Räknar du toapapper i meter? Har du svårt att få ihop ekonomin när priset på majs stiger från 7 till 10 kr? Äter du bara en korv per portion för att ha råd?

Det gör Monica. Hon är en av alla de som överlever på försörjningsstöd. Trots flera försök att komma tillbaka till arbetsmarknaden stoppas hon av sjukdomar. Hon har inget annat val än att hanka sig fram på försörjningsstödet, helt utan ekonomiska marginaler om något skulle hända.

Socialdemokraterna måste en gång för alla prioritera Monica.

Till att börja med vore det en naturlig följd av retoriken vi fört senaste tiden. Putinpriserna på mat, bränsle och energi slår mot alla i samhället. Det är därför vi tar strid för fortsatt hög a-kassa och stärkta pensioner för de som får minst.

Med samma logik bör samhället också hjälpa alla som överlever på försörjningsstöd när inflationen äter upp allt mer pengar. 

Dessutom vet vi att dålig ekonomi utan marginaler för att klara av plötsliga räkningar eller reparationer korrelerar med så mycket annat dåligt. Psykisk ohälsa. Fysisk ohälsa. Svagare ställning på bostadsmarknaden. Större risk att bli beroende av någon man egentligen vill kasta ut ur sitt liv. 

Att ta ställning för Monica är inte friktionsfritt, det förstår jag. Högern tar varje chans att utmåla oss som "bidragspartiet" och att försöka hamra igenom sitt bidragstak. Det visar samtidigt faran i att vända Monica ryggen. Vilken tilltro till demokratin blir kvar när inget av regeringsalternativen ser en? 

Faktum är att vi alldeles för länge har blundat för en av samhällets svagaste grupper. Jämför bara olika gruppers ekonomiska utveckling 1999-2020.

I slutet av 90-talet låg riksdagsledamöternas månadsarvode på 38 000 kr, medellönen på 19 400 kr och riksnormen för försörjningsstöd för en ensamstående vuxen på 2 320 kr. År 2020 hade de respektive höjts till 68 400 kr (en höjning med 80 %), 36 100 kr (86 % höjning) och 3150 kr (36 % höjning).

Omräknat via konsumentprisindex, för att se hur mycket värdet faktiskt har ökat, får riksdagsledamöterna 18 955,67 kr mer i månaden, den genomsnittliga anställda 10 857,37 kr mer per månad och Monica 131,29 kr. Resten av ekonomin springer alltså ifrån Monica.

Riksnormen för försörjningsstödet höjas om vi ska rå på Putinpriserna, ohälsan och utsattheten. Att Monica ska kunna äta sig mätt och betala en oväntad räkning är inte så mycket begärt.

Särskilt alarmerande är det nu, när regeringen vid årsskiftet höjde riksnormen med 1,6 % och inflationen legat kring 6 % under våren. Antingen måste vi vara mer snabbfotade med att kunna höja försörjningsstödet igen eller vara mer förutseende genom att faktiskt skapa ekonomiska marginaler hos den här gruppen.

Att hjälpa samhällets svagaste är kanske inte en valvinnarfråga men vad är annars det socialdemokratiska målet med att regera? 

August Lundin är ordförande för SSU Örnsköldsvik.