Gaza blev vår tids Vietnam
DEBATT Nu vill ingen få skulden för ännu ett misslyckande, skriver Robert Björkenwall.
Gaza har på många sätt blivit vår tids Vietnam. Svenskar och även andra nordbor har inte varit så här upprörda över ett krig sedan amerikanernas orättfärdiga krig i Vietnam.
Sannolikt kan Netanyahu och Israels brutala och mot internationellt regelverk stridande krigföring i Gaza också få viss påverkan kommande svenska riksdagsval. Särskilt så i regeringsfrågan hösten 2026.
Precis som Vietnamfrågan gjorde på 1970-talet. Då försvarade högern med M-ledaren Gösta Bohman USA:s krig medan Socialdemokraternas partiledare Olof Palme allt hårdare kritiserade den amerikanska politiken och dess brutala bombningar av Vietnam.
Och samma sak har skett om kriget och israelernas systematiska bombningar av Gaza. I takt med att mediebilderna rullat in har den svenska, och andra länders, opinion svängt allt tydligare till Israels nackdel. I Sverige, Norge, Finland, Danmark, Frankrike, Spanien och, faktiskt men försiktigare, i historiskt så Israelvänliga Tyskland.
Och med det kraven på ett länge så handfallet och velande EU att man nu omedelbart borde frysa handelsavtalet med Israel, inte köpa den extrema israeliska bosättarrörelsens jordbruksprodukter samt öka stödet till FN:s flyktingbistånd via UNRWA.
Socialdemokraterna och övrig opposition i Sverige har allt mer envist jagat Ulf Kristerssons Tidöregering för att den som nästan enda nation stoppat bistånd till UNRWA. För att man inte gjort tillräckligt för palestinierna och varit passiv inför israelernas krigsförbrytelser i Gaza.
Opinionstrycket har också gjort att Tidöpartierna splittrats i två läger. På ena sidan Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson och Kristdemokraternas Ebba Busch som fortsatt hårdnackat är på Israels linje, oavsett vad. Allt medan Moderaterna med Ulf Kristersson börjar bli allt mera pressad av opinionen, liksom Liberalerna.
Något som även i EU-sammanhang gjort att Kristersson och hans regering mest suttit passiv och försiktigt agerande när andra länder rest krav på att handelsavtalet med Israel borde frysas.
Avgörande nu är hur det nu går med genomförandet av Trumps plan med släppandet av den kvarvarande israeliska gisslan, av palestinska fångar, och om vapenvilan håller i Gaza.
Fredsavtalet mottogs med glädje av många, men fallgroparna är ännu många och djävulen bor alltid i detaljerna.
Trycket från USA och arabvärlden gör att såväl Israel – förutom den extrema bosättarrörelsen – och Hamas vill visa att de är för vapenvila och något slags fred. Hur varaktig den blir återstår att se.
Och visst suktar Trump efter att få Nobels fredspris, nu när fred i Ukraina ännu är långt borta. Men han får det inte i år heller.
Om det nu verkligen blir ett bestående slut på Israels krigande i Gaza, så kommer korruptionsrättegångarna mot Trumps kompis Benjamin Netanyahu snart att återupptas. Liksom nytt val stunda i Israel.
Och döms Netanyahu sedan, vilket är mycket möjligt, så riskerar han fängelse. En hotfaktor som hittills liv i kriget i Gaza sedan oktober 2023. Och alla tidigare förhandlingsförsök har gått i stöpet.
I bästa fall går allt nu vägen. Ty ingen vill få skulden för ännu ett misslyckande.
Ett tag föreföll det som att överenskommelsen innebar ett frigivande för den populära, länge fängslade palestinske ledaren Marwan Bargouthi. Han är palestiniernas framtid.
Om folket skulle få chansen att välja Barghouti, som ibland betecknas som palestiniernas Mandela, till ny ledare efter korrupta Abu Abbas så kan läget förändras också för dem.
Men det tycks också vara anledningen till att Israel vägrar frige honom.
Men oaktat hur hållbar uppgörelsen nu blir så är vägen tillbaka mot återvunnet internationellt anseende för Israel, efter dess brutala krigföring i Gaza, ytterst svår och kommer ta tid. Också efter en ny och bättre regering efter ett nyval i Israel.
Och i hela den här utvecklingen har Ulf Kristerssons splittrade Tidöregering visat sig hamna på fel sida om historien.
Robert Björkenwall är frilansjournalist och utredare.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Det är fantastiskt roligt att folk för en gångs skull går ut och visar solidaritet i en tid när alla tävlar om att krusa de permakränkta SD-männen. Men om jämförelsen med Vietnamrörelsen ska hålla så får man även rikta ett varningens finger. Om man läser texter från den tiden så trodde aktivisterna att deras kamp skulle bli en katalysator för revolutionära förändringar även här i Sverige. Så skedde inte. Om man kollar på vad folk som skulle kunna sägas "ha bakgrund i FNL-rörelsen" till slut hamnade politiskt så blev det en väldigt disparat grupp (flera slutade t.o.m. på högerkanten). Bästa vore kanske att ta chansen att connecta med andra engagerade progressiva människor för att samlas kring konkreta krav som även är bråskande i vardagen här i Sverige.
…och blir det bara ”fred” så ska allt som skett terrorattentatet och folkmordet vara glömt…
Den rättsliga ansvaret måste utkrävas vid ICC, om inte blir likheten med Vietnamkriget ännu större.