Ett europeiskt ICE förstärker exploateringen på arbetsmarknaden
DEBATT När extremhögern jublar borde varningsklockorna ringa, skriver Diana Ghafour.
“Send them back!”
Det var ropen som ekade från de högerextrema ledamöterna i Europaparlamentet efter att den nya återvändandeförordningen röstades igenom den 17 juni.
Det borde få oss att stanna upp.
Den nya återvändandeförordningen beskrivs som ett verktyg för att effektivisera återvändandet av personer som saknar rätt att stanna i EU.
Men den öppnar också för återvändandecenter i tredje land, längre frihetsberövanden och en utbyggd kontrollapparat för att identifiera, övervaka och deportera människor.
Det är därför allt fler talar om ett europeiskt ICE.
I USA har migrationsmyndigheten ICE blivit symbolen för en politik där människor hämtas på arbetsplatser, skiljs från sina familjer och hålls i förvar i väntan på utvisning.
Erfarenheterna visar också hur sådana system riskerar att växa långt bortom sitt ursprungliga syfte. När migrationskontroll görs till en central samhällsuppgift ökar risken för rasprofilering, maktmissbruk och att människor behandlas som misstänkta på grund av sitt utseende snarare än sina handlingar.
Europa är inte där i dag. Men riktningen är oroande.
När arbetsplatser blir arenor för migrationskontroll blir det svårare att bekämpa arbetslivskriminalitet. Den som är rädd för att gripas vågar inte anmäla utebliven lön, farliga arbetsmiljöer eller oseriösa arbetsgivare.
Därför är detta inte bara en migrationsfråga, utan också en arbetsmarknadsfråga. För en politik som bygger på rädsla och repression riskerar att stärka exploateringen på arbetsmarknaden och försvaga arbetstagares rättigheter.
Missförstå mig inte. Det är fullt möjligt att föra en stram migrationspolitik. Det är fullt möjligt att ställa krav, ha ordning och reda och säkerställa att beslut om utvisning verkställs.
Men det måste finnas en gräns. Och att dra den gränsen är socialdemokratins uppgift. Ingen annan politisk rörelse är bättre rustad att förena ordning och reda med människovärde.
Men då måste vi också våga höja rösten när utvecklingen går åt fel håll.
För gränsen går när människor placeras i läger långt från rättslig insyn. Den går när Europa börjar kopiera de metoder som vi tidigare har fördömt på andra sidan Atlanten.
När extremhögern firar ett beslut med rop om “Send them back!” borde varje demokratisk kraft fråga sig varför.
För om de känner igen sina idéer i Europas framtid är det kanske inte bara migrationspolitiken som har förändrats.
Då är det Europa själv som håller på att förändras.
Diana Ghafour är förbundsordförande för HBTQ+S samt internationell sekreterare för fackförbundet Kommunal.
Tidigare i Rörelsen:
.jpg){kind=link}
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.