Dags att göra upp med myten om evig ekonomisk tillväxt
DEBATT Vi behöver mäta kostnad i form av utarmad natur, stress och existentiell fattigdom, skriver Kjell Arvedson.
Tillväxt, tillväxt, tillväxt!
Svaret på alla problem, den helt avgörande förutsättningen för att kunna lösa vad du nu vill lösa. Arbetslöshet, kriminalitet, bostad, miljö, sjukvård, kommunikationer, ofrivillig ensamhet, you name it.
Allt kan lösas med tillväxt, eller rent av löser sig självt om tillväxten är stor.
Livet för människor har i många avseenden blivit bättre på ett par hundra år. Hälsa och livslängd, möjligheten att uppleva andra miljöer än hembygden och kulturupplevelser som berikar livet har utan tvekan förbättrat möjligheten till en god och meningsfull tillvaro.
Även i fattiga länder har barnadödligheten minskat dramatiskt.
Men alla förändringar har inte varit förbättringar. Det krävs ingen Sherlock Holmes för att se att vår fysiska naturmiljö försämrats i samma takt som den ekonomiska aktiviteten ökat.
Miljoner människor har mot sin vilja tvingats flytta till boendemiljöer de inte valt själva, som arbetskraftsmigranter inom sitt land eller över nationsgränser. Sedan några år också som klimatflyktingar.
Eller på grund av krig och förtryck, ofta en del i kampen om naturens resurser. Lokalt som dagens strider i Darfur, eller globalt som oljeutvinningen i Amazonas och gruvdriften i renbetesområden som de lokalt boende inte har något som helst intresse av.
Och många viktiga och roliga aktiviteter är inte längre möjliga. Mina barn och barnbarn kommer aldrig att få uppleva spänningen att gå i sjökanten och plocka kräftor i augusti, som jag fick göra. Aldrig ta en tur med båt för att dra upp en torsk till dagens middag.
Inte uppleva mångfalden av fjärilar och groddjur på våren, eller se en älg där nu kor betar.
Och kanske inte heller uppleva en nu hotad livskvalitet – livslånga relationer. Hur många av oss har som vuxna eller äldre vardaglig kontakt med skolkamrater eller ens vår släkt?
Utifrån socialdemokratisk ideologi måste vi återgå till en annorlunda ekonomisk analys. Inte produktion av vad som helst bara det blir mer än förra året, utan produktion av det vi vill ha och behöver. Denna produktion vägd mot sin kostnad, i form av arbetstid och nyttjande av naturens resurser.
Behöver vi fler och trevligare bostäder? Ja förmodligen, även om vi också kan se att rika människor överkonsumerar även detta.
Mer vård och omsorg av barn, äldre och sjuka? Ja absolut, men kräver det ökad prylproduktion för att vi ska kunna vika tid för det?
Fast fashion, popcornspoppare eller nytt kök för att det gamla känns lite sååå 1995? Mycket tveksamt, om du frågar mig.
Kapitalismen har en inbyggd logik som kräver ständigt ökad ekonomisk aktivitet för att garantera framtida kapitalavkastning. Och nyliberal ekonomisk politik ger oss “vanlisar” ett ökat privatekonomiskt svängrum som vi bara kan använda till privat konsumtion.
Vi kan köpa vår popcornspoppare eller kanske rent av en swimmingpool i trädgården. Men vi kan inte köpa järnvägsutbyggnad, eller fler grodor och fjärilar i naturen.
Det är dags att arbetarrörelsen gör upp med myten om den eviga ekonomiska tillväxten för tillväxten skull.
Ersätt den med en analys av vad vi behöver, behöver mer av och vad vi inte alls behöver. Ställ dessa behov mot kostnaden. Kanske inte kostnad i kronor och dollar, men kostnad i form av utarmad natur, stress och existentiell fattigdom.
Ja, jag vet. Tulipanaros! Men som reformister får vi ta ett helvete i taget, som Tage Erlander brukade säga.
Eller göra en revoluform – som den andre Tage sa.
Kjell Arvedson är pensionerad gymnasielärare i Hässleholm.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
På min tid fanns alltid en studiecirkel på gång i min förening eller i Arbetarekommunens regi. Idag är det precis som om det inte behövdes, alla är fullärda eller är det så att alla har fördummats alltmer under de senaste decennierna? Det verkar så. En förnyad Socialdemokratisk folkrörelse underifrån tillsammans med alla som fortfarande räknar sig tillhöra folkrörelsen i Sverige skulle leda till en oerhörd förändringskraft och riktiga reformer. På min tid fanns också ett studiematerial, en tung tjock röd pärm fullspäckad med viktigt vetande om rörelsen. Bara att läsa diskutera och njuta. Det är dags att skriva ett nytt studiematerial och sedan dra igång studiecirklar över hela landet, som du föreslår, och därefter sätta igång med revolureformer och minska tillväxten till 0.