Ett av åtta barn firar julen i fattigdom
DEBATT För den ensamstående kvinnan syns ingen ljusnande ekonomi, skriver Jennie Öhman.
Julen nalkas och allt roligt står inför dörren. Alla är glada, förväntningarna är höga. Snart är det lov, skolan stänger i flera dagar. Alla får vila och mysa.
Men hos flera barn på skolan infinner sig en ångest. Ångest över att inte veta när de får äta sig mätta nästa gång.
För ensamstående föräldrar är julledigheten i verkligheten brutal. Röda dagar stänger skolor och förskolor, men kravet kvarstår för många att arbeta för att kunna sätta mat på bordet. Vem tar hand om barnen då?
Den ständiga oron över att inte kunna ge trygg omsorg kolliderar med kravet av en inkomst – ett dilemma som politiken måste börja ta på allvar.
Enligt Rädda Barnens rapport om barnfattigdom 2025 lever 276 000 barn i fattigdom. Det är 100 000 fler än vid tidigare mätningar. Det innebär att 1 av 8 barn lever i fattigdom.
Riksnormen har halkat efter. Den inflationsdrivande ekonomin har skapat höga kostnadsökningar framförallt på basvaror som mat. Matkostnaderna har ökat betydligt mer än KPI.
Nästan var tredje ensamstående har inte råd med tillräckligt mycket mat.
Barn som lever i ekonomisk utsatthet avstår ofta från att delta i olika sociala sammanhang och aktiviteter.
Många stannar hemma från skolutflykter när matsäck är ett krav, de deltar inte på skolbaler eller skolresor på grund av att de inte har råd. De utestängs från roliga, lärorika och utvecklande aktiviteter och går därför miste om viktig social samvaro med vänner.
Många barn bär dessutom upp ett ansvar över familjens ekonomiska utsatthet.
Under senhösten kom larmrapporter om att allt fler barn hålls hemma från förskolan när det blir en regnig eller kall dag. Många föräldrar har helt enkelt inte råd med varma och tåliga kläder till sina barn.
I Göteborg har kommunen, på grund av ökningen av ekonomiskt svaga familjer, införskaffat extrakläder för att täcka behovet och kunna genomföra en fullgod verksamhet som kommer alla barnen till del.
Varför har vi blivit ett land som inte står upp för de som har det svårt? Varför väljer vi att tillåta barn få leva i fattigdom och social utsatthet?
Den politiska spetsen har varit riktad mot de som har det sämst i vårt samhälle, de som vi en gång byggde upp skyddsnät för att skydda.
Familjerna drabbas hårt av stigande matpriser, hyror och andra nödvändiga utgifter. Det här är den utveckling som vi tillåtit i vårt land och det är våra barn som får ta smällen.
I tidningarna skriver man om lättnader, att inflationen har avstannat och tillväxten har stigit. Men det är inget som märks för många av de kvinnor som arbetar inom arbetaryrkena där lönerna är låga, anställningarna otrygga och oftast domineras av visstidsanställningar eller låg sysselsättningsgrad.
Det ser ljust ut för svensk ekonomi. Men för den ensamstående mamman betyder det egentligen ingenting. För matpriserna är höga, elpriserna slår nya rekord och nya hyreshöjningar är på ingång.
Löneökningarna har inte matchat kostnadsökningar under lång tid. Är du ensamstående mamma inom arbetaryrken, med låg lön eller låg sysselsättningsgrad ligger vändningen långt fram i tiden.
Den politiska skattesänkardebatten måste ändras och riktas om till en debatt där människors rätt till en skälig levnadsstandard och varje barns rätt till ett gott liv är en självklarhet.
Ingen ska leva i fattigdom i Sverige.
Jennie Öhman är kommunalare, socialdemokrat och en av grundarna till tankesmedjan Baslinjen.
Baslinjen från golvet är en tankesmedja för värdighet, säkerhet och stabilitet, som belyser och opinionsbildar kring problemen med låga löner, osäkra anställningar och låg sysselsättningsgrad.
Du kan följa tankesmedjan Baslinjen på Instagram genom att klicka här.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
God jul och stort tack för ditt empatiska inlägg!
Fattigdomen beror inte på att de fattiga får - eller inte får - bidrag och plåster på sina sår. Fattigdomen orsakas av att arbetarklassen tvingas nöja sig med lönen i utbyte mot makten. Kapitalet - både det privata kapitalet och det offentliga kapitalet; stat och kommun - förbehåller sig rätten att fritt avskeda och anställa. leda, fördela och organisera arbetet; kort sagt, piska skiten ur dem därnere. Därför behövs ett systemskifte så att arbetets ställning stärks.
Hur ska detta se ut? Låt oss börja snacka där!