Malmö har brottats med den grova, organiserade kriminaliteten länge.

Vi larmade tidigt och vädjade till den dåvarande alliansregeringen om skarpare lagstiftning och fler poliser.

Svaren vi fick var som bäst undflyende. Inte sällan kom rena beskyllningar. Våldet beskrevs som ett Malmöproblem.

I brist på stöd vände vi blicken ut i världen och hämtade hem metoder som Sluta skjut, en modell som visat på positiva resultat i flera amerikanska studier.

Sluta skjut har varit framgångsrikt även i Malmö. Det är en del i förklaringen till att skjutningarna minskat med 70 procent sedan 2017.

Även om vi i Malmö har kunnat pressa tillbaka det dödliga våldet, så är det viktigt att den positiva utvecklingen inte reduceras till en enskild modell eller insats.

Det trygga samhället är ett starkt samhälle. Med fler goda arbetstillfällen, en jämlik skola och en välfärd att lita på.

I Sluta skjut samverkar kommun, polis och kriminalvård och delar av Malmös civilsamhälle. Just samarbetet med polisen är ovärderligt och något vi lagt mycket energi på att förbättra.

Idag har vi en situation där polis och kommun i princip talar och agerar med en röst på alla nivåer. Från mina täta kontakter med polismästaren, ner till lokala samverkansgrupper mellan skola, socialtjänst och polis.

Alla aktörer behöver ett gemensamt språk och förståelse för problemen. Man må arbeta utifrån olika lagstiftning och föreskrifter, men med kontinuerlig samverkan går det att hitta lösningar. Det har vi sett i Malmö. 

När kommun och myndigheter jobbar tätt ihop och visar enad front, skickar det också ett budskap till de kriminella: Det finns hjälp att få – men vägrar du att ta emot den, får du räkna med konsekvenser.

En kombination av tuffa tag och det starka samhällets stöd. 

Samtidigt går det inte att slå sig till ro. Utvecklingen är positiv, men det finns alltid risk för bakslag och för att långsiktigt hålla i den positiva trenden krävs mycket mer.

I det, tror jag att tre områden är helt avgörande: 

1. Tidiga och förebyggande insatser för att fånga upp unga i riskzon. Vi har växlat upp och satsat stora resurser för att lyfta bort och stoppa unga från att rekryteras in i kriminella miljöer.

Det är en tung kostnad för kommunen, men nödvändig för att problemen inte ska växa.

2. En jämlik förskola och skola. I Malmö har vi sett en positiv resultatutveckling sedan tio år tillbaka, med rekordmånga nior behöriga till gymnasiet.

Skolan måste förmå jämna ut livschanser för alla ungar. Vi kan inte acceptera ett skolsystem likt dagens, som driver segregation och ojämlikhet.

Att vi socialdemokrater nationellt nu formulerat en skarpare kritik mot marknadsskolan är därför mycket efterlängtat.

3. Fler i arbete. Även om antalet i behov av försörjningsstöd har minskat med 1 250 hushåll i Malmö det senaste året - vilket ger den lägsta nivån på tio år - så är arbetslösheten fortfarande för hög.

Arbetsmarknadspolitiken är i grunden ett statligt ansvar, och för att bryta långtidsarbetslösheten krävs höga ambitioner och utrymme för lokal anpassning.

Nya studier visar också att klyftorna ökar i storstäderna och att de som bor i socialt utsatta områden halkar efter, trots att de har jobb.

När nu många vänder sig till Malmö för att titta på vad vi har gjort för att trycka tillbaka det dödliga våldet, så är min uppmaning: Förenkla inte. Orka se helheten.

Sanningen är att komplexa problem väldigt sällan har enkla lösningar. Trygghetsfrågan och kampen mot det grova våldet är inget undantag.

Katrin Stjernfeldt Jammeh är kommunstyrelsens ordförande i Malmö.