Discussion about this post

User's avatar
Oskar Brandt's avatar

Euron byggdes på idén att staten är farlig och marknaden rationell. Stigande löner beskrevs som ett hot. Aktiv finanspolitik sågs som ansvarslös. Demokratisk kontroll över pengar och investeringar skulle bort för att ”skapa förtroende”.

Det var inte ekonomi. Det var maktpolitik.

Påståendet att stark finanspolitik och löneökningar skadar marknaden saknar historiskt stöd. När löner stiger i takt med produktiviteten tvingas företag investera i teknik, organisation och kunskap. Dyr arbetskraft driver innovation. Billig arbetskraft låser fast ekonomin i lågvärdesproduktion.

Euron gjorde det motsatta. Växelkursen försvann. Finanspolitiken bands. Arbetslöshet gjordes till inflationsverktyg. Anpassning skulle ske genom intern devalvering: pressade löner, svagare fack, sämre trygghet. Marknaden skulle disciplinera samhället.

Resultatet på systemnivå blev lägre produktivitets- och innovationsdynamik i euroområdet som helhet, särskilt efter 2008.

Här blir jämförelsen med USA viktig – men utan att idealisera USA.

USA:s arbetskraft är ofta mer exploaterad än den tyska. Tryggheten är sämre. Facken är svagare. Produktiviteten per arbetad timme är inte genomgående högre än i Tyskland. Det amerikanska samhället är socialt hårdare och mer ojämlikt.

Skillnaden ligger inte i arbetskraften.

Skillnaden ligger i statens roll.

USA har behållit staten som innovationsmotor. Stora offentliga underskott har finansierat forskning, industri, energi, digital infrastruktur och försvar. Staten har burit riskerna. Privata företag har kommersialiserat resultaten. Internet, GPS, halvledare, AI och centrala gröna tekniker växte fram ur statliga satsningar.

Euroområdet valde motsatsen. Budgetregler prioriterade åtstramning. Industripolitik misstänkliggjordes. Offentliga investeringar hölls tillbaka, även när reala resurser fanns. När marknaden gjordes överordnad staten försvagades den långsiktiga teknikutvecklingen.

Tyskland utgör här ett specialfall. Landet har en stark industriell bas, högt kunnande och fungerande institutioner. Samtidigt verkar även Tyskland inom ett ramverk där finanspolitiken begränsas och där löneåterhållsamhet blivit norm. Effekten är inte kollaps, utan förlorad potential på euroområdets villkor.

När Europa band sin stat blev man samtidigt mer beroende av USA:s stat – ekonomiskt, teknologiskt och militärt. Amerikansk militär närvaro på europeiskt territorium speglar denna maktobalans. Ett politiskt försvagat Europa söker säkerhet där ekonomisk styrka inte längre byggs.

Eurons arkitekter sade att politiken måste bindas för stabilitet. I praktiken band man demokratin och frigjorde kapitalet. Arbetet pressades. Investeringar hölls tillbaka. Innovationskraften dämpades.

Detta var inte ett misstag i konstruktionen.

Det var konstruktionen.

Expand full comment

No posts

Ready for more?