Avskaffa arbetslösheten genom statlig jobbgaranti
DEBATT Här är vårt alternativ till politikens stillastående sörja, skriver Jens Rundberg och Kjell Dennhag.
I Sverige av idag går folk på knäna. Väldigt många arbetar alldeles för mycket. Många sitter fast i en privat belåning som är för hög. Många längtar efter kortare arbetstid, efter ett liv som man hinner med.
Samtidigt är arbetslösheten högre än någonsin i modern tid och vi går mot en klimatkatastrof som politiken negligerar. Tron på demokratin som styrelseskick sviktar, speciellt bland de unga.
Politiken levererar inga visioner och planer på hur vi ska ta oss ur det här. Man viftar med räntan lite upp och lite ned. Det är tomt i den politiska burken.
Nej, i den nyliberala nationalekonomin existerar ingen framtid. Där härskar nuet. Visioner är farligt för det påminner om planering och reglering av marknaden.
Men det är just därför vi behöver en vision, ett alternativ till denna stillastående sörja som kallas den enda vägen. Därför ger vi ett bidrag, en början till en sådan vision kring det önskvärda alternativet.
Vi bekänner oss vara demokratiska socialister. Det ger några centrala värden att utgå från; demokrati, jämlikhet, ekonomiskt rättvisa. Därtill ser vi klimatkrisen som central i frågan om vilket samhälle vi behöver.
Men det viktigaste av allt i utgångspunkten för ett samtal om vilket samhälle vi vill ha är de mjuka värdena. Väldigt många människor mår inte bra, det finns en mellanmänsklig brist som är monumental och den kan inte mättas med konsumtion.
Den lättaste vägen att sätta folk i relation till andra människor är att arbeta för full sysselsättning. Det är styrkt i forskning att så är fallet.
Det arbete som då erbjuds behöver naturligtvis vara ett skäligt betalt arbete, skyddat av kollektivavtal. Marknadens aktörer går dock inte att lita på. De vill hellre ha inhyrda arbetare via bemanningsföretag.
Vägen runt detta är att staten lagstiftar att alla ska ha ett arbete, att en jobbgaranti införs. Nödvändigt arbete finns att utföra i massor i skola, sjukvård och naturvård. Lönen betalas av staten, lönen blir skälig och reglerad, men vederbörande slussas vidare till den typ av arbete som man kanske är utbildad till när vakanser uppstår.
En annan faktor med vetenskapligt bevisad positiv effekt på människors mående är att man får vara med och bestämma. Att demokrati råder såväl i samhället i stort som på arbetsplatsen.
Därför bör en lagändring göras som gör det lättare att starta arbetskooperativ. På sikt kan detta ge en nödvändig injektion för att stärka känslan av sammanhang i folkdjupet. Som ytterligare stöd i denna process behöver medborgarråd startas.
Vår samhällsvision handlar om att vi behöver komma närmare varandra. Öka gemenskaps- och samhållningsfälten.
Det är bevisat med all önskvärd tydlighet att stor ekonomisk ojämlikhet bidrar till att fler missfall, fler självmord, mer stress, ökad kriminalitet, spelmissbruk, kortare livslängd och mer narcissism.
Alltså ökande medicinska och sociala problem och mellanmänskliga uttryck som inte funkar i en klimatkris som ställer krav på empati och solidaritet.
En lämplig reform för att motverka detta är beskattning av de rika, en gräns för förmögenhet, en inriktning mot samhällsnytta i ekonomin. En medveten inriktning att styra samhället mot ökad jämlikhet på alla plan – utbildningsmässigt, bostadsmässigt, arbetsmässigt, fritidsmässigt. Baserat på att vi alla har samma människovärde.
Vi behöver en mer offensiv offentlig sektor som utifrån demokratiskt debatterade och långsiktigt planerande inriktningsmål kan styra upp investeringar för omställning av föråldrade tekniska system till moderna, utsläppsfria och effektiva.
Detta kan ske via en statlig investeringsmyndighet med tydligt lagfäst mandat att tillhandahålla ekonomiskt utrymme för dessa behov. Det ställer också krav på statsfinanser som är funktionella för att säkerställa basal offentlig service över hela landet och se till att det finns el överallt.
Vi landar alltså i att klimatomställningen mycket väl kan vara navet i den vision om ett annat samhälle som vi behöver.
Den ekonomiska politiken sitter dock fast i en tillväxtdoktrin som kommer att leda till tydliga politiska brytpunkter – likt klimatets tipping points. Dessa kan inte undvikas och gömmas undan som om de inte fanns genom att vägra tala om dem.
Men vi har lösningen inom räckhåll bara genom att vi känner till problemet.
Jens Rundberg är aktiv i bland annat klimat- och fredsrörelsen i Umeå, även i studiecirklar med Reformisterna i Umeå.
Kjell Dennhag är aktiv i klimatrörelsen, kommer ur rörelsesammanhang och har jobbat många år i Umeå med undervisning i hållbar utveckling i grundskolan.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.






Först som sist tackar jag för varje ansats att stärka arbetets ställning. Bra, Kjell! Bra, Jens!
"Garantijobb" är emellertid inget nytt. Så sent som 1921 avskaffades i Sverige sista upplagan av alla de legostadgar som sedan 1600-talet piskat hjälplösa människor in i tvångsarbete. Dess rester avspeglar sig än i dag i a-kassornas skrivning om att "stå till arbetsmarknadens förfogande".
"Legostadgans" problematik ligger i dess portalparagraf, där man drar en strikt skillnad mellan dem som förfogar över produktionsmedel och dem som inte gör det. De sistnämnda är skyldiga att ta tjänst hos någon av de förstnämnda. Till enligt lag bestämda villkor och fix lön. Och vad som är "skäligt" beror - som alla vet - på vem som ska betala.
Eftersom jag är övertygad om att Dennhag och Rundberg vill ha något annat måste vi därför börja med att formulera någon sorts garanti för motsatsen. Och det räcker inte med skrivningar om "staten" eller "det allmännas" inblandning. Där krävs en generell förstärkning av "arbetets ställning" som sådan.
Konkret betyder det att exempelvis de som jobbar i offentlig sektor på traditionella tjänster eller garantijobb ska ha sådan makt, att den kollektivt balanserar arbetsgivarens bestämmande. Det blir ingen produktion om inte de anställda vill medverka. De ska var kapabla att stoppa produktion som de inte tror på och som de anser äventyrar deras egen och tredje parts liv, hälsa och allmänna välbefinnande.
Först om vi lyckas fabricera en sådan arbetets ställning för offentlig sektor ser jag sedan inga hinder att direkt överföra en lag om garantijobb också direkt den till den privata sektorn.
Svar ja: Det här kommer att förändra det kapitalistiska systemet i grunden.
Svar ja igen: Det här utmanar den parlamentariska demokratin och den offentliga sektorn i dess kapitalistiska skepnad.
Att på allvar stärka arbetets ställning utmanar mer än man tror. Låt oss ta tanken på allvar!
Helt med på denna vision.
Men vägen till konkret politik känns oerhört lång och full av invändningar från tusen olika håll.
Hur GÖR vi förändring istället för att prata om den?
Kanske kan medborgarkommittéer runt om i landet bli den katalysator, den moderna folkrörelse där förstelnade partier kan rundas eller vinnas?
Med utgångspunkt i klimatfrågan.
T ex
- nya kollektivtrafikgrepp
- demokratisering av energi och elproduktion.
- ett samhälle till för medborgarna/ lokalsamhället och tvärtom.
Ur ett antal viktiga frågor kan engagemang väckas och kunskap sökas o vinnas.
Som inte låter sig dränkas av partipolitikens behov av att försvara sin egen existens med formalistiska hinderbanor.
Sen ska vi parallellt vinna stöd för den här typen av vision, inom den demokratiska vänstern.