Skogens arbetare förtjänar en saklig debatt
DEBATT Arbetarrörelsen behöver en egen politik för skogsbruket, skriver Per-Olof Sjöö, GS-facket.
Nu varslas sågverksarbetare runt om i Sverige. Våra medlemmar, som jobbar i skogsbruket samt i trä- och grafisk industri, förtjänar en saklig diskussion och gemensamt ansvarstagande.
Det aktiva skogsbruket är livsviktigt. GS-fackets medlemmar skapar skogs- och träprodukter som behövs i vår vardag och för hela klimatomställningen, se bara klimatnyttan av att bygga mer i trä.
Samtidigt som vi står bakom fundamenten i svensk skogspolitik, så är vi inte nöjda med skogsbruket. Det måste bli bättre för skogsarbetarna och skapa mer långlivade produkter.
Skogen kommer att bli en stor debatt på Socialdemokraternas kongress under nästa vecka. Mycket av det som partistyrelsen föreslår är bra, men arbetarperspektivet och satsningar saknas.
GS-facket föreslår två tillägg i de politiska riktlinjerna:
Social hållbarhet måste bli ett fokus för skogsbruket och jordbruket med fler jobb med schyssta villkor och en mer levande landsbygd. Arbetet mot utnyttjandet av migrantarbetare måste intensifieras. (Som tillägg under delen 1:1 ”Fler framgångsrika företag och en ekonomisk politik för vanligt folk”.)
Arbetet med att bygga mer i trä måste växlas upp då det påskyndar byggandet, binder koldioxid och skapar jobb på landsbygden. (Som tillägg under delen 4.3 ”Vi ska leva och bo bra i hela landet”.)
Det tar flera decennier för ett träd att växa upp och därför behöver politiken vara långsiktig. Skogens komplexa frågor tappas ofta bort i den polariserade debatten och förminskas lätt till enkla falska lösningar, såsom ”låt bara skogen stå” eller ”hugg bara ner den”.
GS vill som ett ansvarstagande fackförbund utveckla ett skogsbruk som är både socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart.
Vi förstår att skogsdebatten inför partikongressen ofta handlar om miljö och klimat. Men den behöver också handla om den sociala hållbarheten och arbetarperspektivet. Vi har som fackförbund ett särskilt ansvar att lyfta följande:
97 % av jobben i skogsvården går till utländsk arbetskraft och inte till lokal arbetskraft som tidigare. Det är förlorade arbeten som behövs på landsbygden. Istället kan hela arbetslag flygas in och ett systematiskt utnyttjande av utsatta migrantarbetare äger rum i det dolda i svenska skogar. Exempelvis tvingas man att jobba mycket övertid utan ersättning eller att betala ockerhyror för att dela på små kåkar med många andra under hotet om att annars bli hemskickad. Även Riksrevisionen, Upphandlingsmyndigheten och Arbetsmiljöverket pekar på dessa problem.
Trots hög avkastning för skogsindustrin så halkar skogsmaskinförarnas löner efter i jämförelse med liknande yrken över tid. Skogsmaskinförare får lägre betalt än lastbilsförare, truckförare och kranförare (SCB, 2024). Problemet beror på att skogsbolagen gick från att ha egna arbetslag av skogsarbetare till ett system med många små entreprenörer, som pressas till att konkurrera med allt lägre ersättningar och under allt hårdare produktionskrav. Även allt fler aventreprenörerna säger ifrån nu.
Skogsarbetare pekar på allt högre press och stress som det främsta arbetsmiljöproblemet. Våra skogsarbetare brottas med konstanta påtryckningar om att jobba hårdare och bli billigare. År 2023 svarade 44 % av inom Skogsavtalet att de har drabbats så pass negativt av stress att det lett till en arbetsskada/sjukdom. En enorm skillnad sedan år 2016 med 12,5 procent bland de svarande.
Kompetensförsörjningen blir lidande på grund av arbetsvillkoren. Det är svårt att hitta arbetskraft till skogsbruket när andra maskinföraryrken erbjuder högre lön och mindre stress. Skogsarbetaryrket behöver uppvärderas. Nu används bristen på arbetssökande som ett skäl till att importera mer utländsk arbetskraft. Vilket i sig pressar de övriga arbetarna och entreprenörerna att slita ännu hårdare till sämre villkor. Det blir en negativ spiral.
Det behövs mer vidareförädling och byggande i trä. Idag används bara runt 20 procent av trädstammen till virke. Om vi kan utöka den delen innebär det mer produkter av ett högre värde, vilket ger fler jobb med schyssta villkor samt mer livskraftiga företag och lokalsamhällen. Då uppnår vi en större klimatnytta, stärker Sveriges ekonomi och lägger grunden för en mer levande landsbygd.
Vi behöver hantera klimatförändringarnas konsekvenser för skogsbruket. Vi ser bland annat att tillväxten sjunker, kolinlagringen minskar och att skadorna ökar som en följd av att klimatet förändras. Det ger även en instabilare tillgång på råvara. Samtidigt innebär skogsbränder och extremväder ett arbetsmiljöproblem för skogsarbetarna. Vi behöver göra mer för ökad resiliens, exempelvis mer varierade metoder och skogsbestånd.
Även arbetare måste få kompensation om skogsägarna ska kompenseras för avsättning av skyddsvärd skog. Om mer skog skyddas finns det en risk att färre skogsarbetare behövs och färre trähus kan byggas. Därför är det viktigt att det inte blir generella statliga stöd till kapitalägare för att skydda vilken skog som helst (även när det saknas särskilda naturvärden). Därtill är det viktigt att beakta att även skogar med höga naturvärden kan brukas hänsynsfullt med anpassade metoder.
Fler, särskilt Socialdemokraterna och LO, behöver lyfta de sociala problemen och se arbetarperspektivet inom skogsbruket.
Det finns mer att göra utöver våra förslag till de politiska riktlinjerna. Socialdemokraterna inom Svenska kyrkan borde verka för att kyrkan blir den bästa arbetsplatsen i skogsbruket. Sveaskog borde få särskilt ansvar i att utveckla den sociala hållbarheten med fler jobb med schyssta villkor inom skogsbruket.
Sverige behöver införa striktare gränser för utsläpp vid nybyggnation vilket skulle gynna träbyggandet, skapa fler jobb och öka klimatnyttan. Arbetet och forskningen måste växlas upp för att skogsbruket ska utvecklas mot fler långlivade produkter.
Vi behöver värna vår makt över den svenska skogen och att EU utgår från våra förutsättningar samt behov.
De sågverksarbetare som varslas behöver känna arbetarrörelsens stöd, och att Socialdemokraterna kan ge dem en framtid och jobb igen.
Skogen domineras av mäktiga affärsintressen och bär på delar av lösningen på hur mänsklighetens största utmaning ska lösas. Vi måste ha en demokratisk styrning av skogen som också inkluderar den lilla människan och som värderar arbetaren.
Arbetarrörelsen kan inte bara flyta med i processerna i EU eller följa lobbyisterna i skogsindustrin utan egen vilja. Vi behöver en egen politik för skogsbruket.
Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
