Kristerssons "skattebroms" straffar dem som tar ansvar
DEBATT Förslaget är ett statligt straffsystem för kommuner som försöker rädda välfärden, skriver Kent Vallén.
Ulf Kristerssons regering har tagit emot en utredning om “incitament för lägre skatter i kommunsektorn”.
Förslaget är lika enkelt som det är ideologiskt: kommuner som sänker skatten ska få en premie i tre år. Kommuner som höjer ska betala en avgift i tre år.
Det kallas skattebroms. I praktiken är det ett statligt straffsystem mot kommuner som försöker rädda välfärden. Utredningen tillsattes av regeringen och levererar exakt det regeringen beställde: ekonomiska sanktioner mot skattehöjningar. Det är svårt att se det som något annat än ett beställningsverk förpackat i teknokratisk språkdräkt.
Men ute i verkligheten ser kommunernas situation annorlunda ut än i departementens kalkylblad.
Under de senaste åren har kommuner och regioner pressats hårt av inflation, ökade pensionskostnader och en demografisk utveckling med fler äldre och färre i arbetsför ålder. Samtidigt har de generella statsbidragen i reala termer inte hållit jämna steg med kostnadsutvecklingen.
När staten backar uppstår ett brutalt val:
Skär ned i äldreomsorgen.
Skär ned i skolan.
Skär ned i socialtjänsten.
Eller höj skatten.
Det är inte slöseri som driver skattehöjningarna. Det är ansvarstagande. Och vilka kommuner har minst marginaler? Det är ofta de mindre landsbygdskommunerna. De med:
Åldrande befolkning.
Hög försörjningskvot.
Svag skattekraft.
Långa avstånd och höga fasta kostnader.
Det är inte politiska misslyckanden. Det är strukturella förutsättningar. När en sådan kommun tvingas höja skatten för att säkra äldreomsorgen ska den – enligt regeringens modell – dessutom betala en avgift till staten i tre år.
Staten drar ned det ekonomiska utrymmet. Kommunen försöker kompensera. Staten skickar en faktura.
Det är inte effektivisering. Det är en maktdemonstration.
Sverige har grundlagsfäst kommunal beskattningsrätt. Den är en hörnsten i vår demokratiska modell.
Kristersson tar inte formellt bort den – men inför ett ekonomiskt straff för att använda den. Det är centralisering via budgetdisciplin.
Reglerna är lika på papperet. Men startlinjen är det inte. Kommuner med stark skattekraft och växande befolkning kan lättare sänka skatten och inkassera premien. Kommuner med demografisk motvind får betala.
Det riskerar att förstärka klyftan mellan stad och land – i ett läge där Sverige redan dras isär.
Socialdemokratin har en annan utgångspunkt. Vi menar att välfärden är ett nationellt ansvar. Att äldreomsorg, skola och sjukvård inte ska vara beroende av postnummer eller demografiskt lotteri.
Att staten ska ta ansvar när kostnadstrycket ökar – inte skjuta över det på kommuner och sedan bestraffa dem.
Vill man ha lägre kommunalskatter finns en ärlig väg:
Stärk de generella statsbidragen.
Finansiera nya reformer fullt ut.
Utjämna skillnader i skattekraft.
Investera i förebyggande arbete i stället för kortsiktiga sparkrav.
Det är så man kombinerar ansvar med jämlikhet.
Skattebromsen är inte en teknisk justering. Den är ett ideologiskt ställningstagande: mindre statligt ansvar, mer press på kommunerna och större skillnader mellan olika delar av landet.
Frågan är inte om skatten ska vara hög eller låg. Frågan är om vi ska ha en gemensamt finansierad välfärd – eller ett system där kommuner som kämpar för att hålla näsan över vattenytan dessutom ska betala böter för att de gör det.
Det är ett vägval. Och vi tänker inte acceptera att landsbygden betalar priset för regeringens ekonomiska experiment.
Kent Vallén är vice ordförande och medlemsansvarig i Örebro Södra S-förening (tidigare Tybble Sörby S-förening).
Tidigare i Rörelsen:
Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln. Utgivaren ansvarar inte för innehållet i kommentarsfältet.