Hängrännor kan inte ersätta politik
KRÖNIKA Kommunpolitiker, bryt spiralen av möten och styrdokument, skriver Johan Enfeldt.
Jag minns ett kommunalt möte tidigare i höstas. Inget vanligt nämndsammanträde, utan en stor samling. Flera nämnder och förvaltningar tillsammans. Uppskattningsvis runt 50 politiker, chefstjänstemän och strateger.
Vi ska prata om barn och unga som det inte går så bra för. Barn och unga som tappas bort.
Inte mellan stolarna, dock. Den slitna metaforen skulle det inte bli något stormöte av. Nej, i samtiden är det i mellanrummen mellan stuprören barn tappas bort.
Och nu ska vi överbrygga mellanrummen med hängrännor.
I korthet är problembilden att Utbildningsnämnden sköter sin verksamhet i sitt stuprör, Socialnämnden i sitt och samma sak gäller Upplevelsenämnden (i min kommun är det nyspråk för Kultur och fritid).
Hängrännor är lösningen, förklarar strateger, andra tjänstemän och någon styrande politiker. Ingen som jobbar i förskola, skola, på fritids eller som fältare är med.
Det blir grupparbete.
Någon lyfter hur bra samarbetet fungerar mellan skolan och socialtjänsten på öppna förskolan. Här kan förskolepersonalen upptäcka barn och familjer som behöver stöd, och då finns socialtjänsten redan på plats. Bra grejer.
Men alla familjer går ju inte dit.
Därför måste vi bygga hängrännor mellan utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen så att vi fångar upp dem, får jag höra.
Hur har vi hamnat här? Tills för ett par år sedan hade vi två öppna förskolor, men en är bortsparad och nu har vi bara en. Och den är nedläggningshotad varje år. “Inte lagstadgad”, brukar det heta.
Men än så länge är den kvar. Och verksamheten är så bra och populär att det är fullt. Men istället för att satsa pengar på ytterligare en öppen förskola som kan nå fler familjer så sitter vi här och diskuterar samverkan på förvaltningsnivå.
Innan vi slutar hinner förresten någon dra den där vanliga sägningen om att förskolepersonalen ofta säger att de kunde peka ut vilka barn som låg i riskzonen redan i låga åldrar.
– Men låt oss prata med dem som jobbar i förskolan och ge dem bättre förutsättningar då!
Nej.
Grupparbetet fortsätter. Nu är det fritiden för lite äldre barn som är i fokus. Och samma visa. Fritids är jättebra, men verksamheten når inte alla. Fritidsaktiviteter är jättebra, men alla barn är ju inte med på sådana. Vad göra?
Ta med fritidshemmens personal i diskussionen och flytta resurser dit? Ge föreningslivet bättre förutsättningar? Nej. Förvaltningarna ska samverka bättre. Det är för långt mellan stuprören skola och fritid, men nu ska vi bygga hängrännor.
Några veckor senare ser jag resultatet i en handling. Fyra nämnder i kommunen föreslås nu besluta om ett gemensamt utvecklingsmål enligt styrmodellen för kommande verksamhetsår.
För Utbildningsnämnden, där jag är vice ordförande i opposition, blir förlaget att vi ska revidera vårt tidigare mål.
Hittills har det stått: Ökad framtidstro för barn och ungdomar. Och för att nå dit skulle vi utveckla relationerna mellan lärare och elever, arbeta med skolnärvaro och öka möjligheterna att gå på fritids.
Socialdemokraterna står inte bakom den här styrmodellen alls och vi hade yrkat på satsningar för att fler ska klara skolan, men även högerns mål handlade i alla fall om verksamheten.
“Hängrännorna kommer att resultera i nya administrativa strukturer där tjänstemän och politiker träffas i konferensrum för att skriva styrdokument.”
Nu är förslaget att det istället ska stå: Stärkt samverkan för goda och jämlika uppväxtvillkor och ökad framtidstro för barn och unga. Målet handlar alltså inte längre om barnen i sig utan om samverkan inom den kommunala förvaltningsorganisationen.
Och för att nå dit ska vi ha fler samverkansträffar mellan nämnderna, en gemensam strategigrupp, och utveckla förvaltningschefernas och strategernas arbetsformer med ett gemensamt årshjul.
Om jag tidigare varit skeptisk till den nya favoritmetaforen om stuprör och hängrännor är jag nu övertygad motståndare.
Att prata om hängrännor är ett sätt att försöka kompensera för, eller till och med dölja, att det saknas resurser inom respektive stuprör. Hängrännorna kommer att resultera i nya administrativa strukturer där tjänstemän och politiker träffas i konferensrum för att skriva styrdokument.
Jag tror inte medborgarna kommer märka så mycket av det. Inte mer än att pengar som kunde lagts på fritidsverksamhet och socialtjänst istället går till administration.
Hängrännemetaforen är ett villospår. Det vi måste göra är att se till att respektive stuprör har tillräckligt med resurser så att de kan göra sitt jobb.
Med fler öppna förskolor fångar vi upp fler barn, helt utan nya administrativa strukturer. Med fler barn på fritids och bättre villkor för föreningslivet kommer fler barn att ha en meningsfull fritid, helt utan möten på tjänstemanna- eller politikernivå.
Det är inte mellanrum mellan stuprör som är problemet, det är stuprör som är för smala. Det är inte heller stuprören i sig som är problemet, det är stuprör som har för lite resurser.
Men varför är det så här? Det handlar om politik såklart. Högerpolitik och marknadsekonomiska styrmodeller har reducerat de förtroendevaldas roll till att besluta om enstaka taxor och en lång rad styrdokument.
Det som spelar roll - pengar till verksamheten - blir inte bara en allt knappare resurs, besluten om själva verksamheten tas också allt mer sällan av de förtroendevalda.
Istället kallas nämndledamöter till workshops och andra icke-formella möten. När det väl är dags för beslut handlar det allt oftare om nya strategier och styrdokument. Strategier och styrdokument som inte sällan leder till behov av nya styrdokument.
Det är inte konstigt att administrationen växer.
Den brittiska forskaren Sara Ahmed formulerade problemet med orden “We end up doing the documents rather than doing the doing”.
Vi måste sluta med det. Vi måste ta tillbaka kontrollen över de kommunala besluten och bryta mötes- och styrdokumentsspiralen.
Gärna bra samverkan, men först tillräckligt med personal i förskolan. Jag är övertygad om att det då också kommer att bli mer meningsfullt att åta sig ett kommunalt förtroendeuppdrag.
Johan Enfeldt är socialdemokrat och vice ordförande för Utbildningsnämnden i opposition i Enköpings kommun.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.