Visioner utan folkbildning får luften att gå ur mig
DEBATT Folkbildning är lärande för livet, skriver Håkan Larsson.
Det där att bo i en stad gör gott på flera olika sätt. Närhet till kultur, idrott på hög nationell nivå eller fotboll i gärdsgårdsserien och så en massa trevliga människor att möta i vardagen.
Jag bor i en ganska stor stad med svenska mått mätt.
På andra sidan sundet ligger en betydligt större stad, det snurrar ännu mera där. De är nästan lika bra i fotboll där.
Numera, sedan tjugofem år tillbaka, finns en bro man kan ta sig över om andra sidan lockar. Funkar för både bil och tåg.
Någon har sagt att de där tågkilometrarna över sundet är jordens dyraste tågresa per meter. Kan det vara så? Troligen. Varför?
Jag är senior sedan snart tio år och har arbetat i många år i olika idéburna organisationer i min stad. Staden som av vissa beskrivs som en attityd.
Jag började en gång i tiden med att bygga båtar på Kockums. Filarhjälpare stod det på anställningsintyget om jag kommer ihåg rätt. Min morbror var statare och det var en fattig uppväxt för båda mina föräldrar.
Jag var en övertygad socialdemokrat redan som relativt ung.
Ernst Wigforss är en av dem jag beundrar mest vad gäller att se, förstå och påverka helheten i samhället. Naturligtvis också för hans kända raseriutbrott när nazifrågorna närmade sig regeringen.
Socialdemokratin i min stad, denna kloka ledning i så mycket, startade för ett år sedan ett visionsarbete för de kommande 20 åren. Spännande och efterlängtat! Rapporterna kom från de olika arbetsgrupperna för ett tag sedan.
En av dem talar om behovet av en lokal politik för att stärka demokratin. Nödvändigt när demokratin hotas i så många sammanhang och på så många platser. En levande stad behöver delaktiga människor som arbetar tillsammans.
Men i socialdemokraternas visionsrapporter för de kommande 20 åren i vår stad nämns inte studieförbunden och folkbildningen med ett enda ord.
Jag upplever när jag läser att det känns som att man tror att det bara handlar om att styra tjänstemannaorganisationen lite bättre än de andra partierna. Prioritera lite annorlunda.
Luften går ur mig.
Arbetsgruppernas ointresse och okunnighet är i detta fält monumental. Tusentals människor varje år från många av våra nästan 200 nationaliteter har genom studieförbunden och folkhögskolorna tagit steg in i förståelsen av vår stad, vårt land och anslutit till nya gemenskaper med nya kunskaper.
Jag har varit drivande bakom tillkomsten av två folkhögskolor: Malmö folkhögskola och Glokala folkhögskolan. Min samhällsintresserade kompis var involverad i Kvarnbys tillkomst.
Fram till nu kan vi summera 85 folkhögskoleår med dessa tre skolor i staden. Folkhögskolor och studieförbund är tillsammans grunden i folkbildningen. Skilda organisationer där den enes verksamhet stödjer den andres.
Kulturbyråkrater, tjänstemän som inom stadens hank och stör bereder beslut över budget som politiken fastställer där studieförbunden ses som en belastning. Helheten tas inte in.
Vi kan notera att betydligt över en miljard från staten för utbildningar i staden under 85 folkhögskoleåren hitintills för de tre nämnda folkhögskolorna. Tusentals deltagare från många, många länder.
Man bör nog kunna förstå att det fanns en dynamik med studieförbund under det ganska omfattande förberedelsearbetet som gjordes av de blivande folkhögskolorna.
Folkbildning handlar om lärande för livet. Kravet på kunskap och åter kunskap kopplat till allt flera utbildningar behöver sannolikt balanseras med just lärande för livet — just det som studieförbund gör. Och till detta behövs kapital, kompetens och infrastruktur.
Inte en rad i visionsrapporterna om folkbildning och studieförbund.
Vad kan vi göra? Vi behöver råd och klokskap.
Hjälp oss!
Håkan Larsson är socialdemokrat i Malmö och en drivande kraft i folkbildningen.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Mellan bildning och utbildning. löper en avgrund. Den som inte förstår detta har mycket att lära om demokrati och om människans väsen.