Ellinor Eriksson: Tål dina skärmdumpar dagens ljus?
KRÖNIKA Skaffa dig en Kräkklubb innan det är för sent.
En kväll, när jag var runt 17 år, låste jag upp SSU-lokalen i Gävle och hånglade lite i den nedsuttna soffan med en lokal MUFare.
Det var en rätt oskyldig inbjudan, men eftersmaken blev bitter när moderaten sedan använde Marx-målningen på vår vägg som slagträ i kommande skoldebatt.
Vi var trots allt främst motståndare, och jag borde ha tänkt mig för innan jag släppte in honom.
Andra som borde tänkt sig för är de nu avgångna kommunalråden i Alingsås. Som blottat sig för varandra digitalt, både bokstavligt och bildligt, i en helt urspårad chattkonversation.
Jargongen har varit högst olämplig, i en stil av att vara maktfullkomliga och överstående andra. (Tills terrorbalansen sprack, och hållhakarna användes).
Sossetoppen har hånat kvinnors kroppar och hygien, sagt att han ska slå ner en vänsterpartist och benämnt sina egna partivänner som en flock djur.
Många kan vi känna igen hur en konversation ibland gått från tillspetsad till över gränsen. Vi är säkert flera som självkritiskt behöver inse att vi nog uttalat oss plumpt ibland, eller passat på att spy galla över nån person som är hopplös att samarbeta med.
Saker känns ofarliga i stunden. Tills det inte är det längre.
S-profilen beskriver det som att han ”rycktes med i något destruktivt”. Det tror jag är sant. Men låt detta bli en lärdom för oss alla, för vi måste vara uppmärksamma på när gränserna för vad som är lämpligt flyttas.
Det har man ett ansvar för som förtroendevald.
Där har vi också skillnaden mellan att vara ”vem som helst” och att vara en ledare i vår rörelse.
Socialdemokraternas ledarskapssyn utgår från en enkel men viktig devis: ”Du ska vara dina värderingar. Du företräder alltid Socialdemokraterna oavsett var och när”.
Det kanske kan tyckas hårt. Är jag verkligen en S-företrädare hela tiden? När jag fuskar med armhävningarna på jympapasset eller skrålar falskt i karaoken?
Svaret är ja. I alla fall om du är kommunalråd.
Givetvis ska du få ha en fritid, men du kan inte vara feminist i talarstolen och sedan, som Alingsåsaren, kalla en annan politiker för ”rutten jäkla satkärring” i en privat chatt.
I rollerna som höga företrädare finns rätt lite svängrum för den typen av beteenden och åsiktsyttringar, med rätta.
Sen kan det förstås vara ensamt och begränsande att ha sådana positioner. För att klara det måste man säkerligen ha sina förtroliga och sitt safe space.
Mona Sahlin och Margot Wallström hade sin “kräkklubb”. Låt oss gissa att allt som sades inom de väggarna inte alltid var helt nyanserat.
Men syftet var ju att de behövde just “få kräkas”.
Men har vi sett de citaten i media? Nej. Kanske för att det också skedde i nåt så omodernt som ett fysiskt sammanhang (och uppenbart också i ett sammanhang med en mer lojal kamratskap).
Jag säger inte att du ska spy galla över folk. Men om du behöver göra det så gör du klokt i att inte göra det skriftligt. Och inte med dina meningsmotståndare.
Och fundera gärna på, är jag mina värderingar nu? Klarar mina skärmdumpar att granskas? Har någon gräns förskjutits?
Om du tvivlar på svaret — ändra dig nu, innan det är för sent.
Annars är det du som står där med en nakenbild på dig själv i media, tagen av dig själv vid kommunhusets skrivbord.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Väldigt bra formulerat kring det egna ansvaret! Vi borde också fundera på hur vi kan förebygga detta. Utbyte mellan kommuner i liknande storlek och storstäderna skulle kunna vara en väg att gå.