Det räcker inte att vara mot marknadsskolan
KRÖNIKA Socialdemokraterna behöver svar på fler av skolans dilemman, skriver Karin Engdahl.
Svensk skola debatteras friskt.
Socialdemokraterna kämpar på med att få ut budskapet att marknadsskolan med dess vinstintressen ska bort. Det är glädjande att fler partier (nu senast Liberalerna) hakar på i retoriken. Men tyvärr syntes det inte när L-riksdagsledamöterna tryckte på voteringsknapparna när möjlighet gavs.
Väljarna, till och med borgerliga väljare, håller sedan länge med Socialdemokraterna att skolsystemet behöver ändras. Det har dock inte vägt tillräckligt tungt när dessa borgerliga väljare lagt sin röst på valdagen de senaste valen.
Jag tror att de flesta väljarna vet vad S tycker om vinster i skolan. Jag önskar nu att Socialdemokraterna breddar sig i skoldebatten.
Det finns så mycket att göra på skolområdet, där S har bra politik. Det finns också områden där jag anser att S behöver tänka till, vara modiga och troligen tänka om.
Hur ska skolan organiseras så att varje elev ges möjlighet att utmanas, inspireras och stödjas utifrån sin kapacitet för att nå godkända betyg i årskurs 9?
Hur ska de svagbegåvade eleverna som inte ”har rätt till” att gå i anpassad skola få stöd i ”vanlig” grundskola?
När tidningen Ämnesläraren, som ges ut av fackförbundet Sveriges Lärare, frågar lärare vad de tycker om nivågruppering av elever svarar 83 procent av de 3 094 lärare som svarat att de är positiva till det.
Ryggmärgssvaret som socialdemokrat är att vara emot nivågruppering. Oavsett hur små klasser vi i den bästa av världar lyckas åstadkomma, så är det ett faktum att det i samma klassrum finns elever med otroligt olika kunskapsnivåer.
Vad tycker vi socialdemokrater om att exempelvis införa allmän och särskild kurs igen i matematik och engelska?
Vilka svar har vi socialdemokrater på den viktiga frågan om hot och våld i skolan?
Just nu upplever jag att svensk skola är på tårna när det gäller arbetet att ta fram handlingsplaner för våld som kommer utifrån. Inrymningslarm installeras, sms-tjänster upphandlas, många kompetensutvecklingsdagar för personal används för att medvetandegöra problemet med pågående dödligt våld (PDV), och elever och personal tränar inrymning.
På min skola har vi exempelvis haft föreläsning om vad vi ska göra i situationer där vårdnadshavare beter sig hotfullt. Det är egentligen helt sjukt att detta ska behövas.
Görs tillräckligt kring det våld som kommer inifrån? Uppenbarligen inte.
I veckan som gick blev det en stor nyhet i flera medier att elevassistenter vid vissa tidpunkter under de senaste tio åren har varit den yrkesgrupp som är mest utsatt för hot och våld i hela samhället enligt statistik från Arbetsmiljöverket.
Till och med mer än poliser och anställda inom Kriminalvården.
Exempelfallen som Arbetsmiljöverket tittat på handlar oftast om unga personer som jobbar som elevassistenter, med kort eller liten utbildning. Deras uppgift är att hjälpa enskilda elever som behöver stöd för att klara vardagen i skolan.
Anmälningarna om allvarliga händelser orsakade av hot och våld i skolan som kommer in till Arbetsmiljöverket har ökat markant de senaste åren.
Utvecklingen i skolan avviker från andra yrkesområden eftersom den generella trenden är att skador till följd av våld i arbetslivet minskar.
Enligt Arbetsmiljöverkets rapport från april i år så rör det sig framför allt om så kallade utåtagerande elever som använder våld mot skolpersonal.
Vilken lösning har vi socialdemokrater på detta problem? Hade vi tyckt att detta varit okej om det handlat om andra yrkesgrupper? Jag tror inte det.
Det politiska samtalet om skolan behöver breddas och innefatta de svåra dilemman som svensk skola står mitt i.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | A guest post by
|