I dagens SSU tittar man varandra i ögonen

BILDREPORTAGE Socialdemokraternas ungdomsförbund är gosigare, och hårdare, än förr. Möt kaninen, uranbitarna och en gåtfull gris.

I dagarna genomför SSU kongress i Norrköping under mottot ”Kraft för rättvisa”. Rörelsen var på plats och mötte en organisation som är mindre konfliktfylld än förr. Men även en kanin, en gris – och ett par bitar uran.

Mitt första journalistiska uppdrag var som reporter på Kongressdrag. Som ganska ny medlem fick jag möjlighet att komma till SSU-kongressen i Norrköping 1995 och skriva för kongresstidningen.

När jag återigen närmar mig Louis de Geer-hallen, som kongresshallen i stadens gamla industrikvarter heter, tänker jag på hur det kändes då.

För osannolika tjugoåtta år sedan.

På SSU-kongresser är det populärt med distriktsmaskotar. SSU Göteborg maxar med tishor med Håkan Hellström-tema och kaninen Glenna, här vaktad av Ibyan Rashid och Marko Vitorovic.

Området rymde en gång Holmens pappersbruk. Ett av mina uppdrag den där gången var att skriva ett reportage om två arbetare som jobbat på bruket.

De berättade var olika maskiner brukade stå och var de hade sina fackklubbsmöten. Och hur de kände inför att bruket flyttat ut från stan medan fabriken blivit konsertlokal.

Att industrikvarteren är en del av svensk historia manifesteras av att Arbetets museum ligger vägg i vägg. Men den stora kongresshallen är för stor och dyr för dagens SSU.

SSU-kongressen 2023 äger rum i de gamla industrikvarteren i Norrköping. Den gula byggnaden är numera Arbetets museum.

Den första uppenbara skillnaden mellan då och nu är att idag kongressar SSU i en mindre hall vid sidan av. Men det är fortfarande drygt 300 unga socialdemokrater som möts i den kanske största samlingen sedan pandemin.

I solskenet utanför ingången laddar delegationerna upp inför invigningen. Många av dem har egna symboler, tröjor och sånger som de gärna visar upp.

Men de är också på sin vakt.