Elkunderna kan inte fortsätta subventionera systemfelen
DEBATT Tidöpartierna har svikit löftena om lägre elpriser, skriver Kent Vallén.
Prisskillnaderna på el mellan norra och södra Sverige fortsätter att öka. Samtidigt rusar flaskhalsavgifterna – de pengar som uppstår när el inte kan överföras i den takt som krävs. I år har de redan passerat 24 miljarder kronor.
Det är pengar som i praktiken tas ur fickorna på hushåll och företag i södra Sverige, som tvingas betala mest för elen och mest för begränsningarna i nätet.
Det är svårt att tolka utvecklingen som något annat än ett systemfel. Det nya flödesbaserade beräkningssystem som Tidöregeringen var med och banade väg för skulle ge mer kapacitet, mer överföring och lägre prisskillnader.
Men verkligheten blev den motsatta: prisskillnaderna består – i flera fall ökar de. Och avgifterna, som skulle minska, skenar.
Forskning visar att systemet snarare maximerar flaskhalsintäkterna än nyttan för konsumenter och företag. Det innebär att det offentliga visserligen samlar in miljarder – men utan att priset utjämnas för de människor som faktiskt behöver elen.
Det är en politik som inte kan beskrivas som något annat än bakvänd.
Men det mest anmärkningsvärda är vad Tidöpartierna lovade före valet 2022 – och hur lite som infriats.
Moderaterna lovade ”halverade elpriser”. Kristdemokraterna talade om ett ”starkare energisystem” som skulle ge stabilitet och tryggare priser. Liberalerna lovade att flaskhalsproblemen skulle lösas genom snabbare och kraftfullare nätutbyggnad.
Sverigedemokraterna gick till val på budskapet att Sverige skulle få ”Europas lägsta elpriser” om deras politik fick genomslag.
Tre år senare kan väljarna konstatera följande:
Elpriserna är fortsatt höga i södra Sverige.
Prisskillnaderna mellan norr och söder har cementerats.
Den nya modellen har inte minskat flaskhalsarna – den har ökat intäkterna från dem.
Nätutbyggnaden går långsamt, trots att regeringen påstår motsatsen.
Söderns hushåll betalar mer än någonsin för ett system som Tidöpartierna lovade att de skulle fixa.
Det är svårt att tänka sig ett tydligare svek.
Sverige behöver en energipolitik som utgår från verklighet, inte retorik. Det innebär massiva investeringar i överföringskapacitet, en ärlig plan för att göra nätet robustare och en uppgörelse som sätter konsumenternas trygghet före politiska slogans.
Framför allt behöver vi en regering som inte duckar för det uppenbara: att dagens elmarknad inte fungerar – och att de själva bär ett tungt ansvar.
Södra Sverige kan inte fortsätta subventionera systemfel. Det är dags att göra upp med år av tomma löften och faktiskt leverera den trygghet som utlovades.
Kent Vallén är vice ordförande i Tybble Sörby S-förening i Örebro.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Tidö ljög och svek, men du är också populistisk.
Skåningarna har inte höga elpriser. 57 öre 2024 för 1 kWh, den energi som krävs för att lyfta ett ton 360 meter upp. Det är ungefär vad det kostar att producera en ny kWh.
Det är priserna i norr (29 öre i norr) som är för låga för att det ska löna sig att bygga någon elproduktion.
Att det är högre priser i söder beror på att det är närmare till kontinenten, där priset sätts av fossil kraft.
Det är bra om nätet byggs ut, men man kan inte både bygga ledningar för många hundra miljarder och kräva att elkunderna ska ha väldigt låga elräkningar. Eller tycker du det är bättre om det betalas med skatt?
Det vore däremot bra för klimatet om man sänkte elskatten och höjde skatt på arv, förmögenhet, vinst och fastigheter.
Vänligen Fredrik Lundberg