I september blir det ”Hej då Tidö”
LEDARE Men frågan är vad som kommer sen, skriver Peter Gustavsson.
Nu har klockan ringt i den mörka nyårsnatten. Korkarna har flugit i luften, fyrverkerierna har lyst upp himlen och skratten har runnit ut.
Nu är klockan slagen för valåret 2026. Och jag minns den som igår, den förra valnatten.
När SVT släppte sin vallokalsundersökning klockan 20.00 den 11 september 2022 visade den på en knapp rödgrön seger, 176-173.
Men när rösterna väl var räknade så var läget det motsatta, 176-173 till de partier som en dryg månad senare skulle skriva under Tidöavtalet.
Den skillnaden mellan prognos och verklighet har nu definierat vårt politiska landskap i mer än tre år. Vi har upplevt:
Ökade levnadskostnader, stillastående ekonomi, ökande fattigdom och stigande arbetslöshet.
Längre vårdköer och krympande resurser till sjukvården.
Mycket prat och lite verkstad om marknadsskolan.
Gängmorden fortsätter och det förebyggande arbetet försvagas.
Sämre välfärd för alla för att SD vill avskräcka från invandring.
Kulturkrig i stället för jämställdhetsarbete.
Återvandringståg i stället för kraftfull integrationspolitik.
Försvagat klimatarbete och ökade utsläpp.
En svag och splittrad utrikespolitik och ett urholkat bistånd.
Svagare folkrörelsedemokrati och ett tystare Sverige.
Ett mer splittrat Sverige, med ökade klassklyftor och där skillnaden i villkor mellan inrikes- och utrikesfödda blir större.
Det finns ett riksdagsparti som slåss med näbbar och klor för att Sverige ska fortsätta styras på samma sätt som idag, av en borgerlig regering med SD som samarbetsparti.
Det partiet heter Liberalerna, och med nuvarande opinionssiffror är det inte längre ett riksdagsparti efter nästa val.
Övriga sju riksdagspartier har andra prioriteringar. Antingen vill de inte ta i högerradikala SD med tång, eller så är de beredda att acceptera deras ultimativa krav om ministerposter.
Och en SD-regering på riktigt, där Jimmie Åkesson kan tillsätta och avsätta myndighetschefer och förhandla med andra regeringar, är något annat än Tidöregeringen.
På samma sätt som Donald Trumps andra presidentperiod är så mycket mer än den första.
Det finns fyra möjliga utgångar av valet den 13 september:
En vänstermajoritet för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det skulle innebära möjligheter till reformer som varit omöjliga att genomföra under tjugo års tid. Några exempel ur högen är vinstförbud inom den offentligfinansierade välfärden, slopad karensdag, att städa upp i Arbetsförmedlingen och en utökad kapitalbeskattning. En vänstermajoritet skulle ha förutsättningar att föra en mycket mer aktiv fördelningspolitik med en tydlig inriktning på framtidsinvesteringar. Det handlar om att få ner arbetslösheten, skapa nytt tryck i klimatpolitiken, en jämlik välfärdspolitik, bryta segregationen – och inte minst, att skapa tilltro till att politiken kan användas för att skapa ett bättre Sverige.
En anti-Tidömajoritet med de tre vänsterpartierna samt Centerpartiet. Partierna skulle kunna komma överens om många frågor kring klimat och gröna investeringar, att öka resurserna till skolan och sjukvården – samt att åter stärka folkrörelsedemokratin. Samtidigt skulle partierna stå en bra bit ifrån varandra i frågor om skatter, ersättningsnivåer och synen på privatiserad välfärd. En möjlighet kan också vara att andra borgerliga partier omorienterar sig efter en valförlust och att möjligheter öppnas för andra samarbeten – en möjlighet Ebba Busch redan antytt.
En Tidömajoritet för Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Om L lyckas klamra sig kvar i riksdagen och de fyra partier som idag utgör Tidösamarbetet vinner en majoritet så är det svårt att förutse hur utfallet blir. Medan Sverigedemokraterna inte vill släppa fram en regering de inte själva ingår i, så vill Liberalerna inte släppa fram en regering där SD ingår. Eftersom dessa ultimatum är ömsesidigt uteslutande, så kräver det komplicerade förhandlingar där ett av partierna – eller rentav båda två – tvingas vika sig på något sätt för att hitta en lösning.
En konservativ/högerradikal majoritet utan Liberalerna skulle säkerställa SD i regeringen, dessutom med färre återhållande faktorer mot ett etnonationalistiskt systemskifte. Partiernas inbördes styrkeförhållanden avgör hur många och hur tunga ministerposter SD får.
Oppositionen har lett i opinionen sedan oktober 2022. Men mätningar långt innan ett val är svåra att ta på riktigt allvar.
Många väljare bestämmer sig inte förrän de sista veckorna. Och nu är uppgiften för alla politiskt engagerade att övertyga så många som möjligt om att det är de som har bäst lösningar på vår tids samhällsproblem.
Riksdagsvalet 2022 blev ett av de jämnaste i modern historia. Om siffrorna i SVT:s vallokalsundersökning hade stämt, så hade de senaste åren sett väldigt annorlunda ut.
Vilken väg som Sverige ska ta härnäst avgörs av hur du och många fler lägger rösten i riksdagsvalet. Och det avgörs i sin tur av människors engagemang i valrörelsen under månaderna, veckorna, dagarna och timmarna dessförinnan.
Den 13 september väljer vi framtid. Och klockan fram till valdagen tickar redan för fullt.
GOTT NYTT VALÅR!
Ovanstående text är en sammanfattning av några centrala teman i en kommande bok, skriven av undertecknad tillsammans med Mats Wingborg.
”Hej då Tidö – Bokslut över en regering” utkommer i februari, men om du vill göra en större beställning redan nu går det utmärkt. Du kan också boka in en föreläsning på temat. Boken innehåller en studiehandledning som gör den väl lämpad för att läsas som studiecirkel.
“Hej då Tidö – Bokslut över en regering” kan förhandsbeställas från Verbal förlag, www.verbalforlag.se
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.