Kristerssons misslyckande skadar förtroendet för demokratin
DEBATT Löftena som sprack – tre år med Tidöpartierna, skriver Kent Vallén.
När Tidöpartierna gick till val 2022 lovade de ett starkare Sverige. Skatten skulle sänkas för vanligt folk, gängen skulle tryckas tillbaka och välfärden skulle stärkas.
Tre år senare visar en ny mätning från Indikator Opinion för Ekot att verkligheten är en annan: nästan var tredje väljare upplever att de har fått det sämre under regeringens tid vid makten. Bara 15 procent säger att deras situation förbättrats.
Det är en alarmerande signal. Inte bara för regeringen, utan för tilltron till politiken. När fler upplever försämring än förbättring trots vallöften om det motsatta, riskerar förtroendet för hela den demokratiska processen att eroderas.
Ekonomin var ett av Tidöpartiernas tyngsta vallöften – de lovade mer pengar i plånboken och en tryggare vardag. I verkligheten har många mött motsatsen: högre räntor, dyrare el och en pressad hushållsekonomi.
Självklart har krig och inflation påverkat, men regeringens prioriteringar har också spelat roll. Skattesänkningar och förmåner till de som har de högsta inkomsterna har gått före satsningar på barnfamiljer, pensionärer och hyresgäster – just de grupper som nu känner av krisen mest.
Den nya höstbudgeten beskrivs som mer expansiv, men den bär också tydliga drag av valårsbudget. Jobbskatteavdrag och höjda brytpunkter gynnar i första hand dem som redan har höga inkomster. Barnfamiljer och pensionärer får visserligen vissa tillfälliga stöd, men ofta av begränsad storlek eller tidsbegränsade.
Efter tre år av försämringar för många hushåll framstår satsningarna som ett försök att få oss att glömma den åtstramning som präglat mandatperioden – såvida man inte tillhör dem som redan tidigare fått mest ut av regeringens politik.
Samma mönster syns i trygghetspolitiken. Man lovade att ”krossa gängen”, men skjutningarna har fortsatt, polisen är överbelastad och rättsväsendet saknar resurser för både grov brottslighet och vardagsbrott.
När regeringen satsar miljarder på nya fängelser men samtidigt skär ned på förebyggande arbete i skolan och socialtjänsten blir det svårt att bryta rekryteringen till kriminalitet.
Även välfärden har fått stå tillbaka trots vallöften om satsningar. Sjukvårdens köer är fortsatt långa och lärarbristen biter sig fast. Den utlovade satsningen på äldreomsorgen har fastnat i utredningar, medan kommunerna kämpar med ökade kostnader utan tillräcklig kompensation.
Tidöpartierna gick till val på att leverera trygghet och förbättrad vardag. Tre år senare är det dags att ställa den självklara frågan: Om ni inte lyckats hittills – när tänker ni börja?
Kent Vallén är vice ordförande och medlemsansvarig i Tybble Sörby socialdemokratiska förening i Örebro.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Jag minns när dom sänkte skatten för dom rika.... jag har aldrig blivit så upprörd över ngt tidigare- Varför gynna dom rika och låta dom fattiga bli ännu fattigare...
Ett parlamentariskt system har man därför att valda politiker ska bringas rättigheten att utöva makten på det sätt majoriteten önskar - suveränt och utan inblandning ens av de människor som valt dem. Varje regering löper risken att förlora majoritet - i framtidens val. Räcker inte det?
Om man - tvärt emot denna princip - skulle införa någon sorts rättslig förpliktelse för de folkvalda, att alltid politiskt hålla vad de lovar skulle man kunna stämma dem och avkräva dem skadestånd. Men är det verkligen ett sådant system vi vill ha?