Hela mitt liv har jag bott i Stockholm, och hela mitt liv har jag flyttat. Ibland kunde jag känna att samhällets strukturer i sig inte uppmuntrade till att man skulle värna sitt närområde.

Som uppväxt efter kalla krigets slut är globaliseringen mest ett faktum. Jag har knappt förstått konceptet ”lokal anknytning”.

Tills valkampanjen drog igång.

När jag blev vald till kampanjledare i min lokalförening förstod jag verkligen inte innebörden av det. Det är svårt att konceptualisera hur en valrörelse fungerar - utan att ha varit med om en förut.

Särskilt när det kan skilja sig åt beroende på kampanj och område. Men att knacka dörr och organisera kampanjer är nog det roligaste jag gjort i rörelsen, och det har ju bara börjat.

Det är en ynnest att få lära känna så många som bor i ens närområde. Att knacka dörr i vänners hus, umgås i en närliggande föreningslokal och äta pizza. I allt man gör finns det så mycket värme.

Alla behöver den värmen. En gemenskap. Jag tänker på Felicia Torpman, SD-politikern som nu gått över till S med en uppmärksammad artikel.

Hon skrev om den otroligt starka tillhörigheten och gemenskapen hon upplevde hos Sverigedemokraterna, och hur det var skäl till att hon engagerade sig där. Hon skrev sedan att det nästan liknade en sekt – vilket vi nog inte ska eftersträva.

Men det var en väldigt tydlig skildring av hur viktigt det sociala livet är i engagemang. Det är rentav avgörande för att man ska vara motiverad och fortsatt vilja engagera sig.

Innan valkampanjen började engagerade jag mig bara i intresseföreningar. Delvis på grund av att jag fortfarande inte hade en långvarig bostadslösning.

Bostadsmarknaden är definitivt ett stort hinder för lokalt engagemang. Särskilt unga missgynnas av detta.

Det finns definitivt en plats för föreningar med särinriktningar. Men jag tror att det är viktigt att få känna anknytning till såväl lokala föreningar som närområdet.

Jag hoppas att det är en gemenskap som alla ska få ta del av i år.

Carl Housten är valledare för Socialdemokraterna i Hägersten.