Den strukturella hemlösheten ökar i Sverige. Alltså personer som inte har några andra sociala problem, utan är hemlösa av den enda anledningen att de saknar egen bostad.

Samtidigt har trångboddheten ökat och i våra storstäder är det 7 till 10 procent av befolkningen som är trångbodd.

Nio av tio invånare i Sverige bor i en kommun med bostadsbrist. Men bostadsbristen handlar främst om en brist på billiga bostäder.

I Sveriges huvudstad är problemet akut. I Stockholms stad visar befolkningsprognoserna för första gången på 16 år att det totalt sett är fler som flyttar ut från Stockholm än som flyttar till staden. 

Den huvudsakliga förklaringen är bristen på rymliga familjeanpassade bostäder. Ett annat skäl är att vanligt folk inte har råd att bo i Stockholm längre. 

Länsstyrelsen har varnat för höga boendekostnader och att de billiga hyresrätterna är på väg att försvinna. 

Enligt en rapport från Stockholms Handelskammare konstateras i ett urval av samhällsviktiga yrken, att av 104 000 anställda så har omkring 16 000 trängts ut från möjligheten att köpa en genomsnittlig bostad i Stockholms län.

Är detta ett bostadspolitiskt problem? Jag menar att det i första hand är ett välfärdspolitiskt problem.

Det är allt för många människor i vårt land och i våra städer som inte har råd att efterfråga en bostad. Människor har helt enkelt tillåtits att bli för fattiga i vårt land.

Samtidigt går det att mildra problemet genom en social bostadspolitik.   

Hyresrätten är en viktig del av svaret. En stark allmännytta med prispressade hus kan erbjuda fler familjer ett boende som de faktiskt har råd med.

Allmännyttan motarbetas dock i många kommuner av borgerliga politiker.

I Stockholm har Moderaterna de senaste tre åren halverat antalet anvisningar till allmännyttan. Istället ombildas de billigaste kommunala hyresrätterna till bostadsrätter.

Samma utveckling vill Moderaterna nu genomdriva i Göteborg.

Det behövs statligt stöd för att bygga billigare hyresrätter. Investeringsstödet som den socialdemokratiskt ledda regeringen införde var ett steg i rätt riktning.

Detta har Moderaterna nu avskaffat tillsammans med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

En nyproducerad standardlägenhet blir därmed ca 3 000 kronor dyrare per månad. Något som Boverket också pekat på kommer leda till ännu färre nya hyresrätter och studentbostäder framöver.

Om vi ska kunna bygga bort denna bostadsbrist så måste staten och kommunerna på riktigt ta ett gemensamt ansvar genom att:

• Staten måste stötta byggandet av billiga hyresrätter. Även stora sådana som familjer med två och fler barn kan efterfråga. Investeringsstödet behöver öka och utvecklas.

• Staten måste ställa krav på alla kommuner att bygga. Parallellt med morötter måste piskor i form av villkorade infrastruktursatsningar användas för att tvinga alla kommuner att ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen.

• Alla kommuner kring våra storstäder måste ta sitt ansvar och bygga hyresrätter.

• Ombildningarna av billiga hyresrätter måste upphöra.

• Fler familjer måste kunna efterfråga de hyresrätter som finns. Problemet med strukturell hemlöshet och trångboddhet är också ett välfärdspolitiskt problem. Bostadsbidraget måste höjas och omfatta fler.

Politik handlar om att ta ansvar för allmänintresset och att lösa problem som hindrar människor från att klara vardagen och uppfylla sina framtidsdrömmar. Bostadsbristen är ett sådant problem. 

Det måste byggas fler bostäder i Sverige – framförallt hyresrätter som vanligt folk har råd att bo i.

Emilia Bjuggren är oppositionsborgarråd i Stockholm.