Ulf Kristersson låter regeringsmakten förfalla
LEDARE Statsministern fortsätter åka regeringsplanet medan Jimmie Åkesson nätkrigar mot Sverige.
“Skattepengar går till sverigedemokrater som sitter och snackar skit om mina medlemmar, och ser till att svansen av högeranonyma troll kommer efter och hotar och trakasserar. Det händer varje dag och är helt oacceptabelt.”
Man kan nästan ta på ilskan hos Liberala Ungdomsförbundets ordförande Erik Berg, när han motiverar varför alla förhandlingar med SD måste avbrytas tills partiets trollfabrik lagts ned.
Citatet kommer från gårdagens Dagens Nyheter, där ett flertal liberalpartister beskriver hur “M och KD slängde oss under bussen”. De är med rätta förbannade över hur Ulf Kristersson gick ifrån att säga att SD:s nätkrig mot Sverige var “rentav farligt”, till att köpa vad som inte ens var en ursäkt.
I förra veckans partiledardebatt tog statsministern till och med sitt samarbetsparti i försvar, när han relativiserade partiets lögnfabriker genom att jämställa det med när enstaka medarbetare vid andra partikanslier gått för långt i det förflutna.
Men genom att peka på enstaka exempel på hur exempelvis socialdemokrater gjort övertramp, blivit avslöjade och fått sluta på dagen, så synliggör Ulf Kristersson skillnaden än mer.
För Kalla Faktas avslöjande i all ära. Det som är allra mest avslöjande om SD:s lögnfabriker, är hur Jimmie Åkesson tar hela verksamheten i försvar och vägrar göra den minsta eftergift.
Ja, partiet till och med skryter om att de skiter i kritiken. Förmannen i lögnfabriken Joakim Wallerstein “omplacerar” personer genom att låta dem byta skrivbord med varandra, och det ordnas med studentikost “utspring” med skyltar och Pommac när medarbetare gått kurs i Tidöavtalets respektparagraf.
För den som vet vad SD är för slags parti, så är det här inget som förvånar. För utan det dolda nätkriget mot Sverige, så skulle Sverigedemokraterna aldrig ha blivit det parti det är idag.
Utan det massiva spridandet av lögner och hat om muslimer, journalister, miljöaktivister, transpersoner och alla slags politiska motståndare, skulle Jimmie Åkessons parti aldrig ha kunnat manövrera sig till positionen som makten bakom en regering som styr på en önskelista från den nationella rörelsen.
Samtidigt som Sverigedemokraterna gett moderater, kristdemokrater och liberaler i uppdrag att genomföra deras politik, så sysslar SD-anställda med nätmobbning av sina koalitionspartners. Det är lätt att begripa ilskan.
Samtidigt sitter Jimmie Åkesson hela tiden med handen på avtryckaren. När SD bestämmer sig för att utlösa en regeringskris, på vilken fråga de vill, så är det slut med Ulf Kristerssons resor i regeringsplanet och mottagningar i Sagerska palatset.
“Utan det massiva spridandet av lögner och hat om muslimer, journalister, miljöaktivister, transpersoner och alla slags politiska motståndare, skulle Jimmie Åkessons parti aldrig ha kunnat manövrera sig till att vara makten bakom en regering som styr på en önskelista från den nationella rörelsen.”
Idag går sprickan rakt igenom Liberalerna.
Skillnaden kan beskrivas i det helvetesgap som öppnar sig mellan den förrförre partiledaren Jan Björklunds syn på inledningen till det som senare skulle bli Tidösamarbetet för fem år sedan – i en helt annan tidsålder – och hur det låter från hans efterträdare idag:
Som kontrast såg det ut så här i riksdagens talarstol i onsdags:
Johan Pehrson ser ut att stormtrivas med att åka statsrådsbil, “tjafsa” och dricka whisky med Jimmie Åkesson. Många av hans partivänner verkar inte vara lika förtjusta i ryggdunkandet med det Björklund kallade “ett högernationalistiskt parti som är skapat ur den svenska nynazismen”.
Vi är många som utsatts för hatattacker som vi nu vet dirigeras av SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein. Angreppen blir fler om du engagerar dig i frågor som också engagerar SD, och har stort genomslag i debatten.
Men attackerna blir grövre om du inte bara avviker åsiktsmässigt från radikalhögerns nätkrigare, utan också tillhör någon av de minoriteter de föraktar.
Under de senaste veckorna har vi kunnat ta del av starka vittnesmål från bland andra Emma Fastesson Lindgren (S) och, faktiskt, Alice Teodorescu Måwe (KD).
Statsministern har nu gett Jimmie Åkesson fritt fram att fortsätta använda våra skattepengar till att sprida hat och lögner. Och vad vi vet så har SD kvar domänerna “Wake up Arabs” och “Wake up Arabs in Sweden” redo för att sprida desinformation och hetsa till “våldsamt motstånd mot Socialdemokraterna” i valrörelsen.
När den kortlivade statsministern Richard Sandler (S) lämnade in sin avskedsansökan i samband med en arbetsmarknadskonflikt i Stripa i Bergslagen 1926, fällde han de bevingade orden "Det är bättre att denna regering faller än att regeringsmakten lämnas att förfalla".
Socialdemokraterna ville inte vara ansvariga för att den tidens motsvarighet till Arbetsförmedlingen anvisade arbetslösa till att agera strejkbrytare.
Hundra år senare är det Ulf Kristersson och Johan Pehrsons liberala ideal som står i vågskålen, när man låter Sverigedemokraternas digitala stormtrupper få fri lejd att fortsätta förgifta det offentliga samtalet.
Regeringspartierna genomför Jimmie Åkessons politik samtidigt som de låter honom fortsätta sprida det hat som göder SD och gör det möjligt för honom att själv sikta mot statsministerposten.
Det minsta man kan begära av Ulf Kristersson är att han gör det tydligt att SD inte kan fortsätta äta kakan och ha den kvar.
Men han sitter lydigt på sin plats som Jimmie Åkessons knähund, och låter regeringsmakten förfalla.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Tack för en mycket bra och välskriven artikel. Jag tänker åter igen att upprepar sig historien. Vi har förhoppningsvis alla fått med oss från skoltiden vad det innebär att manipulera, ljuga, hota med mera för att sedan ta över och ha den fullständiga makten i ett land. Idag flyr människor från högerextrema länder både i Europa och runt om i världen, oftast personer som blivit hotade på ett eller annat sätt och mer eller mindre handgripligen. Kvar finns nickedockorna - de kanske inte gillar styret, men de vågar inte heller säga emot. Än så länge har jag inte hört en enda svensk partiledare eller andra som sitter i maktpositioner öppna munnen och vågat anmäla SD. jag är rädd för att vi går en väldigt mörk period i svensk historia till mötes.