Kristerssons SD-tal normaliserar cyniskt maktspel
DEBATT Handslaget med Hédi Fried var ett löfte om demokratins fundament, skriver Måns Gustafsson.
När Ulf Kristersson klev upp på scenen under Sverigedemokraternas landsdagar skrev han historia. För första gången besöker en moderat statsminister SD:s högsta beslutande organ.
Ett parti som Ulf Kristersson själv lovade att han aldrig skulle samarbeta med. Nu är hela dörren vidöppen.
Jag minns Kristerssons ord från 2018: ”Mina värderingar är inte SD:s, jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD.”
Det var inte ett taktiskt utspel, det var ett löfte till väljarna. Handslaget med Hédi Fried var ett löfte om värderingar, om gränser och om demokratins fundament.
Idag verkar det löftet lika betydelsefullt som en gammal valaffisch i en återvinningscontainer. Tidöavtalet har inte bara öppnat dörren – det har rivit väggen.
Besöket är mer än bara symbolik; det är en kapitulation inför en ny politisk ordning där makten är viktigare än principerna.
Det finns exempel i den politiska historien på hur löften bryts när makten lockar. Men skillnaden mot då är att det nu handlar om att normalisera ett parti som byggt sin framgång på att splittra, polarisera och misstänkliggöra.
Ett parti som för bara tio år sedan betraktades som ett hot mot demokratin, applåderas nu av den moderate statsministern.
Vad är ett löfte värt i dag? När ”aldrig” blir ”alltid” på några år, vad säger det om förtroendet för Moderaterna?
När ord förlorar sin tyngd, förlorar också demokratin sin själ.
Det är lätt att hänvisa till ”ansvar” och ”stabilitet” i ett osäkert läge. Men ansvar börjar med ärlighet. Ärligheten börjar alltid med att stå för sina ord.
När löften bryts så här fundamentalt, riskerar vi att normalisera cynismen. Politik måste stå för något annat än maktspel.
Besöket på SD:s landsdagar är därför inte bara en nyhet. Det är en varningssignal.
För nästa gång vi hör ett politiskt vallöfte från Moderaterna så kommer i alla fall jag fråga mig själv:
Är det ett löfte, eller bara en strategi för dagen?
Måns Gustafsson är socialdemokrat i Sala.
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.
Fascismen och den auktoritära högern hör ihop; hjälps alltid åt när det kniper. Det jag efterlyser är arbetarrörelsens insikt att Saltsjöbaden är satt på soptippen av vår motpart.
OBS "sopor", EJ "återvinningsbar substans" ...