På vems samvete utvisar vi unga vuxna utan anknytning?
DEBATT Jag kommer aldrig att försvara detta, skriver Carl Housten.
Vi ser nu hur tonåringar, utan anknytning eller nätverk i hemlandet, utvisas ensamma utan sina familjer. Vi måste alla ställa oss frågan: På vems samvete görs det?
Det finns mycket att tycka om migrationspolitiken som förs idag.
Men för mig handlar detta inte om den övergripande migrationspolitiken, utan om en sedan i våras ny, specifik och inhuman praktik som Socialdemokraterna har röstat för: utvisningarna av tonåringar.
Och en 17-åring jag känner som är rädd för att splittras från sin familj, och skickas till ett land där hon inte är välkommen.
Det handlar om unga vuxna — som med dessa utvisningar antingen splittras från sina familjer som får stanna i Sverige, eller från första början kom hit själva. I vilket fall är ensamheten ett faktum.
Utvisningskraven som kommer nu riskerar att skicka dessa ungdomar, som byggt upp sina liv i Sverige, till fängelse, eller i värsta fall, döden.
Nu när dessa situationer uppstår, kan mitt civila samvete och löftet till mina medmänniskor inte kompromissa. Jag kommer aldrig att försvara detta.
Socialdemokratin har varit här förut. Den interna oron som dessa beslut väcker bland medlemmar och valarbetare ekar av valrörelsen 2018.
Då fick vi se drastiska utspel och en svängning till en hårdare ton i migrationspolitiken, vilket ledde till medlemstapp och att förtroendevalda såväl som anställda lämnade partiet.
Partistyrelsens valanalys från 2018 var tydlig. I efterhand stod det klart att retoriken i samband med presentationen av den nya politiken blev onödigt hård.
Det är min uppfattning att socialdemokratin inte har tagit lärdom av detta tillräckligt. I stället återupprepas mönstret, där en hård retorik riskerar att underminera Socialdemokraternas kärnvärden.
Den enda skillnaden är att en stram migrationspolitik nu är förankrad på partikongress.
Solidaritet är ingen förhandlingsvara, det är en vital del av socialdemokratins fundament. Det kan inte finnas någon inre logik som tillåter att kasta unga som saknar ett skyddsnät under bussen i jakt på kortsiktiga politiska poäng.
Människovärdet måste skyddas. Att stödja en lagstiftning som denna är varken grundat i värderingar eller ideologi.
Jag tänker inte påstå att vi har kopierat Tidöpartiernas hårda-tag-politik, för det är inte vad som skett. Men likaså har förslagen blivit hårdare, och det syns i opinionen. Socialdemokraterna och Tidö-laget ligger nästan lika i förtroende vad gäller trygghet, migration och integration.
Det räcker nu. Jag vill inte bidra till att förminska människovärdet eller riskera att försvaga vår demokrati. Jag vill inte se någon mer utvisas när de fyller 18. Och jag vill inte se min vän utvisas när hon snart fyller år.
Därför har jag lovat henne att höja rösten.
Carl Housten är socialdemokrat i Stockholm.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Känner mig totalt vilsen i Sveriges politiska landskap. Hur ska jag rösta för att få en regering som kan vända politiken från Tidö-partiernas nedmontering av det allmänna och dess rasism och total brist på solidaritet?
Bakom dessa utvisningar ser jag ingenting annat än att grymhet och rasism!