I den nyliberala tankeburen blir klimatanalysen platt
KRÖNIKA Vem är det egentligen som bestämt att omställningen måste vara en ekonomisk börda för vanligt folk, frågar Annie Ross.
Vad vill väljarna egentligen med klimatpolitiken?!
Det frågade sig en rad politiska kommentatorer i veckan efter att en stor opinionsundersökning presenterats inför FN:s klimattoppmöte i Brasilien. Tre av fyra svenskar, 75 procent – en överväldigande majoritet – tycker att det är mycket eller ganska viktigt att Sverige minskar sina utsläpp årligen för att bidra till den globala klimatomställningen.
Detta är inte nytt. En Sifo-undersökning från i fjol visade detsamma. Opinionen för en ambitiös klimatpolitik är bred och stabil och går över blockgränsen.
Samtidigt så tror en majoritet, 64 procent, inte att våra politiker kommer att klara av att minska utsläppen. Det parti som äger frågan, Miljöpartiet, samlar bara 6-7 procent av väljarnas stöd.
Det är ett gravt underbetyg för svenska politiker.
Och samtidigt är det världens chans. För den som kan visa på en trovärdig och attraktiv politik kan vinna väljarnas förtroende i en fråga som 75 procent tycker är viktig, men nästan alla partier har lågt förtroende i.
Men så vad är då problemet? De politiska kommentatorerna spekulerar att politikerna inte vet hur de ska göra eftersom många efterfrågar ambitiösare klimatpolitik, men samtidigt blir det en ekonomisk pålaga på väljarna om de går för raskt fram och då slår man bak ut.
Hur de än vänder sig har de rumpan bak.
Den platta analysen är resultatet av 30 år av nyliberal klimatpolitik som aldrig på riktigt har krävt omfördelning, samtidigt som klyftorna har ökat radikalt.
För vem är det egentligen som bestämt att klimatpolitiken måste vara en ekonomisk börda för vanligt folk?
Ingen. Det är en nyliberal tankebur vi måste frigöra oss från.
Det är bristen på omfördelning och rättvisa som gjort klimatpolitiken så motsägelsefull.
Svenska folket ser och förstår klimatförändringarna, oroas och vill ställa om. Men de alternativ som politiker erbjudit har ofta inneburit större kostnader och det kan vara svårt att gå med på. Såklart för de med knappa marginaler och dåliga förutsättningar som måste göra ännu större uppoffringar.
Och det är så högerpartierna lyckats vrida klimatomställningen ur händerna på progressiva partier, genom att dra om konfliktlinjen till att stå mellan eliten och folket, staden och landet. Med hjälp av mycket pengar som pumpats in från lobbyister och enskilda intressen för att driva på konflikten och skjuta upp omställningen.
Så har den politiska kraften i klimatkrisen vänts emot socialdemokratin och rödgröna partier.
Ska vi lyckas vinna väljarnas förtroende så måste vi få konflikten tillbaka dit där den hör hemma: mellan de rikaste och storbolagen som står för de stora utsläppen, och vanligt folk som drabbas av klimatförändringarna och får bära större kostnader än de ibland klarar av.
Inte minst de som bor på landsbygden, som är de första att drabbas av klimatförändringarna.
Och denna förflyttning är socialdemokratins uppgift. Omställningen till ett hållbart samhälle kan bara lyckas genom socialdemokratisk omfördelningspolitik. Dit måste vi förflytta fokus. Bort från teoretiska klimatmål och utsläppshandel.
Det kräver att vi vågar vara offensiva om vår nya klimatpolitik, som vill förbättra livet för arbetande människor:
Gratis kollektivtrafik för unga och sänkta biljettpriser för alla.
Ersättning för att isolera huset och sänka priset på elräkningen.
Elbilsleasing så att man inte behöver köpa en dyr elbil.
Ekonomiska stöd till skogsägare för att ställa om till ett hållbart skogsbruk.
Utbyggda tåglinjer till fler platser i landet, inte bara Stockholm-Göteborg.
Och tydlighet med att det är de rikaste och de med stora kapitalinkomster som ska stå för notan – inte vanligt folk.
Det mina vänner, är vägen framåt för att vinna förtroendet hos den breda majoritet av väljarna som vill ha ambitiös klimatpolitik som alla har råd med.
Det är dags att ta den helt rimliga önskan hos folket på allvar. Det är vägen till att vinna klimatdebatten i valet 2026, och vrida kostnadsfrågorna ur Tidöpartiernas grepp.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Lysande! Lägger man in förståelsen för att vi har en fiatvaluta där staten skapar sin egen budget utan skattefinansiering, så förstärks ditt argument ytterligare.
Ja, tack! Kan vi få detta att slå rot i socialdemokratin!