Kapitalismen gör våra liv tomma och innehållslösa
DEBATT Vi jagar efter mening i kaosets tid, skriver Oskar Brandt.
Det sägs att vi får de ledare vi förtjänar. Men ibland undrar jag om vi snarare får de ledare vi tål, i en värld där politiken blivit mer yta än innehåll.
Att Donald Trump tog Vita huset och att Jimmie Åkesson tog sig till maktens korridorer är kanske ingen gåta. Det började långt tidigare, med något så trist som företagsorganisation och nationalekonomi.
Råaste kapitalismen en krutdurk
På 1800-talet var Otto von Bismarck en av de första makthavarna som förstod att kapitalismen i sin råaste form var ett recept på revolution. Arbetare utan trygghet blir till slut farliga.
Lösningen? Storföretag erbjöd industrins folk pension, sjukförsäkring och stabila arbeten. Organisationerna byggde på fasta hierarkier som prioriterade lojalitet, know-how, erfarenhet och långsiktighet. Ledaren var inte där för att vara charmig, utan för att hålla systemet ihop.
John Maynard Keynes fyllde senare på med sina idéer om att staten skulle bromsa lågkonjunkturer och hålla efterfrågan uppe.
Resultatet? Ett samhälle där även de längst ner på stegen kunde hoppas på en bättre morgondag.
Vinsterna krympte
Men på 1970-talet blev modellen för effektiv. Vinsterna krympte när alla arbetade som de skulle och maskinerna aldrig strejkade.
Kapitalet sökte nya vägar och fann dem i nyliberalismen och finanskapitalismen. Företagen byggdes om.
Från Bismarcks stabila armélikande företag gick vi till spjutspetsorganisationer. I dessa blev kreativitet, flexibilitet och snabbhet slagord.
Cheferna började likna inspiratörer mer än administratörer. Ledarna skulle omvandla oss till "perfekta" men ständigt flyttbara, utan trygghet men med en passionerad företagsvision.
Själen i arbetsplatsen försvann
Men de flesta av oss vill inte vara med i ett startupdrama med ständig omorganisation. Vi vill ha ett arbete som ger trygghet och tid till familjen.
När spjutspetsarna tog över förlorade vi tre saker: lojaliteten till arbetet, tilliten till kollegor och kunskapen som försvann när folk slutade innan de ens hunnit få en namnskylt.
Likriktningens färgstarka meningslöshet
Och mitt i detta – en ny sorts meningslöshet. Vi handlar bilar som Audi och Skoda, byggda på samma plattform men med olika emblem och prislapp. Vi scrollar bland tusentals låtar men hittar inget som känns nytt.
Och i politiken? Där är förpackningarna olika men innehållet ofta likartat. Reagan och Clinton, höger och vänster, men ändå lika fixerade vid tillväxt och marknadslogik.
Samma sak här hemma. Sossarna och Moderaterna roterade på scenen medan klyftorna växte.
När det inte spelar någon roll vad du väljer, väljer du till slut någon som river hela monopolet.
Spännande jokrar ritar om spelplanen
Amerikanarna valde Trump, svenskarna valde Åkesson. Jokrar som lovade att rita om spelplanen.
Kanske var det därför som Biden, trots att han bromsade inflationen och faktiskt innan Gaza bidrog till lugnare världspolitik, till slut förlorade valet. Hans öknamn – Sleepy Joe – kanske säger mer om vår samtid än om honom.
Under Biden kunde amerikaner och världen sova tryggare om nätterna. Men trygghet säljer sämre än kaos, särskilt när kaoset bjuder på bättre TV.
Folket vill vara delaktiga
Vad gör vi då? Politiken måste handla om att leverera fred, välfärd och mänskliga rättigheter, men också ge något mer.
Politiken måste presentera oss med verkliga val och en känsla av att vi kan påverka våra liv och samhällets riktning.
Byråkratin måste förenklas för gräsrotspolitiker. Fler måste få känna att de snabbt, levande och enkelt kan delta i att forma både samhället och den planet vi lever av.
Annars fortsätter vi nog många att rösta på den som kastar mest färgglada bollar i luften – oavsett om de landar mjukt eller spricker som såpbubblor av blod.
Källor och lästips:
Richard Sennett, Den nya kapitalismens kultur (2007), https://www.bokus.com/bok/9789173893077/den-nya-kapitalismens-kultur
Jan Wiklund, Om hur de producerande storföretagen förlorade sin makt, https://gemensam.wordpress.com/2024/07/22/om-hur-de-producerande-storforetagen-forlorade-sin-makt
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
 | A guest post by
|
Skrivet med humor och distans en briljant sammanfattning av hur det gått till att vi hamnade här. Risken är att det lika väl kan leda till krig, eftersom så få förstår sammanhangen och bryr sig i stället för att vända sig inåt som just ägarklassen och de som vill höra till den gör.
Kapitalismen lever på att vi konsumerar efter kapitalismens pipa.
Hela tiden konsumerar vi alltmer destruktiva och beroendeframkallande varor (bilar, snöskotrar, barnbilar/traktorer, motorcyklar, motorbåtar, drivmedel, biltillbehör, krigsleksaker, mobiler, plattor, datorer, skärmar, krigsdatorspel, öl, vin, snaps, cigaretter, sk "läkemedel", övrigt knark, mode, ...) och destruktiva och beroendeframkallande tjänster (mobilabonnemang med tillägstjänster, streaming av nonsens på hundratals kanaler, F*C*-B**K, LooTube, Gooogle och Google++, MacroSoft, SpottyFy, banktjänster, lån, Swisch, BankRånID, Xwitter, diagnoser, onlinekrigsspel, bilvård, skvallertidningar på nätet, hasardspel och casinon på nätet, nätbörs, ...).
Den som matar kapitalismen ska inte gnälla på den, på samma sätt som den som matar Tsar Vladimir inte ska klaga på hens "icke-krig" i östra Europa.
Det är ett problem att konsumera beroendeframkallande påhitt. Det är ett problem att förvänta sig från andra, direkt eller indirekt, att också göra så. Det är ett problem att flytta sin "gräsrotsrörelse" in på F*C*-B**K, och därmed tvinga sina anhängare att också gå med på F*C*-B**K:s affärsvillkor och därmed börja mata kapitalismen, som denna "gräsrotsrörelse" låtsas vara kritisk emot. Det är ett problem att ladda sina videor upp på LooTube, och därmed tvinga andra att också konsumera de nyaste mobiler och datorer plus gärna LooTubePremium, utan vilka videon är oåtkomlig. Det är ett problem att placera sina foton, dokument eller annat som ska delas med andra i proprietära format på monopolisternas molntjänster, och därmed tvinga andra att gå på monopolisternas villor genom att konsumera deras varor och tjänster. Det är ett problem att individer, företag, och myndigheter tar bort alla möjligheter till direkt kommunikation, och tvingar folk att gå via kapitalistiska resurskrävande tefefontjänster eller nättjänster. Det är ett problem att placera sin butik utanför bebyggelse vid motorvägen eller rakt på nätet, och därmen tvinga folk att konsumera bilar, drivmedel, trafikskolor, mobiler, banktjänster, Swisch, tejpomslutna oåtervinningsbara kartonglådor med mera. Det är ett problem att varje dag komma i en annan klänning beställd på nätet, och därmed pressa alla kollegor att göra på samma sätt.
Att leva i kapitalismen med dess ständigt ökande omsättning av, krav på, och slöseri med nonsens, är jobbigt, stressigt, men i övrigt tomt och meningslöst.
Det är ett akut problem för både vår frihet och vår planet att mata kapitalismen.