Avslöja den dolda löntagarskatten!
DEBATT Moderaterna är bara mot skatter som drabbar dem själva, skriver Bertil Mårtensson.
I takt med att samhällets sprickor knakar i fogarna är behovet av en bred samlande och solidarisk arbetarpolitik enormt. Arbetslösheten ökar med en tilltagande ojämlikhet och fattigdom samtidigt som demokratin håller på att rullas tillbaka.
Men sällan har vi arbetare knappt ett år innan valdagen känt oss så osynliga i media och övergivna av rikspolitiken. Vår ledning sätter oss gång på gång i rygg på Tidögänget.
Har vi inget eget trovärdigt politiskt projekt? Varför driver vi inte en offensiv oppositionspolitik?
Visst är slopandet av sjukförsäkringens karensdag och en rättvisare pensionsålder som räknar på arbetad tid högst välkomna reformer.
Men man kan undra hur de landar i en förhandling med Elisabeth Thand Ringqvist (C), dit vår partiledning i första hand verkar rikta sig.
Inte konstigt om vi har svårt att släppa oron för nya januariöverenskommelser. Det är hög tid att vända sig vänster ut.
Visst är också en stor välfärdsreform högst välkommen, men man hör inget om skatter och finansiering.
Att på allvar reformera välfärden utan att växla tillbaka jobbskatteavdrag är som att försöka bygga en ny tjusig galjonsfigur i fören på en eka som ohjälpligt läcker i aktern.
Ända sedan Reinfeldt-regeringen har stora delar av våra socialförsäkringar transfererats till skattesänkningar för de välbärgade, som jobbskatteavdragen.
Denna transferering har gjorts genom en avsevärd höjning av den allmänna löneavgiften – en väl dold löntagarskatt i våra arbetsgivar- och egenavgifter. Se boken ”Vi är inte maskiner” av Kjell Rautio.
1995 infördes den allmänna löneavgiften för att finansiera Sveriges medlemskap i EU och var då 1,5 procent av lönen. 2023 hade avgiften höjts till 11,62 procent av lönen, otroliga 257,6 miljarder vilket kan jämföras med sjukförsäkringens 77,4 miljarder eller 3,55 procent för det året.
Fast 2023 är det bara 18 procent av den allmänna löneavgiften som går till omkostnader för EU-medlemskapet. Drygt 211 miljarder av denna löntagarskatt går i stället till att finansiera skattesänkningar som jobbskatteavdragen.
Ett skatteavdrag som ger mer tillbaka till de som tjänar mer, finansieras nu av en skatt på våra gemensamma sjuk-, arbetsskade-, ålderspensions- och föräldraförsäkringar.
Det är som när min storasyster ville bilda klubb med mig på lördagskvällen, när vi var små och i den klubben delade man lika. Eftersom hon redan ätit upp sitt lördagsgodis skulle vi nu dela på mitt.
Det kan finnas många glädjeämnen med att ha en storasyster. Men att bilda klubb med henne en lördagskväll, många gånger om när hon är sötsugen, är inte ett.
Moderaterna och borgarna har alltså egentligen ingenting principiellt emot skatter. Bara de inte själv drabbas, som med höjningen av den allmänna löneavgiften, vilken finansierar en samtidig skatteåterbäring för dom själva.
Det måste vara den överlägset största svenska skattehöjningen med runt 27 procent årligen. Och från 2024 till 2025 har den säkert skenat!
Att inte heller driva frågan om förkortad arbetstid från ett arbetarparti i opposition är oförståeligt! Vi är ett av de mesta arbetande folken. Det är en förenande valfråga och valvinnare för de breda löntagargrupperna.
LO driver på men det räcker inte, politiken måste också vilja och vara med att lagstadga.
Det var tendenser till en vänstergir på partikongressen i våras, och tänk om någon haft modet och styrkan att ta betet från Ulf Kristerson och förklara hur välbehövlig en rak grön, arbetare- och vänsterpolitik ser ut?
Med en skatte- och miljöskuld som fortsätter blåsa upp vår bostadsbubbla, i en väldigt utsatt tid, är vi ett av de mest skuldsatta folken som samtidigt inte släpper in våra unga på bostadsmarknaden.
Fastighets- och förmögenhetsskatt eller ränteavdrag?! Nämn helst inget av begreppen utan ”sitt bara blixtstill i båten”.
Men tänk om valstrategerna och lobbyisterna på Sveavägen har tagit helt fel. Efter det arbetsmarknads-, klimat- och välfärdshaveri som nuvarande regering ställt till med, så är säkert också en stor del av medelklassen beredda att byta lag.
Bara vi presenterar trovärdig politik.
Väljarna vill ha raka och ärliga alternativ, och man ska inte underskatta dem.
Framför allt tror jag inte på att mörka sin politiska agenda bakom någon personkult. Det misstaget gjorde vi förra valet.
Bertil Mårtensson är grafiker, gigarbetare och medlem i Socialdemokrater för Reformer i Malmö.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Tack! Ett utmärkt exempel varför klassanalys är nödvändig. Ska man stärka arbetets ställning måste man göra det på kapitalets bekostnad. Annars blir effekten bara att man ställer löntagare mot varandra.
Förkortad arbetstid kommer att kosta, och såväl privata som offentliga arbetsgivare kommer att svara med "rationalisering". Det kommer inget parlament att kunna undvika. Ska man stärka arbetets ställning måste reformen alltså försvaras av aktiv och stridbar facklig organisering.
Ja, tack! Må socialdemokratin luta åt vänster och åt grönt!