Krigsekonomin behövs – men inte för att bygga vapen
DEBATT Magdalena Andersson borde presentera en femtioårsplan för klimatet, skriver Kjell Dennhag och Jens Rundberg.
Plötsligt har socialdemokratin vaknat! Därtill tar man i ordentligt. Nu vankas det bullar, smörgåstårta och bakelser på en gång!
Nja, kanske inte riktigt. Men vad bättre är: renoverad offentlig sektor, förstärkt järnvägsnät och ett totalförsvar som heter duga.
Och allt detta finansieras under femtio år via normalt budgetarbete? Och, hoppas man, en ansvarsfullt underbalanserad budget för vi kommer att vinna så mycket när människor sätts i arbete.
Det är vackert att se att socialdemokratin ägnar sig åt planering igen. Att man tycks ha orienterat sig ut ur det nyliberala träsket och kommit upp på fast mark igen.
Men låt oss granska Magdalena Anderssons tal om en femtioårsplan för totalförsvaret på Försvarshögskolan den 17 november lite grand.
Magdalena inleder med att uttala sig om läget i Europa, hotet från Ryssland och vikten av ett starkare samlat europeiskt försvarssamarbete. Hon skickar tydliga signaler till krigsindustrin och ansluter sig till dem som tror att upprustning gör Sverige och världen tryggare.
Är detta sant? Knappast. Historien är full av exempel på att upprustning förr eller senare leder till mer krig.
Vill socialdemokratin ha krig? Är planen att ansluta sig till krafter som vill se en kraftig satsning på en gemensam europeisk krigsmakt med förmåga att efter fyra-fem års upprustning kunna slå tillbaka mot Ryssland för att befria Ukraina och störta den ryska regimen?
Är detta en rimlig plan med tanke på Rysslands enorma innehav av kärnvapen? Ska vi spela det spelet med förhoppning att de nog inte vågar använda kärnvapnen? Är det en vettig riskkalkyl? Kan vi få veta hur S-ledningen tänker om det?
Har Socialdemokraterna ett hemligt samförstånd med Tidö-regeringen om att bygga mer kärnkraft för att få mer fissionsmaterial att bygga kärnvapen av? Kan det vara planen?
Socialdemokratin kan känna sig stolt över att den har haft en lång rad företrädare som verkat för fred och kärnvapennedrustning. Men nu låter det annorlunda i pipan. Tar man inte sina historiska landvinningar på allvar?
I den fortsatta texten sätter hon så in detta i ett sammanhang och kommer så in på femtioårsplanen, vars mening är att långsiktigt bygga svensk välfärd och svensk infrastruktur starkare. Men den övergripande ramen för detta är att stärka totalförsvaret.
Den tredje delen handlar om ett femtioårigt åtagande för att stärka vår samhällsgemenskap och arbeta konfliktförebyggande. Genom att verka för mer dialog, medling i internationella konflikter mm. I vilket hon påstår att det då gäller att ha ett bra försvar för att kunna göra detta, att detta varit en historisk framgångssaga för socialdemokratin.
Då kan man fråga sig, stärka samhällsgemenskapen, hur? Kommer denna att växa mer eller mindre automatiskt om man satsar på försvaret? Försvinner det allt hårdare klassamhället Sverige då? Svaret är nej.
Den stora ekonomiska ojämlikheten måste bekämpas. Det handlar om politiskt mod och om att överge föreställningen att ett växande antal miljardärer gör landet som helhet bättre.
Tvärtom är det så att miljardärer skitar ned mest, utsläppen är proportionella mot inkomsten, i princip rätt av. Mångmiljonärer och miljardärer är ett problem.
Ansatsen om totalförsvaret är nog så bra. Sverige behöver mer långsiktig planering. Men oj så mycket lull-lull och luft det är i de antagna konsekvenserna av storskalig satsning på det militära försvaret.
Vad mer graverande är: Inte ett ord nämns om den pågående klimatkrisen, trots att den inom de femtio år som beskrivs kommer att vara allt mer närvarande och påtaglig i sina konsekvenser.
Vad vårt land behöver, framförallt i nuläget och de kommande femtio åren, är en politik som på alla fronter tar sin utgångspunkt i klimatsituationen. Den frågan handlar om våra sammantagna existentiella möjligheter att överleva på denna jord som mänsklig art.
Det är väl kanske onödigt att ställa elände mot elände. Men arbetar man för att säkerställa vårt land för att klara en annorlunda framtid så behöver det innebära en förändring som innefattar större närhet mellan människor, företag och myndigheter.
Men på en långt mer intim och nära nivå är den som föreslås i svepande formuleringar om försvarets välsignelse. Men en sådan uppgift kan väl i och för sig och i alla fall till viss del skötas av ett stärkt civilförsvar.
Men framförallt är det en fråga om utbildning och gemenskap på ett sätt som bäst sköts av folkrörelserna, nya som gamla.
Vi kommer framöver att bli allt mer utlämnade till varandra. Relationer, jämlikhet, demokrati och solidaritet kommer att bli redskap och kvaliteter som kommer att sättas på hårda prov. Sådana som kommer att få flyktingvågen 2015 att framstå som en lätt bris i ett badkar.
Vid den fronten behöver människor möta människor, integrering behöver ske, och bakom detta behövs då ett välfärdssystem, en offentlig sektor som står pall!
Alla människor kommer att behövas. Den sedan decennier antagna vägen på att försöka vara bäst på att skära ned den offentliga verksamheten måste få ett snabbt slut.
Den ekonomiska politiken måste färgas av att bygga upp och plana ut. Bygga upp det som raserats och plana ut till jämlikhet.
När tjugo år gått behöver vi befinna oss i ett samhälle där gängkriminaliteten är ett minne blott, där staten Sverige är på väg att bli helt genomorganiserad av starka civila organisationer och där en ekonomi som bär drag av krigsekonomi är på väg att utformas.
Inte en krigsekonomi tyngd av förstörelsevapen utan en krigsekonomi-liknande satsning på civilsamhället.
Så kom igen, Magdalena Andersson! Bättre kan du.
Det militära försvaret är ingen välsignelse.
Jens Rundberg är aktiv i bland annat klimat- och fredsrörelsen i Umeå, även i studiecirklar med Reformisterna i Umeå.
Kjell Dennhag är aktiv i klimatrörelsen, kommer ur rörelsesammanhang och har jobbat många år i Umeå med undervisning i hållbar utveckling i grundskolan.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.