Flyglarmet välkomnade mig till Kyiv

FOLKETS UKRAINA Jag har redan prövat på att sova i ett skyddsrum, skriver Peter Gustavsson.

Detta är den andra texten i artikelserien “Folkets Ukraina”.

Jag hade bara hunnit vara i Kyiv i någon timme innan det första flyglarmet gick. Men som tur var befann jag mig redan under jorden.

Under huvudgatan Khreshchatyk ligger en labyrintisk underjordisk köpgalleria med omkring 500 butiker. Jag hamnade mest bland special- och krimskramsbutikerna i Metrograd, i staden under staden, av misstag.

Det vevande, högljudda tjutet från flyglarmet stämde upp samtidigt från min och från två andra telefoner i närheten. Jag öppnade pushnotisen från appen ”Air Alert!” och upptäckte att näst intill hela landet var täckt i rött – färgen för fara.

Välkommen till Ukraina.

Kyivbor väntar ut flyglarmet i Metrograd, en underjordisk köpgalleria mitt i Kyiv, den 28 mars 2024. Foto: Peter Gustavsson.

På sistone har Kyivs invånare inte tagit de där varningarna riktigt på allvar. Inte sedan de amerikanska Patriotmissilerna kommit på plats under våren 2023, och gjort huvudstaden betydligt säkrare. Det har gjort att många inte längre hörsammar flyglarmen.

Staden gör också sitt bästa för att motverka den förödelse som kriget åsamkar. Efter en stor attack i fjol med flera dödsoffer vid en trafikkorsning mitt i Kyiv, var byggjobbarna på plats med cementblandarna efter bara ett par timmar.

För trafiken ska fram, och Kyiv ska fortsätta leva.

Kyiv påstås nu ha världens bästa luftförsvar. Och det stämmer förmodligen.

Men det är heller inte alla platser som behöver ha luftvärnskanonerna i ständig beredskap för bombanfall, missiler och drönarattacker.

När du går omkring i Kyiv påminns du visserligen hela tiden om situationen vid fronten åttio mil bort. Genom affischer, gatukonst och uppmaningar att donera en slant till ett sjukhus eller en ny pansarbil.

Men att kriget skulle vara en verklighet här – det är mindre uppenbart. Tills flyglarmet tjuter en gång till.

I Kyiv är lugnet nästan bedrägligt. Foto: Peter Gustavsson.

Det känns nästan bedrägligt, det där lugnet. Att människor lever på som vanligt, mitt i kriget. Stressar till jobbet, handlar på stan och träffar vänner på barer och kaféer.

Allt är dock inte precis som vanligt. Från midnatt till klockan fem på morgonen råder utegångsförbud. Konserter och fotbollsmatcher inför större publik är också förbjudna av säkerhetsskäl.