Bangladesh tar stapplande steg tvärtemot strömmen
KRÖNIKA Landets återdemokratisering ger hopp i en alltmer auktoritär värld, skriver Roshan Rydell Kahandaliyanage.
Vallokalerna ska strax öppna denna friska morgon i februari. Det är fortfarande vinter i Bangladesh – “landet med sex säsonger” – men det innebär i praktiken bara långärmat en bit in på förmiddagen.
Kvinnor i färgstarka klänningar och slöjor, samt män med rödfärgat skägg, samlas och köar i stillhet upp på skolgården i byn strax norr om Gagnesdeltats mynning. I ett annars öronbedövande Bangladesh är det enda som hörs ett försiktigt surr av entusiasm.
Befolkningen har levt under en auktoritär regim de senaste sjutton åren, men idag har de möjligheten att välja en ny väg för sitt land.

Sommaren 2024 reste sig landets unga och störtade den auktoritära premiärministern Sheikh Hasina. Uppåt 1 400 människor fick sätta livet till i det som har kallats generation Z:s första revolution.
Interimsregeringen, ledd av Nobelpristagaren och mikrokreditskonceptets grundare, Mohammad Yunus, gavs uppdraget att åter sätta landet i en demokratisk riktning fram tills att ett val kunde genomföras.
På endast ett och ett halvt år har nära 850 000 människor utbildats för att registrera väljare samt sköta rösträkning och tabulering av resultaten. Var och en av de 42 761 vallokalerna skyddas av i snitt tretton uniformerade personer: polis, militär, specialförband och medlemmar ur världens största paramilitära organisation, Ansar.
Det är ett enormt demokratiskt projekt för de 127 miljoner röstberättigade bengalerna, som nu når sin höjdpunkt. Det var få som trodde att detta val skulle kunna bli verklighet.

Jag är här för att observera valet tillsammans med omkring hundra andra i en EU-delegation. Upptakten till valet har präglats av våld och oroligheter. När vi anländer till hotellet i Dhaka manifesterar en folkmassa till minne av en mördad studentledare. 70 personer skadas av kravallpolis. Vi tillåts inte lämna hotellet de följande fyra dagarna.
Väl utstationerade på landsbygden är vi par om två, med chaufför och en lokal assistent. Bilen har en GPS-sändare som var femtonde minut uppdaterar EU-missionen om vår position. Vi utrustas med vansinnigt många ackrediteringsbevis, väst och keps med EU:s logga, samt en satellittelefon ifall myndigheterna skulle stänga ner nätverket.
Som pricken över i:et i beredskap får vi ett Starlink-modem, som garanterar oss höghastighetsuppkoppling tack vare Elon Musks 9 400 satelliter i omloppsbana runt jorden. EU har lagt mycket pengar och planering på den här missionen.
– Oavsett resultatet är vi glada att demokratin är tillbaka, säger en kort ung man med ett långt automatvapen över axeln när vi besöker vår sjätte vallokal.

Det är inte bara årets största val i världen sett till antal valsedlar. Det är också en viktig ljusglimt i en tid då den globala demokratin är i en allvarlig kris. Institutet V-Dem vid Göteborgs universitet varnar för att vi befinner oss i en nedåtgående spiral, där auktoritära krafter metodiskt nedmonterar fri- och rättigheter.
Hela 72 procent av alla människor på jorden lever utan de friheter vi i Sverige åtnjuter. USA har med Donald Trump för första gången på över 50 år fallit ner från tronen som “the leader of the free world”.
Senast vi var så här begränsade i att tänka, tycka, umgås och agera var 1978.
Bangladesh stapplande steg tvärtemot strömmen är därför inte bara viktigt för landets egen befolkning, utan för alla oss som vägrar övertygas av den nationalistiska berättelsen om den starka ledaren. Valet – som EU-delegationen överlag ansåg gick rätt till – skickar också en tydlig signal till regionens jättar Kina och Indien som numera båda klassas som autokratier.
Demokrati är dock en process som behöver leva upp till sitt namn bortom valdagen. Den avsatte ledaren Sheikh Hasinas parti var bannlyst i vårens val, vilket fick miljontals väljare att stanna hemma. Det tidigare styret är skyldiga till flera illdåd, men det är troligtvis inte hållbart att långsiktigt alienera dess anhängare ur den politiska processen.
Bangladesh har också en lång väg kvar att vandra för att öka kvinnors politiska inflytande, skydda fria medier och garantera minoriteters rättigheter. Därtill måste det demokratiska civilsamhället stärkas och dess unika roll för en inkluderande samhällsutveckling erkännas.
Auktoritära krafter i världen vet att civilsamhället måste brytas ner för att en avveckling av demokratin ska kunna genomdrivas. Enligt V-Dem är attacker mot civilsamhället den näst vanligaste taktiken som används av auktoritära styren, efter repression mot media.
I den här kontexten blir det oförsvarligt hur vår regering drar ner på biståndet till civilsamhällesorganisationer i länder med bristande fri- och rättigheter. Under förevändningen att Sverige ökar stödet till Ukraina, har biståndet till demokrati- och människorättsförsvarare i Latinamerika, Asien och Afrika nästan halverats under den här mandatperioden. Flera av världens mest utsatta befolkningar, som i Zimbabwe, Myanmar och Sudan, kommer att bli av med allt stöd från Sverige.
Bangladesh – som nu alltså återdemokratiseras – blir ironiskt nog det enda landet i Asien som mottar svenskt bistånd. Det är en cynisk och kontraproduktiv hållning som ger förtryckande regimer fri lejd.
Vi observerar rösträkningen till långt in på natten. Det råder festivalstämning över hela landet över att äntligen få välja en ny väg för Bangladesh. Den för sinnena annars så utmattande befolkningstätheten, känns just den här kvällen uppfriskande.
Hemifrån Sverige får jag besked om att regeringen fullföljer sin avveckling av biståndet genom att drastiskt riva upp avtalet med arbetarrörelsens biståndsorganisation, Palmecentret.
Redan i sommar tvingas nu Palmecentret avsluta samarbetet med över 100 civilsamhällesorganisationer i 30 länder, där mänskliga fri- och rättigheter är under attack. Sex av dessa anses vara bland de länder i världen med sämst villkor för arbetare.
Den 13 september måste den här regeringen bort av otaligt många skäl – ett av de främsta är sveket mot demokratiaktivister runt om i världen.
Men redan idag kan vi visa att vi står upp för våra kamrater som kämpar för demokratin genom att skriva under uppropet Rädda Palmecentret!
Gör det – sen går vi ut och valarbetar!
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.






Hoppfullt! Tack för att du berättar!
Tack för intressant artikel!