Nyckelmeningen i Magdalena Anderssons installationstal var ”Vi ska ta tillbaka kontrollen!”. Meningen återkom i hennes första regeringsförklaring.

Det allmänna ska ta kontrollen över den grova kriminaliteten, klimatförändringarna och välfärden där vinstdrivande aktörer tillåtits härja alltför länge.

Formuleringen har testats av Brexit-sidan i Storbritanniens folkomröstning om EU, och har använts i LO:s kommunikation. Den fångar väl vad många väljare efterfrågar från politiken just nu.

Väljarna strömmar just nu till Socialdemokraterna. I Poll of Polls, där alla stora opinionsundersökningar vägs samman, har S nu 32,1 procent av väljarstödet. En bra bit över valresultatet från 2018 som var 28,3 procent.

Det som driver opinionen till partiet är förväntan om kommande politik, snarare än den förda politiken. Med ny energi och utan Miljöpartiet i regeringen kan Socialdemokraterna ta tag i samhällsproblem som väljarna upplevt länge.

Den grova kriminaliteten. Den oreglerade arbetskraftsinvandringen. En klimatpolitik som slår orättvist och inte är tillräckligt effektiv. En regering för ordning och reda.

Särskilt i arbetarklassen ökar nu stödet för S. I Statistikmyndigheten SCB:s partisympatiundersökning i december ökar stödet för Socialdemokraterna i LO-gruppen från 35,1 till 38,8 procent sedan förra mätningen i maj.

Men Sverigedemokraterna ökar också: 27,1 procent av LO-förbundens medlemmar sympatiserar med Sverigedemokraterna. Resultaten är inte statistiskt säkerställda, men det är en ökning med 1,2 procentenheter. (Resultaten är inte statistiskt säkerställda.)

Socialdemokraterna under Magdalena Andersson förtydligar en position som kan kallas vänster-Tan. Med det menar jag vänster i traditionella höger-vänster-frågor som beskattning och det allmännas roll i ekonomin, och Tan på den så kallade Gal-Tan-skalan (Grön, alternativ, libertär—Traditionell, auktoritär, nationalistisk). ”Kontroll” är tveklöst ett ord associerat med Tan-positionen.

Retoriskt har Socialdemokraterna redan varit vänster-Tan ett tag. Positionen växte fram under flyktingkrisen, det tilltagande våldet mellan kriminella och med pandemin. Inte minst genom hanteringen av Covid-19-ktisen har S blivit mer vänster, genom att trygghetssystemen förstärkts och att staten fått en roll för att hålla näringslivet under armarna och höja kapaciteten i sjukvården.

Men när det gäller Tan-positionen har väljarna har inte litat på att S kan leverera på retoriken. I och med att MP – ett utpräglat Gal-parti – gjort exit ur Rosenbad kan S förverkliga det partiet redan kommunicerat en tid.  

Att vänster-Tan attraherar LO-väljare är inte förvånande. Det är väl känt sedan tidigare att arbetarklassen tenderar att vara både mer vänster och mer ”Tan” än medelklassen.

I boken Klassamhällets kollektiva medvetande från 2004 visar Umeå-sociologen Stefan Svallfors övertygande hur sambandet mellan klasstillhörighet och politiska attityder ser ut. Han grundar sig på ett betydande empiriskt material.

Arbetarklassen står till vänster i klassiska höger-vänster-frågor, vilket inte bör förvåna någon. Arbetarklassen är samtidigt mer konservativ i frågor som synen på invandring, kriminalitet och minoriteters rättigheter.

Svallfors beskriver sina resultat: ”Arbetarna var uppenbart mer (…) moralkonservativa än vad som var fallet bland de högre tjänstemännen, något som till stora delar, men inte helt, kunde förklaras av att de senare genomgått högre utbildning i högre utsträckning.” Resultatet gäller inte bara Sverige, utan går igen i flera undersökta länder.

I en rapport från det fackliga idéinstitutet Katalys (rapport nr 50 – I väntan på klasspolitik från 2018, av Hampus Andersson) återkommer samma slutsats. ”Människor i den svenska arbetarklassen känner fortfarande att det kapitalistiska systemet inte gagnar dem på samma sätt som det gynnar de högre klasserna” konstaterar författaren.

Men han tillägger att det inte kommer att räcka för socialdemokratin att gå åt vänster för att vinna arbetarnas stöd, ”vissa drag behöver också göras för att neutralisera konflikter i frågor om exempelvis migration och integration”.

Att arbetarna tenderar att vara vänster-Tan ligger bakom att det inte är Vänsterpartiet utan Sverigedemokraterna som på allvar kunnat utmana Socialdemokraterna om arbetarrösterna. Vänstern, som försökt ta över som arbetarepartiet i hundra år, stöter effektivt bort LO-väljare med en extrem Gal-politik när det gäller invandring, kultur och livsstil.

Den tydliga vänsterpositionen räcker inte. Sverigedemokraterna är ett utpräglat Tan-parti med vad väljarna uppfattar som en mittenposition i höger-vänster-frågor.

Självklart spelar kön också roll här. Det är främst männen i arbetarklassen som attraheras av Tan-budskapet.

Att ”ta tillbaka kontrollen” kommer inte att räcka som långsiktigt socialdemokratiskt svar på samhällets utmaningar. Här finns viktiga insikter att vinna i socialdemokratins historia.

Moraset vi befinner oss i med vinstdrivande skolkoncerner och opportunistiska nätläkarföretag beror på att socialdemokratin inte förmådde artikulera ett alternativ till 1980- och 90-talets längtan efter något annat än till den offentliga sektorns ”one size fits all”.

Att ha ”kontroll” räckte inte. Det blev högern som formulerade svaret, i form av vinstdrivande aktörer.

När den grova kriminaliteten och de vinstdrivande företagen i välfärden har betvingats behöver arbetarrörelsen formulera en långsiktig politik. En politik som kan attrahera ett brett folkligt stöd, med basen i arbetarklassen. Den politiken behöver stå tydligt till vänster och samtidigt kunna attrahera väljare brett på Gal-Tan-skalan (ett utpräglat Gal-parti kan socialdemokratin inte bli, med mindre än att basen i arbetarklassen förloras).

En skarp politik för brottsbekämpning och en stram invandringspolitik kommer även fortsatt behöva vara grunden för S-politiken. På till exempel skolans område bör S stå för valfrihet mellan kommunen som utförare och icke-vinstdrivande aktörer.

Nästa mandatperiod kommer att kännetecknas av Tan-politik. Det är mycket angeläget att det är socialdemokratin snarare än de högerkonservativa som leder Sverige när den politiken ska gestaltas. Dels för att undvika högerns auktoritära excesser, dels för att högern aldrig kommer att ta kontrollen över välfärden från koncerner och oligarker.

Därför är vänster-Tan-linjen helt rätt.

Joel Stade är socialdemokrat och tidigare politiskt sakkunnig i regeringskansliet.