Håller S på att förlora valet 2030?
DEBATT Risken för en rejäl baksmälla är överhängande, skriver Marcus Lindeberg Goñi.
I Storbritannien firar Labour ett år vid makten. Det är dock få som firar.
Sedan valvinsten har man tappat 10 procent i väljarstöd och högerextrema Nigel Farages parti är nu störst – samme Farage som tog landet ur EU. Förtroendet för Labour-regeringen är nästan lika lågt som efter konservativa Tories totala kollaps med Boris Johnson.
Det som oroar är att likheterna med svenska Socialdemokraterna är slående. Precis som Labour ett år före valet stormar vi mot valseger 2026. I SCB:s senaste mätning leder oppositionen med 13 procentenheter.
Det känns hoppfullt. Men risken för en rejäl baksmälla, likt för Labour, är överhängande.
På många sätt är våra två partiers plattformar mycket lika. Det stora projektet för Labour har varit ökad ekonomisk tillväxt. I Magdalena Anderssons Almedalstal nämndes tillväxt inte mindre än elva gånger.
Problemet för britterna är att politisk prestige stått över det som hade genererat tillväxt.
Dels vågar man inte förhandla om en tullunion med EU. Dels vågar man inte röra skatterna för de rika, pengar som hade kunnat öka tillväxten mycket snabbare i händerna på hårt ansträngda barnfamiljer.
Socialdemokraterna antog visserligen en rad tillväxtdrivande reformer på sin partikongress. Men hur de ska betalas för är ännu mycket otydligt.
Partiets skuggbudgetar ger heller ingen större klarhet. Den enda tydliga skattehöjningen har varit en liten tillfällig bankskatt.
Alla vet att Socialdemokraterna kommer höja skatten, varför inte vara tydlig med hur mycket, för vem och till vad?
Just så bröts 24 års moderatstyre i Solna – kanske en modell värd att testa nationellt!
Risken är stor att nästa S-regering ett år in möts av samma besvikelse. Starmers budskap om regeringsduglighet har knappast hjälpt.
Därför bör inte heller Socialdemokraternas strategi bygga på Anderssons höga personliga förtroende.
Det är dags att inse att tempot i politiken har skruvats upp, inte minst med Trump i Vita Huset.
Trump valdes delvis för att frukterna av Bidens stora reformer kom först efter valet. Men väljarna förväntar sig resultat snabbare än så.
Det höga tempot märks också i att en helt okänd TikTokare med socialistiska reformer plötsligt kan slå ut hela etablissemanget och bli borgmästare i New York.
Även i Sverige märks tempohöjningen. Det tog bara några månader innan väljarna tröttnade på Tidöpartierna då deras vallöften inte genomfördes.
I denna tid krävs ett regeringsalternativ som är redo att skaka om redan de första 100 dagarna. Då duger inte 134 dagars internt förhandlade, såsom när Januariavtalet slöts sist Socialdemokraterna vann valet.
För den som orkar se längre än valdagen 2026 kommer här tre tips:
Lägg en offensiv skuggbudget som konkretiserar hur till exempel en miljonärsskatt kan bidra till att finansiera alla de reformer partikongressen just antagit.
Utforma en konkret reformplan som märks redan ett år efter valet och där exempelvis marknadsmisslyckanden rullats tillbaka och klimatmålen nåtts före valet 2030.
Prata ihop oss med oppositionspartierna. Kommunicera där vi är överens. Förstå varandra där vi inte är det.
Om samhällsproblemen kräver ”insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett”, så kräver den nya sociala medielogiken också att de genomförs ”snabbare än vi tidigare trott varit möjligt”.
Om inte, är risken stor att Jimmie Åkesson leder Sveriges största parti i september 2027.
Marcus Lindeberg Goñi är socialdemokratisk debattör, aktiv i Stockholm. Han poddar i programmet Inifrån 68:an.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Vi kan inte vinna val 2030 – eller rädda samhället – om vi låter Milton Friedman diktera hur pengar fungerar. Staten med egen valuta behöver inte ”finansiera” reformer via skatter. Den kan och bör skapa pengar direkt för att investera i människor, produktion, vård, skola, klimat och trygghet.
Men vi *ska ändå* höja skatten för de rika. Inte för att finansiera reformerna, utan för att minska ojämlikhet, skydda demokratin och styra samhället rätt. Det behövs bara två saker för att bygga ett starkt, rättvist Sverige:
**1. Full sysselsättning via statliga investeringar** i offentlig och privat sektor. Investera i välfärd, bostäder, infrastruktur, gröna jobb, innovation, jordbruk och industri. Då får vi ett socialt och effektivt arbetsliv där varje människa kan nå sin fulla potential.
**2. Progressiv beskattning.** Inte för att staten behöver pengarna – utan för att:
– minska klassklyftor och återge demokratin makten över samhället
– förbättra folkhälsan – som enligt *Jämlikhetsanden* försämras av ojämlikhet
– minska utsläpp: de rikaste 10 % släpper ut mer än hela den fattigaste halvan
– kunna bromsa inflation utan att svälta låginkomsttagare
– dämpa skadlig konsumtion (lyx, spekulation, alkohol, vapen…)
Vi måste också:
– Höja pensionerna och sänka pensionsåldern
– Återinföra human invandringspolitik och reglerad arbetskraftsinvandring
– Bygga ut skola, vård, omsorg och rättigheter för personer med funktionsnedsättning
– Skapa verklig delaktighet i studier, fritid, arbete och karriär för alla
– Skydda arbetsmiljön – ingen ska bli utbränd, sjuk eller pressad till döds
– Bygga stora, billiga, vackra hyresrätter nära kollektivtrafik och jobb
– Industrialisera Sverige grönt: statligt stöd till teknik, innovation och produktion
– Göra jordbruket ekologiskt hållbart – utan att bönderna slits ut
– Förbättra skogsbruk, rädda Östersjön, bygga ut avlopp och reparera järnvägen
– Lämna NATO och DCA – och bygga upp ett självständigt, fredligt försvar
Vi kan lägga till fler punkter. Men kontentan är enkel:
Det räcker med **progressiv skatt** på de rika och **tillräckliga statliga investeringar** för att Socialdemokraterna ska vinna val på val. Vi måste våga tala klarspråk. Vi behöver inte spara – vi behöver satsa. För frihet, jämlikhet och framtidstro.
Tycker att vi ska vara högljudda om det du tar upp. Magdalena måste säga att en S regering blir tvungen att beskatta med en värnskatt om välfärden inte ska ytterligar försämras av de ökade kraven på enomra försvarsutgifter. De mer bemedlade måste bidra mer till, försvaret, de har mer att försvara helt enkelt. Vi har också en utbredd fattigdom som nyliberalismen och penningpolitiken skapat via den sneda förmögenhetsfördelningen som bara förvärras,. Det måste rättas till annars drivs kraven på allt högre vinster för att motsvara den avkastning de förmögnas pengar på den amerikanska kapitalmarknaden ger, eftersom de mer förmögna amerikanarna får mer pengar över att driva upp värdena på finansiella tillgångar i USA än mer. Kapitalförvaltarna i Europa gör ett dåligt jobb och vill inte satsa om inte staterna garanterar vinsterna. Men vinsterna fördelas alltför ojämt och även ledande kapitalförvaltare i USA har konstaterat faktum och sagt att vinstdelning måste komma till stånd. Men då får inte fackliga organisationers inflytande ständigt begränsas. Löneökningarna har inte skett i takt med den samlade porudktivitetsökningen i de nationella ekonomierna världen över. Det kunde accepteras om alla pensionärer fått del i vinsterna, men så är inte fallet. Alltför få, och förmögenhetsfördelningen blir allt snedare. Det måste vändas, verje sten möste vältas för att vända den utvecklingen. Punkt.