Ranias enda önskan är att få plugga i Sverige

KRÖNIKA Jag ser min pappas ansikte i varje ansikte i Gaza, skriver Laila Abdallah.

Jag slås av hur stadig, stark och munter hennes röst är. Det är det första jag tänker på när jag får röstmeddelandet i min mobil.

Jag vågar knappt tänka på allt hon har gått igenom. Och så hänförs jag av hennes oerhört välartikulerade engelska. En perfekt engelska av någon som aldrig befunnit sig utanför sina egna landsgränser.

Jag känner på en gång att…