Ingen frågade S-medlemmarna om de vill ha en tioårspakt
DEBATT En borgfred med Moderaterna är att köpa deras verklighetsbeskrivning, skriver Fredrik Lundberg.
Socialdemokraterna vill ingå en tioårspakt med Moderaterna, en långsiktig överenskommelse för att stoppa nyrekryteringen till gängen och pressa tillbaka den organiserade brottsligheten.
Socialdemokraterna är i detta fall Magdalena Andersson och Teresa Carvalho. Om de har något stöd av övriga 75 000 medlemmarna kan ingen veta.
De sökte inte stöd för något sådant på partikongressen.
I mer än hundra år så har socialdemokrater sett brottslighet som resultatet av fattigdom, trångboddhet, arbetslöshet och avsaknad av hopp om framtiden.
Den synen har gott om stöd i vetenskap.
Att den organiserade brottsligheten är etnisk är inget nytt. I USA för hundra år sedan frodades organiserad irländsk och judisk brottslighet i slummen.
De hade ingen speciell kriminell tradition. De hade bara kommit sist och var fattigare. Dessa gangsters var en produkt av det amerikanska samhället.
Gängens makt minskade när arbetslösheten sjönk.
Svensk organiserad brottslighet är en produkt av det svenska samhället.
Moderaterna har också haft samma samhällssyn i hundra år. De vill avskaffa brottslighet genom mer straff och skärpt moral. Svenska värden.
De ser det som att arbetslöshet beror på lättja, och att det krävs mer incitament för att folk ska ”välja” arbete före bidrag.
Sänkt a-kassa, mindre barnbidrag och mindre försörjningsstöd gör de fattiga fattigare, och därmed i genomsnitt mer trångbodda.
Trångboddhet ger – tro det eller ej – grogrund för kriminalitet.
Regeringarna Reinfeldt 2006–2014 ökade klyftorna med jobbskatteavdrag och sänkt välfärd. Det är så högern alltid gör.
Under S-ledning gjorde Sverige tvärtom under åren 1932–1976. Klyftorna minskade genom höjd skatt för de rikare och genom socialförsäkringarna som minskade plågan av att vara sjuk, handikappad eller arbetslös. Arbetslösheten minskade, bostäder byggdes, vården och skolan förbättrades.
Miljonprogrammet 1965–74 ledde inte till att alla sociala problem försvann, om någon trott det. Men miljoner människor slapp trångboddhet, kyla och mögel och kunde bo där det fanns jobb.
Det visade också att politik och gemensamma lösningar fungerar.
En moderat bild är att miljonprogramsområdena är orsaker till den organiserade brottsligheten, roten till segregation. Vissa högerideologer vill riva husen.
Skyll inte på miljonprogrammen! Stadsplaneringen på den tiden var inriktad på att skapa en blandning av flerbostadshus och småhus, så att människor från olika klasser möttes.
Att några miljonprogramsområden nu är segregerade beror inte på arkitekturen. Det beror på arbetslöshet och ökad fattigdom. Någonstans måste folk bo.
Betydande grupper finns koncentrerade till vissa områden, där många inte har jobb, inte kan flytta och inte kan språket, där hopplösheten står som spön i backen.
Detta förstärktes av Ebo-lagen, stiftad 1994 av regeringen Bildt.
Tidigare fick invandrare inte alls bo var de ville. De blev anvisade bostadsort av samhället, som å andra sidan i stort sett fixade jobb eller utbildning, och bostad.
Ebo-lagens nya valfrihet blev en ny sorts fångenskap. Givetvis söker sig nyanlända till sin egen släkt eller etnicitet, de enda kontakter de har.
Folk i den situationen känner sig ofta utanför det svenska samhället.
Den känslan stärks av visitationszoner och angiverilag. Somliga identifierar sig mer med gangsters från området än med poliser utifrån.
Gangsters ska lagföras, det är alla eniga om. Nyrekrytering till gängen är en annan sak.
Det finns en högerlösning på integrationen: att predika svenska värden, att göra de fattiga fattigare med skattepolitik och att sätta klacken på dem med mer tvång och övervakning.
Och det finns en vänsterlösning: en politik för jobb och bostäder och sammanhållning, mer investeringar, höjda bidrag och höjda skatter.
En borgfred med Moderaterna är att köpa deras verklighetsbeskrivning.
Det kommer inte att fungera. De som nu står utanför kommer att stå ännu längre utanför.
Om vi genomför den politiken permanentar vi brottsligheten.
Fredrik Lundberg är klimatsosse och vetenskapsjournalist på Reimersholme/Södermalm i Stockholm.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.