Etnicitet kan aldrig vara grunden för framtidens samhälle
DEBATT Vår vision bör vara en världsomspännande enhetsstat, skriver Kjell Arvedson.
Alla tillhör vi flera olika grupper, som vi känner samhörighet med.
För de flesta är familjen en grundläggande enhet, där vi personligen känner alla i gruppen. För mig personligen är också min gamla skolklass en sådan enhet, vi träffas fortfarande regelbundet efter femtio år.
Men vi tillhör också en mängd "föreställda gemenskaper", där vi faktiskt aldrig träffat de flesta vi känner gemenskapen med.
De flesta som läser Rörelsen ser sig som sossar, och ibland samlas vi i större grupper för att manifestera vår sossighet med att sjunga sånger vi alla kan och bära flaggor och rockmärken.
Vi hör på radio och ser på tv att andra sossar gjort samma sak i andra städer, och känner att vi tillhör en stor och viktig gemenskap.
”Etnicitet” är en sådan föreställd gemenskap som gång på gång förorsakat konflikter, stora problem och stort lidande. Ibland byts ordet etnicitet ut mot det ännu flummigare begreppet "kultur".
Ingen av oss tillhör på ett okomplicerat sätt en kultur. Vi är alla en korsväg för olika kulturer som påverkat oss i olika sammanhang.
Vi är svenskar eller araber, men samtidigt tonåringar eller pensionärer, gammeldansare eller rappare, skogsmullar eller raggare.
Jag har arbetat tillsammans med colombianska tonåringar, och jag kan försäkra att de på vissa områden har mycket mer gemensamt med svenska tonåringar än de har med sin egen mormor.
Att det tycks vara ett grundläggande mänskligt drag att tillmäta dessa föreställda gemenskaper stor vikt då vi formar vår identitet kan vi nog inte göra mycket åt. Men att som samhälle förstärka dem, och på så sätt bädda för konflikter, är bara destruktivt.
I USA bor miljoner människor vars förfäder stal landet från ursprungsbefolkningen. Men dessa nutida amerikaner har aldrig haft något annat hemland. Tanken att massfördriva hundratals miljoner människor för att återlämna territoriet till ursprungsamerikaner förstår alla är absurd.
I Israel/Palestina bor flera miljoner människor som uppfattar sig som judar, och som aldrig haft något annat hemland. Lösningen på konflikten kan aldrig vara att de "flyttar hem".
Men det ger inte individer från Brooklyn eller Göteborg rätten att med hänvisning till sin judiskhet flytta till Ramallah och fördriva andra för att stjäla deras hus.
Vi måste som socialister bygga våra samhällen på tanken att våra mänskliga rättigheter måste vara individuella. Samhällen där vi är fria att själva välja de föreställda gemenskaper vi vill tillhöra, och samhällen där vi inte fråntas rättigheter för att vi valt ”fel”.
Friheten måste gå i båda riktningar. Vi ska inte tvingas in i en viss religiös gemenskap av vår familj, men vi ska inte heller stängas ute från medborgerliga rättigheter för att vi talar ett annat språk hemma än svenska.
Som pragmatisk lösning kan medborgarskapet eller uppehållstillståndet vara det som ger oss rättigheter. Rättigheter som tillfälliga besökare, till exempel turister, inte tilldelas. Men dessa lösningar måste som sagt vara pragmatiska, inte principiella.
Vår framtidsdröm och vision bör vara en världsomspännande enhetsstat. Drömma måste vi få göra. Men tills vidare får vi acceptera att den moderna staten är den geografiskt definierade enhet vi kan åberopa våra rättigheter inom.
Detta synsätt ger oss en mängd problem att ta tag i.
Ska vi ha ett, eller som i Finland två eller som i Sydafrika elva nationella språk med lagstiftad särställning?
Hur skapar vi ett samhällsklimat där kristna, judar och muslimer gärna umgås på nationaldagen?
Ett samhällsklimat där a-traktorfolket får träffas och föra oväsen natten igenom utan att störa andras nattsömn?
Den här listan kan göras kilometerlång. Men alla lösningar måste vara pragmatiska.
Om vi låter begrepp som ”etnicitet” eller ”kultur” ligga till grund som princip bygger vi ett samhälle med eviga konflikter.
Kjell Arvedson är aktiv ABFare i Hässleholm.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Bra Kjell! FNs deklaration för de mänskliga rättigheterna är en bra grund för hur vi alla kan leva tillsammans, oberoende av språk, kultur, religion etc. https://fn.se/wp-content/uploads/2016/07/Allmanforklaringomdemanskligarattigheterna.pdf
Grunden för all demokrati bygger på. Att man tillsammans bygger upp det samhälle man vill ha. Det är därför som vi vart fjärde år. Väljer dom som skall vara våra uppdragsgivare / representanter. Väljer man fel. Får det. Motsatt verkan.