Det är vi som har svårt att komma in på bostadsmarknaden
DEBATT I samhället ses vi som en börda, men vi duger när vi vårdar era barn, skriver Jennie Öhman.
Du träffar oss i butiken, när du lämnar på förskolan, hälsar på din förälder på vårdboenden, äter middag på en restaurang eller sover på ett hotell.
Vi som har låg lön, en tidsbegränsad anställning eller en timanställning. Vi som behöver sova med mobilen påslagen för att inte missa en arbetsdag. Vi som lagom till jullovet eller sommarlovet står utan kontrakt, men är välkomna tillbaka när verksamheten är igång igen.
Det är vi som har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Det är våra barn som inte har en stor summa pengar på banken som kontantinsats när de vill flytta hemifrån.
De senare årens nybyggnation av hyresrätter har skapat en hyresmarknad där många dyra hyresrätter står tomma. Det är svårt att faktiskt kunna hyra en bostad till en rimlig kostnad.
Arbetar du inom de kvinnodominerade yrkena vård, omsorg och service är det vanligt att du har en osäker anställning, deltidsanställd, eller en låg lön. Då är det svårt att överhuvudtaget kunna hyra en lägenhet i det område du vill bo i.
Om du mot all förmodan får ett förstahandskontrakt, är det oftast en liten lägenhet där dina barn får dela rum långt upp i åldrarna. Många av oss blir tvungna till att hyra boende med dyra kontrakt via andrahandsmarknaden.
I flera kommuner börjar ett växande antal äldre skapa ett allt större vårdbehov samtidigt som färre barn föds. Detta skifte är historiskt och ses över hela vårt land.
Hur ska man våga skaffa barn och familj om man inte har ett samhälle som garanterar tak över huvudet? Vilka ska ta hand om våra äldre när kommunerna inte bygger lägenheter med en rimlig hyra?
Inom vård, omsorg och servicesektorn är lönerna låga, anställningarna otrygga och består ofta av timanställning, visstidsanställning eller deltidsanställning. Timanställningar ger en ojämn inkomst och skapar en otrygghet i vardagen och hindrar den anställde från att ha en stabil ekonomi.
På bostadsmarknaden är vi inom dessa yrken inte attraktiva. I samhället är vi en börda, men vi duger när vi vårdar era barn, föräldrar eller tar betalt i kassorna i kvartersbutiken.
Hur hamnade vi här?
Förr byggde företag boende för de anställda skulle ha någonstans att bo. Bostäder byggdes i takt med att arbetskraften ökade.
I dagens samhälle byggs lägenheter för att skapa en tillväxt. Behovet som ses idag är skatteinkomster, inte medborgarnas rätt till ett boende.
Vår syn på samhället behöver förändras. Alla har rätt till ett boende. Tillväxten kan inte vara det som styr om vi har ett boende eller inte. Vi måste börja bygga boenden för hela samhället. Byggandet av dyra hyresrätter eller bostadsrätter måste få ett slut.
Alla ska ha råd med en bostad, det borde vara en rättighet. Den fria marknaden har skapat en bostadskris som vi tidigare inte upplevt. Framför allt om du ska in på bostadsmarknaden som ny, har en låg inkomst, vill skiljas eller behöver fly från ett våldsamt förhållande.
Det är nog nu!
Systemet behöver ändras, ett boende till en rimlig kostnad borde vara en rättighet även för oss inom vård, omsorg och serviceyrkena.
Jennie Öhman är kommunalare, socialdemokrat och en av grundarna till tankesmedjan Baslinjen.
Baslinjen från golvet är en tankesmedja för värdighet, säkerhet och stabilitet, som belyser och opinionsbildar kring problemen med låga löner, osäkra anställningar och låg sysselsättningsgrad. Du kan följa tankesmedjan Baslinjen på Instagram genom att klicka här.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.






Bra artikel, Jennie!
Aldrig i historien har bra, nya bostäder betalats fullt ut av dem som flyttat in. Miljonprogrammets villor byggdes med statligt garanterad låg ränta och ränteavdrag, finansierade med fastghetsskatt på äldre bra men billiga bostäder och med kollektivt kapital i A-fonder. Många fick flytta från en trång och dålig bostad till en bra och rymlig utan att ha en ärvd förmögenhet i ryggen.
Men detta gäller också historiskt. På cykelavstånd har jag två vackra och rymliga bostäder, två slott. Båda har en gång finansierats med hård och grym beskattning av fattiga bönder och daglönare. Idag finansieras boendet där med ärvda förmögenheter och kulturminnesstöd.
Återupprätta en politik med den goda bostaden som en social rättighet!