka aktörer kan tjäna pengar är tydligt för de flesta i Sverige.
Att vi har fastighetsbolag som ägnar sig åt samhällsfastigheter har jag känt till, men inte att styrelserna i dessa bolag är fyllda av tidigare politiker och lobbyister som delvis har lurat skjortan av staten, regioner och kommuner.
En aktör som jag har haft dålig koll på är de privata fastighetsrådgivarna. Dessa är mäktiga spelare och låtsas vara neutrala mellan offentlig sektor och privata fastighetsbolag.
En gemensam definition av vad samhällsfastigheter är togs fram 2014:
”Fastighet som brukas till övervägande del av skattefinansierad verksamhet och är specifikt anpassad för samhällsservice. Dessutom inkluderas trygghetsboende under begreppet samhällsfastigheter.”
Exempel på samhällsfastigheter är fängelser, skolor, äldreboenden och sjukhus.
Samhällsfastigheter är ett snabbt växande segment av den privatägda fastighetsmarknaden. Inte så konstigt eftersom det är ett nästan riskfritt ägande.
År 2021 omsatte försäljningar av samhällsfastigheter nästan 40 miljarder kronor. Att privata fastighetsbolag har kunnat växa sig stora inom skolområdet beror på privata skolkoncerners expansion, låga räntor och kraftig befolkningstillväxt på 2010-talet, samt på att kommunpolitiker säljer ut gamla fastigheter och låter samhällfastighetsbolag bygga nytt, äga och förvalta kommunens nybyggda fastigheter.
Detta sker med långa hyreskontakt och är slöseri med skattemedel.
Jag bor i Uddevalla. Det är en kommun som liksom de flesta andra kommuner har behov av att ersätta gamla förskolor och skolor med nya.
För att slippa låna stora summor själva så tecknade kommunen våren 2021 en avsiktsförklaring med företaget Hemsö där investeringens värde uppgår till cirka en miljard kronor.
Hemsö ska köpa, bygga och förvalta samhällsfastigheter.
En ny förskola i kommundelen Ljungskile med åtta avdelningar för totalt 160 barn har byggts av Peab men ägs av Hemsö, och kommunen har tecknat ett långt hyreskontrakt.
Hemsö ska bygga tre grundskolor för totalt 1 600 elever. Uddevalla kommun ska hyra skolorna av Hemsö i 20 år.
Uddevalla kommun har sålt ett nybyggt äldreboende och en nybyggd förskola i kommundelen Rotviksbro till Hemsö. Redan när affären genomfördes visade de ekonomiska kalkylerna på att det var en förlustaffär på grund av ökade hyreskostnader. Kommunen har lovat att vara hyresgäst i 20 år.
I Uddevalla, liksom i de flesta andra kommuner, minskar antalet barn. Att vara fastlåst i långa avtal med privata hyresvärdar minskar rådigheten för kommunen.
Det kan vara så att barn- och elevantalet sjunker i kommundelar där kommunen sitter fast i långa hyresavtal. Ska då elever bussas dit för att fylla dessa skolor, därför att Uddevalla kommun måste lägga ner de skolor där kommunen äger byggnaden trots att elevantalet just där inte har sjunkit?
Det kommer bli svårigheter att planera den kommunala verksamheten.
Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Kommuninvest har räknat ut att det är billigare att äga än att hyra när det gäller fastigheter som kommuner eller regioner avser att använda under en längre period.
Detta beror på att kommuner lånar till lägre ränta än vad privata fastighetsbolag gör, och att hyrorna till de privata fastighetsbolagen blir högre än vid eget ägande eftersom hyran ska täcka bolagens avkastningskrav.
Andreas Cervenka skriver i sin bok Girig-Sverige – Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika att en hyrd skola kostar 60 procent mer för en kommun över en 25-årsperiod än om skattebetalarna ägt fastigheten själva.
Som kommunpolitiker har jag inte möjlighet att stoppa etableringen av friskolor. Men kommunen har planmonopol, och som kommunpolitiker kan jag avstå att sälja förskole- och skolbyggnader.
Jag kan också avstå från att låta privata fastighetsbolag bygga åt kommunen.
Att låta samhällsfastigheter ägas av privata fastighetsbolag är som att kissa i byxorna. Varmt och skönt i början men inte efter ett tag. Kommunerna får svårighet att planera den kommunala verksamheten och det blir dyrare.
Förutom Hemsö finns det en mängd andra aktörer som ägnar sig åt samhällsfastigheter. Flertalet av dessa har tidigare politiker i sina styrelser.
Socialdemokraterna har blivit tydligare i sin kritik mot marknadsskolan. Nu är det dags för Socialdemokraterna att bli tydligare vad gäller ägande av samhällsfastigheter.
Det borde vara en självklarhet att staten, regionerna och kommunerna ska äga stor del av de fastigheter där den egna verksamheten bedrivs.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | A guest post by
|
Om man är missnöjd med ett läromedel eller ekonomin blir sämre är det bara att byta eller sluta köpa nästa läsår. Alltså inte fastlåst i något kontrakt på 20 år. Det är stor skillnad.
Så upprörande. Jag tror att vi alla blev lurade av att det var bättre att det privata kapitalet tog hand om - inte bara bilar och hamburgare - utan oxå våra barn, äldre och sjuka. Tänk vad mkt skattepengar som har slösats bort sedan 80-talet och hjälpt till att öka ojämlikheten. 😞