Ingen ska behöva möta julen med oron som följeslagare
DEBATT Julen har en särskild förmåga att synliggöra hur samhället faktiskt fungerar, skriver styrelsen för Tro och Solidaritet i Stockholms län.
Julen förknippas ofta med värme, gemenskap och förväntan.
För många barn handlar den om det som ska komma. För allt fler vuxna handlar den om det som kanske inte går ihop.
I år är 13 procent av svenskarna oroliga över sina ekonomiska möjligheter att fira jul. Bland ensamstående föräldrar är oron betydligt större. Nästan var fjärde uppger att de är bekymrade över hur julen ska gå ihop. För sex av tio ensamstående föräldrar i ekonomisk utsatthet påverkas julfirandet direkt av ökade kostnader.
Siffrorna kommer från Frälsningsarméns julrapport. De berättar om ett Sverige där julen inte längre bara är en högtid utan också en ekonomisk prövning. Där hushåll som tidigare klarat sig nu tvingas räkna varje inköp. Där marginalerna har blivit så små att det oväntade inte längre ryms i hushållens ekonomi.
För många föräldrar handlar oron inte om lyx eller överflöd utan om vardagliga val. Om att väga hyran mot matkontot. Om att fundera på om pengarna räcker både till elräkningen och till mjölk och frukt. Julen gör dessa avvägningar ännu tydligare.
Svenskar över 15 år planerar i snitt att lägga nära 3 700 kronor på julklappar. Samtidigt kommer 42 procent av ensamstående föräldrar att lägga under 1 000 kronor. Fyra av tio drar ned på julklapparna för att ha råd med det mest grundläggande. Var femte ensamstående förälder bär dessutom en oro för att barnen ska bli besvikna.
Det säger något om hur ansvar och skuld har förskjutits. Inte till dem som fattar besluten utan till dem som redan gör allt de kan. Föräldrar som vänder på varje krona. Som prioriterar bort sig själva. Som försöker skapa trygghet i en tid när tryggheten blivit allt mer osäker.
Frälsningsarmén vittnar om barnfamiljer som aldrig tidigare behövt söka stöd. Människor som har arbetat, sparat och planerat men som sett bufferten försvinna i takt med stigande priser. När sjukdom, skilsmässa eller andra livshändelser inträffar går det inte längre ihop. Då blir julen inte en paus från vardagen utan en förstärkning av oron.
Julen har en särskild förmåga att synliggöra hur samhället faktiskt fungerar. Den visar vilka som har råd att slappna av och vilka som håller andan. Den visar hur ojämnt tryggheten är fördelad och vad som händer när den inte längre bär.
Det är här frågan om ansvar blir oundviklig. Inte som anklagelse utan som eftertanke. Vad säger det om vårt samhälle när barns förväntningar ställs mot elräkningar och matpriser? Vad säger det om vår gemenskap när allt fler klarar vardagen men inte högtiderna?
Det finns berättelser som pekar i en annan riktning. Om ett samhälle där arbete, trygghet och värdighet hör ihop. Där föräldrar inte behöver bära ekonomisk oro som ett personligt misslyckande. Där barn får möta framtiden utan att känna av vuxenvärldens rädsla.
Julen kommer oavsett. Frågan är vilket samhälle den speglar.
Ingen ska behöva möta den med oron som följeslagare. Det är inte en självklarhet. Det är ett ansvar vi måste dela om vi ska hålla ihop som land.
Styrelsen för Tro och Solidaritet i Stockholms län: Malik Burnette Siyan, Hina Khan, Ola Hägg, Viktoria Hjulström, Irfan Chaudhry, Yasemin Ergül, Feven Ghebreghergis, Beatrice Kindembe, Georgios Kontorinis, Kemo Ceesay, Ardalan Ghareh Chaie
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Enda anledningen att så många är fattiga vid jul är att samhället prioriterar att göra vad det kan för att ge de rikaste fler rättslösa, nästan gratis tjänare.
#jul #fattigdom