Det brast i mig när jag såg att Harry Potters uggla är utdöd
KRÖNIKA Kanske behöver vi fler klimatförändringsmaskotar, skriver Julia Ekedahl.
Mitt i ett instascrollande där algoritmerna lät mig vandra från politiska inlägg till reklam för ett revolutionerande nytt läppstift, så dök stirrade plötsligt ett par uppspärrade uggleögon på mig i skärmen. Under bilden stod det ”nationellt utdöd”.
Något brast i mig.
Jag är ingen fågelkännare, tvärtom får jag många gånger skämmas när min son frågar mig om vad diverse fåglar heter. Det brukar sluta med att jag radar upp de få jag vet och försiktigt smyg-googlar.
Men det finns en fågel som många barn med förkärlek för fantasy känner till. Den vackra mytomspunna fjällugglan, ni vet den där snövita med svarta fläckar och alldeles gula ögon som fått nästintill maskotstatus i Harry Potter? Hedwig.
Fjällugglan är nationellt utdöd i Sverige. Det konstaterar Sveriges Lantbruksuniversitet i den publicering som kommer i vår.
Vart femte år publiceras nämligen en uppdaterad rödlista över enskilda arters risk att dö ut i vårt land. Både fjällugglan men också tornugglan föreslås klassas som nationellt utdöd.
Föreningen Birdlife Sverige menar att det är första gången på 20 år som en häckande fågelart försvinner. Orsakerna är flera men ett varmare klimat och därmed sämre tillgång på mat, gnagare i det här fallet, listas som ett tydligt orsakssamband.
Det vill säga klimatförändringar.
Men en uggla kan man ju inte hänga upp sig på, eller kan man det? I denna nästintill absurt snabbrörliga värld vi lever i där det som var sanning i morse är falskt innan vi går och lägger oss, behöver kanske behöver fler klimatförändringsmaskotar.
Finns det något som heter klimatförändringsstroke? För snart tror jag att det kommer drabba mig. När jag läser på om fjällugglan får jag parallellt se rapporteringen från klimattoppmötet som inte verkar leda till något revolutionerande i nuläget.
En delegation från ursprungsbefolkningen i Venezuela har rest i en månad för att kunna delta, Sveriges regering gjorde en walk-over. I nästa rapportering får vi höra om hur ungas engagemang för klimatet fortsätter att minska. Samtidigt som vi svenskar sitter och fulköper saker från klimatbovar som Shein och Temu.
Jag tror klimatförändringsstroken är nära.
Här kanske ni tycker jag bara slänger in en röra av klimatångest, men nej vi är bortom den lite oskyldiga klimatångesteran. Vi har gått i cirklar och verkar nu nästintill kommit tillbaka där vi en gång startade – i arrogans.
Men än finns det hopp. Vi som arbetar med dessa frågor dagligdags på både lokal och regional nivå vet att det finns hopp.
Vi gör jobbet när regeringen sviker. Vi fixar våtmarker, naturreservat, hållbara boenden, skriver på klimatkontrakt med mera.
Det kanske är för sent för fjällugglan, men en rörelse som bara säger stopp till det absurda och visar på hopp finns.
Och den måste bli starkare än någonsin.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Det är skillnad på "utdöd" och "nationellt utdöd". Alltjämt förökar sig populationer på andra delar av jordens arktiska zon, framför allt Sibirien.
För det andra ska du veta, att statistiken bygger på mycket osäkert system av "observationer": Man kan med någorlunda säkerhet gissa i stort sett bara, att den svenska populationen minskar. Fullt möjligt är det, att man snart igen kan se fjällugglor häcka i våra egna små fjäll här på hemmaplan. Ser fram mot det!