Idag skulle Jesus kanske födas vid en checkpoint - inte ett stall
KRÖNIKA Benjamin Netanyahu försvarar inte kristna palestinier, skriver Laila Abdallah.
Julafton 1979 låg jag sjuk i feber. Från soffan i vardagsrummet beundrade jag den blinkande granen i olika kulörer som mina föräldrar hade köpt från en av Riyads myllrande ”souk” (marknad).
Min pappa hade en FN-tjänst i Saudiarabien och familjen hade flyttat ner till en by strax utanför Riyad kallad Diriyah. Jag minns hur jag som sjuåring kring julen med stora ögon betraktade Riyads shoppingstråk och butiker fyllda av färgglatt glimrande, och något ”tacky”, juldekorationer.
Mellanöstern har för mig alltid varit en eklektisk plats för de tre världsreligionerna judendom, kristendom och islam. Det är en region präglad av ockupation från olika imperier och dynastier, men som alltid varit en pluralistiskt region av olika etniciteter och religioner.
Det är därför inte konstigt att de heliga skrifterna har sitt ursprung i det heliga landet. För vart ska man vända sig när ingen makt utom Gud kan hjälpa den maktlösa?
För palestinier finns de tre religionerna närvarande som en naturlig del av livet, och palestinier har skiftat religiös tillhörighet utifrån olika yttre omständigheter. Bara i min familj finns alla tre religioner representerade.
Så för mig blir det konstigt när människor pratar om konflikten i Mellanöstern som ett religiöst krig. Det är en missuppfattning som inte kunde vara mer fel.
Jag läser om Benjamin Netanyahus jultal till den kristna världen på julafton och hur han hävdar att Israel är den enda plats i Mellanöstern som försvarar de kristna.
Men för kristna palestinier är erfarenheterna under fördrivning och ockupation en annan från Nakba 1948 fram till idag.
Nära 90 000 kristna palestinier fördrevs och blev landsförvisade under Nakba när ungefär 500 palestinska byar förstördes – däribland flera kristna byar.
I början av 1900-talet utgjorde kristna palestinier ungefär 10 procent av befolkningen i Palestina. Som en direkt konsekvens av fördrivningen sjönk kristna palestiniers närvaro till ungefär 2 procent.
Idag återstår endast ca 50 000 kristna palestinier i vad som en gång i tiden var blomstrande kristna samhällen på Västbanken. I Gaza har ungefär hälften av 1 000 kristna palestinier överlevt som en direkt effekt av folkmordet.
I Jesus födelsestad Betlehem lever kristna palestinier under en brutal ockupation, som kringskär det sociala, religiösa, ekonomiska och politiska livet på samma sätt som för sina muslimska grannar.
Vägen mellan Betlehem och Jerusalem är avstängd, så kristna palestinier i Jerusalem kunde i år inte besöka Betlehem när den årliga julgranen tändes för första gången sedan oktober 2023.
Jag läser det kristna julevangeliet om Josefs och Marias färd från Nasaret till Betlehem för skattskrivningen under Kung Herodes ockupation. Idag skulle samma färd innebära att passera minst 6 checkpoints.
Möjligen skulle Maria likt många palestinska kvinnor behöva föda vid en checkpoint i stället för i ett stall.
I år lyckades kristna palestinier som är ättlingar till invånarna ordna en julmarknad i det som finns kvar av byn Kafr Bir’im i Galileen.
Palestinier som fördrevs från Bir’im och den närliggande byn Iqrit utgjorde undantagen att två år efter fördrivningen tilldelas rätten att återvända enligt israelisk domstolsbeslut när byarna upphör att vara en militär säkerhetszon.
Fram till idag förs en kamp av invånarna, som numera är israeliska medborgare, om att få återvända och upprätthålla ett kollektivt minne av platsen.
Det har blivit alltmer legitimt att prata om ockupationen och bosättarvåldet på Västbanken i svensk politik.
Det är ett steg i rätt riktning när vi socialdemokrater tillsammans med V och MP i ett brev till utrikesministern vädjar om att Sverige ska bojkotta handel från ockuperad mark.
Men för mig ter det sig blekt att sanktionera enskilda bosättare, bosättarorganisationer eller extrema ministrar i israeliska regeringen, när roten till problemet är ockupationsmaktens vilja att utrota all palestinsk närvaro – oavsett om det är på Västbanken, i Gaza eller Galileen.
Jesus vandrade bland de fattiga, de förtryckta och de utstötta.
I Jesu budskap fanns inga gränser eller ursprung, utan en lära om respekt, kärlek och barmhärtighet. Om att älska din nästa såsom till dig själv.
Låt oss i denna kristna högtid ta till oss av Hans salighet.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | A guest post by
|