Det handlar om mer än att kommunicera ett beslut: Det handlar om grunderna för det socialdemokratiska partiet, kärnvärden. Solidaritet med dem som inte kan föra sin egen talan. Ger vi oss på att -med retroaktiva lagar!- utvisa unga människor, människor som Sverige de facto behöver, bryter vi mot dessa värden. Socialdemokratin har gjort Sverige till ett rättssamhälle; vi kan aldrig medverka till att förstöra detta. Att utvisa människor är aldrig humant!
I praktiken överger S sina egna lagar, stiftade med stöd av väljarna.
De tiger när Tidöregeringen suddar ut lagarna - som om de aldrig funnits och varit välmotiverade. Skriver inte ens en invändning i riksdagsprotokollet.
De som på så sätt offras är levande människor som faktiskt trodde på Sverige och satsade sina liv för att leva och bidra i vårt samhälle.
De knuffas utför stupet på ett fullständigt laglöst sätt.
Tillbaks i Syrien, Afghanistan eller Somalia med tomma händer.
- De kan söka arbetstillstånd hos oss igen, tröstar migrations- ministern - och för S och alla andra bakom ljuset.
Ribban för arbetstillstånd är redan satt så högt att ingen av dessa människor ska kunna komma över.
I stället lockar man högutbildade engelskspråkiga som aldrig kommer att lära sig svenska eller "smälta in".
Likadant är det när Forssell påstår att permanent uppehållstillstånd ska ersättas med medborgarskap. Tidö har redan sett till att det är nästan omöjligt för de oönskade nationaliteterna att få svenskt medborgarskap.
Socizldemokraterna röstar ja till alla sådana "reformer" och partiledaren vägrar kommentera. Enda s k oppositionspartiet som inte skriver några invändningar till protokollet.
Istället för att invänta ett partiledningens svar - som aldrig kommer - vore det inte bättre, att - helt enkelt byta partiledning?! Skaffa en ny, som är redan från början beväpnad med svaren!
Jag håller inte med. Vi har råd med invandrare: rättvisa fackliga regler och kontrollerad men generös invandring omvandlar arbete till värde, fyller luckor på arbetsmarknaden och stärker välfärden. De verkliga begränsningarna är resurser och inflation – inte pengar. Inkludering gör att kakan växer. #migration #ekonomi #välfärd
Vi la grunden för det som händer nu redan 2016. S-MP-regeringen fick då igenom ett förslag om tidsbegränsade uppehållstillstånd och en gymnasiereform. Detta trots att permanent upphållstillstånd enligt forskningen leder till bättre integration. Gymnasiereformen omfattade de 7000 av 14000 ensamkommande barn/unga som kom till Sverige hösten 2015. Jag själv bodde och jobbade i en kommun där socialsekreterarna inte visste var de skulle placera ungdomarna och det ledde delvis - om än inte i min - till att många märkliga HVB-hem dök upp där IVO inte hann inspektera och ge tillstånd innan de drog igång. Gymnasiereformen innebar att barnen skulle få stanna och genomföra utbildning tills dess de blev myndiga. Det var det enda löftet som gavs. Därför har det på senare år skett utvisningar av ungdomar. Och nu halkar även barn i familjer där man kan ha olika typer av uppehållstillstånd i familjen, föräldrar och syskon. Det kan också handla om svenskt medborgarskap för enstaka medlemmar i familjen. Skälet till förslaget var förstås en massflyktsituation där såväl Migrationsverket som en hel del kommuner gick på knäna och inte minst skolan var ansträngd med många nya flyktingbarn från såväl asylboenden som kommunplacerade. En hel del som fått asyl när de kom har nu förlorat den möjligheten och har därmed automatiskt flyttats över till arbetskraftsinvandring om de har jobb. Den 1 april 2025 togs detta s k spårbyte bort och man måste resa ut ur landet och söka på nytt när uppehållstillståndet går ut. Med lönegränsen satt innebär det att många familjer hamnar i den situationen. Jag tror inte alla i Sverige med arbetskramratet som helt plötsligt får lämna har förstått detta. Det drabbar också familjer där ett barn har fyllt 18 och har tidsbegränsat uppehållstillstånd. Då betraktas de som egna personer och vuxna. Hänsyn tas inte till familjesituationen. Det här betyder att vi splittrar familijer samtidigt som vi tar emot arbetskraftsinvandrare som sökt och fått jobb här med partner och barn. Och som kanske inte heller får den omfattande samhällsinformation eller behöver svenskakunskaper som flyktingar fått. Såvida inte arbetsgivaren ger sådana kunskaper. Kommunikationsmissar sker alltid. I det här fallet verkar det som om andra partier tagit över mediakommunikationen och skildrat S syn på deras utskottsinitiativ på ett annat sätt. Och ETC tog chansen med sin rubrikssättning. Slutsatsen är dock att S är konsekvent och fullföljer de beslut de själva la fram förslag till 2016. Effekterna ser vi nu. Och jag är övertygad om att det också kommer få effekt utifrån demografi och kompetensförsörjning. Kanske är debatten i Sverige också på väg att svänga efter den retorik som ett flertal partier ägnat sig åt i 10 år genom att "stämpla" alla invandrare som brottslingar. Det kan man möjligen anklaga oss socialdemokrater för att vi tillåtit och inte lyckats vända den debatten.
Partiledaren talar mycket tydligt med sitt stela min- och kroppsspråk. Hon sträcker upprepade händer mot Kristersson men ger inte en blick åt dem som förväntas bli hennes stödpartier.
Tycks ha varken hjärta eller hjärna i socialdemokratin.
Författaren pekar på något intressant, men tar varken upp fakta eller tänker ett led till.
Den verkliga frågan borde vara "Är medlemmarna i de svensk partierna meningsfulla?"
Vi människor, statsvetarna och i viss mån politiker sitter fast i en idé om de politiska partierna som "bärare av folkviljan", "kanal mellan väljare och valda" med flera högtidsord. Men det beskriver en värld före Berlinmurens fall, om den över huvud tagit funnits.
Idag är partierna spillror av sitt forna jag. Små klickar för särintressen. År 2000 var 1,8% av svenskarna medlemmar i SAP. 2023 var 0,7% av svenskarna medlemmar i SAP. Andra partier har motsvarande siffror - SD, trots sin dramatiska tillväxt, har bara 0,3% av befolkningen som medlemmar.
Statistiken visar också att partimedlemmarna blir allt äldre. Varför skulle en socialdemokratisk statsminister, vars ansvar är Sverige här och framför allt i framtiden, beakta vad en handfull socialdemokratiska medlemmar tycker, när de enbart ältar 60- och 70-talets politiska konflikter vilka blivit ointressanta för alla utom dem själva? Nato-medlemskapet är ett illustrativt exempel.
Är det mer meningsfullt att vända sig till en grupp pensionärer än en grupp 30-åringar om sakfrågor vilka kommer spelas ut om 10-30 år framåt i tiden? Eftersom äldre är mer förändringsobenägna - är det meningsfullt att fråga dem om förändring 1 eller förändring 2 är bäst?
Jag har ingen lösning på ovanstående, men att ignorera det när man diskuterar partidemokrati och medlemsinflytande är att göra sig själv en otjänst. Eller garantera att partiledningen kommer ignorera ens åsikter.
Vad andra partier roar sig med intresserar mig inte ett dugg, och begreppet "folkvilja" gör mig direkt mörkrädd. Arbetets ställning är inget "särintresse". Det är en fråga om överlevnad för inte bara arbetarklassens individer här i Sverige utan i världens alla länder.
Den socialistiska rörelsen en historisk uppgift att fylla, som jag tycker att vi missar i den mån SAP (och fackföreningar) drar mot autokrati. Detta är ingen fråga om fernissa och tomma principer. Varje medlem MÅSTE vara avgörande i den mån vi avkräver varandra solidaritet och gemensamt uppträdande exempelvis i öppen konflikt.
Du har varken förstått artikeln eller min replik. Författaren är inte mot _politiken_, utan _arbetssättet_.
Sedan har du inte läst min replik. Den typiske partimedlemmen i SAP är pensionär (eller åtminstone över 65). Hur ska de kunna bidra med något till "arbetets ställning" vilka inte längre arbetar och inte heller kommer att arbeta i framtiden?
Om du är rätt för autokrati - hur förhåller du dig till att mängden partipolitiskt aktiva hela tiden minskar? Har du någon lösning på detta?
För det första har du själv missat min invändning, att arbetets ställning måste stärkas av arbetarrörelsens fackliga gren. Inte den parlamentariska. Att parlamentarismen blockeras av en professionell kår yrkespolitiker är ett fenomen som är lika gammalt som parlamentarismen själv. Du ser historiskt hur all strukturell betydande och beständig förändring börjar nerifrån för att emellanåt underminera det gamla.
Om du så kollektivansluter en armé av knattar och juniorer till partierna kommer det inte att påverka det allra minsta. Möjligen kommer du att se ett föryngrat kollektiv av strebrar - som vaktar sina köttgrytor lika noga som dagen något äldre uvar
Du styrker bara partiledningens inställningen till partimedlemmarna som meningslösa fossil. Varför beakta vad en drös 70-åringar ältat sedan Nordvietnam invaderade och anschlussade Sydvietnam, när dagens politik inte har något med den anti-koloniala rörelsen, tredje ståndpunkten eller den påstått svenska "neutrala" linjen (som sedan 90-talet visat sig vara en lögn)?
Den socialdemokratiska partiledningen behövde ett _snabbt_, _effektivt_ och _användbart_ resonemang kring Svenskt Nato-medlemsskap - inget ältande om "USA invaderade Vietnam, så ..." eller "Sverige har alltid varit neutrala (bortsett från alla exempel typ Dalsjö om hur Sverige var tydligt allierade med Nato) och "låt oss upphöja beslutsångest till nationell strategi".
Då jag är högerlutande hade jag välkomnat valet 2022 som ett Nato-val. Det hade varit riktigt bra att få se hur valarbetarna vilka var mot Nato samtidigt som Ryssland invaderade Ukraina argumenterade för att "det går säkert att hålla Putin nöjd om vi bara gör som Ukraina gjorde".
Fast jag har ju uppskattat patetiskt polarisering och när riksdagspartier åker ur riksdagen.
Seriöst: hur många här har förnekat Robert Dalsjös doktosravhandling om hur Serige var en integreade del av Natos försvar? Det var över 20 år sedan, så jag är intresserad av ett vetenskapligt urval.
Det handlar om mer än att kommunicera ett beslut: Det handlar om grunderna för det socialdemokratiska partiet, kärnvärden. Solidaritet med dem som inte kan föra sin egen talan. Ger vi oss på att -med retroaktiva lagar!- utvisa unga människor, människor som Sverige de facto behöver, bryter vi mot dessa värden. Socialdemokratin har gjort Sverige till ett rättssamhälle; vi kan aldrig medverka till att förstöra detta. Att utvisa människor är aldrig humant!
I praktiken överger S sina egna lagar, stiftade med stöd av väljarna.
De tiger när Tidöregeringen suddar ut lagarna - som om de aldrig funnits och varit välmotiverade. Skriver inte ens en invändning i riksdagsprotokollet.
De som på så sätt offras är levande människor som faktiskt trodde på Sverige och satsade sina liv för att leva och bidra i vårt samhälle.
De knuffas utför stupet på ett fullständigt laglöst sätt.
Tillbaks i Syrien, Afghanistan eller Somalia med tomma händer.
- De kan söka arbetstillstånd hos oss igen, tröstar migrations- ministern - och för S och alla andra bakom ljuset.
Ribban för arbetstillstånd är redan satt så högt att ingen av dessa människor ska kunna komma över.
I stället lockar man högutbildade engelskspråkiga som aldrig kommer att lära sig svenska eller "smälta in".
Likadant är det när Forssell påstår att permanent uppehållstillstånd ska ersättas med medborgarskap. Tidö har redan sett till att det är nästan omöjligt för de oönskade nationaliteterna att få svenskt medborgarskap.
Socizldemokraterna röstar ja till alla sådana "reformer" och partiledaren vägrar kommentera. Enda s k oppositionspartiet som inte skriver några invändningar till protokollet.
Istället för att invänta ett partiledningens svar - som aldrig kommer - vore det inte bättre, att - helt enkelt byta partiledning?! Skaffa en ny, som är redan från början beväpnad med svaren!
Jag håller inte med. Vi har råd med invandrare: rättvisa fackliga regler och kontrollerad men generös invandring omvandlar arbete till värde, fyller luckor på arbetsmarknaden och stärker välfärden. De verkliga begränsningarna är resurser och inflation – inte pengar. Inkludering gör att kakan växer. #migration #ekonomi #välfärd
Vi la grunden för det som händer nu redan 2016. S-MP-regeringen fick då igenom ett förslag om tidsbegränsade uppehållstillstånd och en gymnasiereform. Detta trots att permanent upphållstillstånd enligt forskningen leder till bättre integration. Gymnasiereformen omfattade de 7000 av 14000 ensamkommande barn/unga som kom till Sverige hösten 2015. Jag själv bodde och jobbade i en kommun där socialsekreterarna inte visste var de skulle placera ungdomarna och det ledde delvis - om än inte i min - till att många märkliga HVB-hem dök upp där IVO inte hann inspektera och ge tillstånd innan de drog igång. Gymnasiereformen innebar att barnen skulle få stanna och genomföra utbildning tills dess de blev myndiga. Det var det enda löftet som gavs. Därför har det på senare år skett utvisningar av ungdomar. Och nu halkar även barn i familjer där man kan ha olika typer av uppehållstillstånd i familjen, föräldrar och syskon. Det kan också handla om svenskt medborgarskap för enstaka medlemmar i familjen. Skälet till förslaget var förstås en massflyktsituation där såväl Migrationsverket som en hel del kommuner gick på knäna och inte minst skolan var ansträngd med många nya flyktingbarn från såväl asylboenden som kommunplacerade. En hel del som fått asyl när de kom har nu förlorat den möjligheten och har därmed automatiskt flyttats över till arbetskraftsinvandring om de har jobb. Den 1 april 2025 togs detta s k spårbyte bort och man måste resa ut ur landet och söka på nytt när uppehållstillståndet går ut. Med lönegränsen satt innebär det att många familjer hamnar i den situationen. Jag tror inte alla i Sverige med arbetskramratet som helt plötsligt får lämna har förstått detta. Det drabbar också familjer där ett barn har fyllt 18 och har tidsbegränsat uppehållstillstånd. Då betraktas de som egna personer och vuxna. Hänsyn tas inte till familjesituationen. Det här betyder att vi splittrar familijer samtidigt som vi tar emot arbetskraftsinvandrare som sökt och fått jobb här med partner och barn. Och som kanske inte heller får den omfattande samhällsinformation eller behöver svenskakunskaper som flyktingar fått. Såvida inte arbetsgivaren ger sådana kunskaper. Kommunikationsmissar sker alltid. I det här fallet verkar det som om andra partier tagit över mediakommunikationen och skildrat S syn på deras utskottsinitiativ på ett annat sätt. Och ETC tog chansen med sin rubrikssättning. Slutsatsen är dock att S är konsekvent och fullföljer de beslut de själva la fram förslag till 2016. Effekterna ser vi nu. Och jag är övertygad om att det också kommer få effekt utifrån demografi och kompetensförsörjning. Kanske är debatten i Sverige också på väg att svänga efter den retorik som ett flertal partier ägnat sig åt i 10 år genom att "stämpla" alla invandrare som brottslingar. Det kan man möjligen anklaga oss socialdemokrater för att vi tillåtit och inte lyckats vända den debatten.
Partiledaren talar mycket tydligt med sitt stela min- och kroppsspråk. Hon sträcker upprepade händer mot Kristersson men ger inte en blick åt dem som förväntas bli hennes stödpartier.
Tycks ha varken hjärta eller hjärna i socialdemokratin.
Författaren pekar på något intressant, men tar varken upp fakta eller tänker ett led till.
Den verkliga frågan borde vara "Är medlemmarna i de svensk partierna meningsfulla?"
Vi människor, statsvetarna och i viss mån politiker sitter fast i en idé om de politiska partierna som "bärare av folkviljan", "kanal mellan väljare och valda" med flera högtidsord. Men det beskriver en värld före Berlinmurens fall, om den över huvud tagit funnits.
Idag är partierna spillror av sitt forna jag. Små klickar för särintressen. År 2000 var 1,8% av svenskarna medlemmar i SAP. 2023 var 0,7% av svenskarna medlemmar i SAP. Andra partier har motsvarande siffror - SD, trots sin dramatiska tillväxt, har bara 0,3% av befolkningen som medlemmar.
Statistiken visar också att partimedlemmarna blir allt äldre. Varför skulle en socialdemokratisk statsminister, vars ansvar är Sverige här och framför allt i framtiden, beakta vad en handfull socialdemokratiska medlemmar tycker, när de enbart ältar 60- och 70-talets politiska konflikter vilka blivit ointressanta för alla utom dem själva? Nato-medlemskapet är ett illustrativt exempel.
Är det mer meningsfullt att vända sig till en grupp pensionärer än en grupp 30-åringar om sakfrågor vilka kommer spelas ut om 10-30 år framåt i tiden? Eftersom äldre är mer förändringsobenägna - är det meningsfullt att fråga dem om förändring 1 eller förändring 2 är bäst?
Jag har ingen lösning på ovanstående, men att ignorera det när man diskuterar partidemokrati och medlemsinflytande är att göra sig själv en otjänst. Eller garantera att partiledningen kommer ignorera ens åsikter.
Vad andra partier roar sig med intresserar mig inte ett dugg, och begreppet "folkvilja" gör mig direkt mörkrädd. Arbetets ställning är inget "särintresse". Det är en fråga om överlevnad för inte bara arbetarklassens individer här i Sverige utan i världens alla länder.
Den socialistiska rörelsen en historisk uppgift att fylla, som jag tycker att vi missar i den mån SAP (och fackföreningar) drar mot autokrati. Detta är ingen fråga om fernissa och tomma principer. Varje medlem MÅSTE vara avgörande i den mån vi avkräver varandra solidaritet och gemensamt uppträdande exempelvis i öppen konflikt.
Du har varken förstått artikeln eller min replik. Författaren är inte mot _politiken_, utan _arbetssättet_.
Sedan har du inte läst min replik. Den typiske partimedlemmen i SAP är pensionär (eller åtminstone över 65). Hur ska de kunna bidra med något till "arbetets ställning" vilka inte längre arbetar och inte heller kommer att arbeta i framtiden?
Om du är rätt för autokrati - hur förhåller du dig till att mängden partipolitiskt aktiva hela tiden minskar? Har du någon lösning på detta?
För det första har du själv missat min invändning, att arbetets ställning måste stärkas av arbetarrörelsens fackliga gren. Inte den parlamentariska. Att parlamentarismen blockeras av en professionell kår yrkespolitiker är ett fenomen som är lika gammalt som parlamentarismen själv. Du ser historiskt hur all strukturell betydande och beständig förändring börjar nerifrån för att emellanåt underminera det gamla.
Om du så kollektivansluter en armé av knattar och juniorer till partierna kommer det inte att påverka det allra minsta. Möjligen kommer du att se ett föryngrat kollektiv av strebrar - som vaktar sina köttgrytor lika noga som dagen något äldre uvar
:-)
Du styrker bara partiledningens inställningen till partimedlemmarna som meningslösa fossil. Varför beakta vad en drös 70-åringar ältat sedan Nordvietnam invaderade och anschlussade Sydvietnam, när dagens politik inte har något med den anti-koloniala rörelsen, tredje ståndpunkten eller den påstått svenska "neutrala" linjen (som sedan 90-talet visat sig vara en lögn)?
Den socialdemokratiska partiledningen behövde ett _snabbt_, _effektivt_ och _användbart_ resonemang kring Svenskt Nato-medlemsskap - inget ältande om "USA invaderade Vietnam, så ..." eller "Sverige har alltid varit neutrala (bortsett från alla exempel typ Dalsjö om hur Sverige var tydligt allierade med Nato) och "låt oss upphöja beslutsångest till nationell strategi".
Då jag är högerlutande hade jag välkomnat valet 2022 som ett Nato-val. Det hade varit riktigt bra att få se hur valarbetarna vilka var mot Nato samtidigt som Ryssland invaderade Ukraina argumenterade för att "det går säkert att hålla Putin nöjd om vi bara gör som Ukraina gjorde".
Fast jag har ju uppskattat patetiskt polarisering och när riksdagspartier åker ur riksdagen.
Seriöst: hur många här har förnekat Robert Dalsjös doktosravhandling om hur Serige var en integreade del av Natos försvar? Det var över 20 år sedan, så jag är intresserad av ett vetenskapligt urval.