En ny skogspolitik kan skapa framtidstro
DEBATT Det är dags för Socialdemokraterna att sluta stoppa huvudet i sanden, skriver kongressombudet Annie Ross.
Många tycker att det där med skogen är svårt. Vad är egentligen det bästa för klimatet? Och hur kan det bli bra för medlemmarna hos Pappers och GS-facket?
Nästan 70 procent av vårt land täcks av skog. Skogsnäringen har i mer än hundra år varit en bas för vår välfärd. Skogen spelar en avgörande roll i klimatomställningen. Den svenska skogens framtid påverkar oss alla och förtjänar en seriös diskussion på Socialdemokraternas partikongress.
Inför kongressen är det tydligt att stora delar av vårt parti vill se en förändring av hur vi brukar våra svenska skogar. En majoritet av tunga partidistrikt, och en lång rad arbetarekommuner från hela landet, motionerar om en omläggning av skogsbruket mot lägre avverkningsnivåer och mer skonsamma bruksmetoder.
Tyvärr är gensvaret från partistyrelsen motsägelsefullt. Partistyrelsen säger å ena sidan att de vill se mer levande skogar, höja förädlingsvärdet i skogsnäringen och bygga mer i trä.
Tvärtemot detta föreslås samtidigt en storsatsning på biobränslen som ska tas ur skogen, frivillig rådgivning och att motarbeta EU:s skogspolitik. Motsägelserna innebär i praktiken att den socialdemokratiska linjen är att fortsätta som vanligt, ja till och med öka uttaget ur skogen, för att göra mer biobränslen.
Det går inte ihop. Om vi missar klimatmålet för skogen kommer vi skattebetalare att få betala miljardböter till EU och ett ännu större ansvar läggs på oss att minska utsläppen i transportsektorn. Är det rättvist?
Nej. Att satsa alla kort på biobränslen igen är inte klokt.
Vi behöver en rättvis, framåtblickande och sammanhängande klimat- och skogspolitik för 2030-talet. Det är dags att tala klarspråk om behovet av omställning av den svenska skogspolitiken innan det är för sent.
Låt oss börja med att klargöra fakta kring skogens klimatnytta.
Debatten om svenskt skogsbruk har de senaste 15 åren varit under stark påverkan av välfinansierad lobbying från de stora skogsbolagen och deras intresseorganisationer.
Jag vill bringa klarhet om vad vetenskapen säger.
De senaste årens forskning är nämligen mycket tydlig. I rapporten Skogens klimatnytta 2.0 av professor Markku Rummukainen vid Lunds universitet (2024) sammanfattas det senaste decenniets forskningsrapporter om den svenska skogens klimatnytta.
Den samlade kunskapen visar att den största klimatnyttan uppstår när den växande skogen binder kol. Att låta skog stå, och låta den fortsätta att suga upp koldioxid, är långt mer klimatnyttigt än att avverka och göra biobränslen och pappersförpackningar.
Det gäller även äldre skogar som lagrar mycket mer kol i marken än man tidigare trott. Den svenska skogens tillväxt har dessutom avtagit kraftigt de senaste åren och kolsänkan har minskat dramatiskt. Antalet rödlistade arter ökar. Behovet av förändring är akut.
Det är inte så att olika ”perspektiv” står mot varandra, eller att det finns olika “åsikter”, som Ulf Kristersson uttryckt det. Det finns numera en i princip enig forskarkår som kan berätta vad vetenskapen visar. Och så finns det en skogsindustri som fortsätter att vidhålla andra teorier, utan brett vetenskapligt stöd.
Det nya kunskapsläget kräver en omprövning av vårt partis politik. Nyligen gick mer än 1000 akademiker och forskare från svenska lärosäten ut och kritiserade svenska politiker för att avfärda vetenskapliga rekommendationer som ’åsikter’ till förmån för särintressen - inte minst gällande klimatet, skogen och kärnkraften.
Socialdemokratins kunskapstradition och ideologi förpliktigar. Vi ska vara partiet som tar vetenskapen på allvar, driver på för schyssta näringar i framkant med bra jobb som använder våra naturresurser på det sätt som är bäst för oss alla.
Det är klassisk socialdemokratisk industripolitik, det är så vi stöttar andra industrier och hjälper arbetare att ställa om. Skogsindustrin är inget undantag.
Socialdemokratin behöver kliva fram.
Till skillnad från andra svenska industrier, där vi siktar mot hög förädling och högt exportvärde, är den svenska skogsindustrin djupt investerad i att göra lågt förädlade produkter – papper och förpackningar.
Andra länder som satsar mer på byggande i trä, exempelvis Tyskland, skapar två till tre gånger fler jobb och högre värde i hela näringskedjan. I Sverige har i stället jobben och bidraget till ekonomin och välfärden sjunkit de senaste decennierna.
Den svenska skogsnäringen befinner sig sedan mer än ett decennium i ett systemskifte som drivs på av hårdnad internationell konkurrens, handelssanktioner, fallande lönsamhet och minskad efterfrågan på pappersprodukter.
Detta trots att skogsbolagen är de största mottagarna av skattelättnader på el av oss skattebetalare. Den svenska pappersindustrin är sedan länge under hård press med låga marginaler.
Med en fortsatt stärkt svensk krona är det högst osäkert om exporten är konkurrenskraftig länge till. Sågverksindustrin — den vi skulle behöva stötta om vi ska lyckas bygga mer i trä — larmade nyligen om kris på grund av ökade råvarupriser.
Dagens skogsnäring är starkt formad av liberaliseringen i början av 1990-talet. Den borgerliga regeringen gjorde stora utförsäljningar av Domänverkets skogar (dagens Sveaskog) och införde en ny liberal skogsvårdslag år 1993 som är inriktad på att maximera uttaget ur skogen.
Miljöhänsyn ska tas, men under principen frihet under ansvar. Tre decennierna senare har det avverkats så hårt så länge i svenska skogar att det inte finns mycket träd i avverkningsbar ålder kvar kommande år. Det är inte så att det finns lite skog i Sverige — men industrin har en överkapacitet som måste mättas för att gå ihop.
Därför driver nu SCA och Holmen på för att till och med avverka i skyddsvärda skogar. Det skapar såriga konflikter med lokalsamhällen och samebyar som protesterar. Anställda hamnar i kläm.
Det är tydligt att den stora frihet som lagen ger bolagen inte fungerar. Likaså är det tydligt att det saknas en socialdemokratisk industripolitik som kan stödja skogsnäringen att ställa om till mer högförädlade produkter, som byggande i trä, och mer skonsamma bruksmetoder.
Jobben i den svenska skogsindustrin har också blivit färre de senaste decennierna. Under coronapandemin försvann 1300 jobb i Sundsvall och Borlänge. 2024 kom varslen igen, då i Sundsvall hos SCA Renewcell. Känslan av ”Inte nu igen!” ekade genom branschen.
Och i mars i år gick Hylte Paper och Stora Enso och varslade 85 anställda i Hylte, och uttrycker stor oro för framtiden. Stora uppsägningar gjordes så sent som 2023. Det är otroligt sorgligt.
I skogsbruket är det ännu värre. GS-Facket har länge flaggat om hur de stora skogsbolagens prispress i leverantörsleden leder till exploatering och ökad användning av utländsk arbetskraft i skogsbruket, med usla och ofta olagliga arbetsvillkor.
Den låga förädlingsgraden, överavverkningen, de höjda råvarupriserna till följd av virkesbrist, prispressen, den låga lönsamheten, uppsägningarna och arbetskraftsexploateringen hänger ihop.
Vi kan inte längre fortsätta bortse från detta. Det är osolidariskt, inte minst gentemot GS medlemmar, och det lämnar Pappers medlemmar i sticket utan en plan för framtiden.
Jag vill göra någonting åt det här, inte bara sitta och se på.
Vi socialdemokrater säger gärna att skogen är vårt gröna guld och en basnäring för Sverige. Men den centrala frågan för oss socialdemokrater borde vara hur skogsbruket och skogsindustrin kan ställas om för att säkra bra jobb, välfärd och en hållbar skogsnäring också i framtiden.
Vi måste sluta stoppa huvudet i marken och försvara dagens system där jobben långsamt försvinner samtidigt som våra skogar, klimatnyttan och livsviktiga ekosystem utarmas och de lokala konflikterna piskas upp.
Vi behöver en ny politik som kan ge framtidshopp till oss alla om att vi kan klara klimatomställningen och skapa nya, bra framtidsjobb i skogsnäringen. Så kan skogen på riktigt bli en drivkraft i Sveriges gröna omställning under 2030-talet.
LO har insett detta. På LO:s kongress 2024 togs beslut om att börja verka för en omställning av skogssektorn, för att säkra LO-medlemmarnas jobb i skogsnäringen även i framtiden. Ett arbete som verkligen behöver få fart med kraftfull politik.
Fackliga ombud på kongressen borde ta detta på allvar.
Vi är många som har alla goda skäl att vilja ställa om skogsnäringen. För klimatet, för miljön, för de som jobbar i skogsnäringen, för levande landsbygder, för exportvärdet, för rennäringen, för jakten, för den lokala sammanhållningen.
Det är dags att släppa sargen och komma in i matchen om vi ska klara klimatmålen och vara en ledande skogsnation också de kommande hundra åren.
Låt oss därför tydligt ta ställning för det som en majoritet på partikongressen motionerar; att uppdatera skogsvårdslagen så att den tydligare styr mot ökad kolsänka, högre förädlingsvärde i skogsnäringen och stärkt biologisk mångfald.
Ersätt markägare för den klimatnytta de gör när de lagrar in kol, inte bara för höga naturvärden i skyddsvärd skog.
Gör det tydligt att vi vill stödja en omställning av skogsindustrin för att skapa fler nya och bra jobb på landsbygden igen, och att vi faktiskt lyssnar på den samlade vetenskapen om skogens klimatnytta.
För allas vårt gemensammas bästa. För en ny riktning för skogslandet Sverige.
Annie Ross är ombud på S-kongressen från Stockholms stad med ansvar för klimat, energi, infrastruktur och närings- och industripolitik.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | A guest post by
|
Skönt att veta att det finns socialdemokrater som tar till sig av vetenskapliga argument och vågar stå på sig! Hoppas du får många med dig på kongressen!
Lysande artikel❣️Jag hoppas verkligen att du får stöd för din linje på kongressen, det skulle vara ett omvälvande synskifte och politik, som skulle få fler att rösta på SAP.